Fornbybanken på 1930-talet

Inte riktigt 1930-tal. Jag tog fotot tidigare idag. Jag hade turen att passera förbi Fornbybanken med M/S Gustaf Wasa precis när en A-Ford (tror jag) passerade. Att inte vägbanken samtidigt var full med moderna fordon och husvagnar måste betraktas som en sensation. Ett skott, sen var minneskortet fullt. Slarvigt!

Fornbybanken är en vägbank som byggdes redan 1893 mellan byarna Sundsnäs och Fornby nära Siljansnäs. Den förkortade vägen mellan byarna från ca 10 km till 1 km när man slapp ta sig runt hela Byrviken.

Brudviken

Brudviken heter en liten vik som ligger i norra hörnet av Rättviken i Siljan. Nära Vikarbyn. Har man åkt tåg mellan Mora och Rättvik har man passerat bara några meter ifrån Brudviken.

Enligt sägnen var det ett nygift par som badade här på bröllopsnatten och bruden drunknade. Därav namnet. (Man kan ju tycka att de skulle ha haft annat för sig än att bada just den natten.)

Brudviken är det enda ställe jag känner till där det finns klipphällar vid Mashavet.

En till tjej i bomullen

Ett till foto jag tog i turkiska Pamukkale för åtta år sen. (Det förra finns i inlägg Ett riktigt lyckat foto. En liten detalj bara...)

Precis som det förra fotot är det här från tiden när fotointresset hade börjat vakna, men jag hade i stort sett inte lärt mig något i ämnet. Att fotot ändå blev någorlunda bra skyller jag helt på kamerans automatik och nybörjartur. Kameran var för övrigt en liten vattentät kompakt, en Pentax Option W20.

Jag tyckte om fotot redan när jag såg det i datorn första gången, men tyckte att det såg lite för blekt och avslaget ut. Jag försökte efter bästa förmåga att justera till det i Elements och fick det bättre men inte bra. Jag har senare med mera kunskap och erfarenhet försökt igen och kanske fått det lite bättre, men fortfarande inte som jag ville ha det. Nu har jag skaffat Lightroom, och i helgen testade jag att justera det fotot igen. Nu blev jag nöjd! Kanske är det egentligen lite för blått, men jag gillar att samspelet mellan kyla och värme.

Kvinnan är för mig helt okänd. Hon råkade bara stå där och ha det som jag tycker gör hela bilden, en orange scarf.

Ao Nang februari 2015. Del 4: Smaragdgrönt vatten, en sjöjungfru och paddling bland apor och ödlor

Lördag 21/2

Jag hängde med på en bussutflykt till Hot Spring Waterfall och Emerald Pool. Efter en dryg timmes bussfärd österut var vi framme vid första stället. Det var exakt vad namnet säger, en naturligt varm källa där vattnet rann via ett litet vattenfall ut i en smal flod. Vattnet i floden kändes iskallt, men ju närmare vattenfallet man kom desto behagligare blev det. I själva vattenfallet var det riktigt varmt, antagligen runt 40 grader. Tyvärr var stället alldeles för välbesökt för att vara någon riktigt bra upplevelse.

Alldeles för mycket folk på det annars ganska mysiga stället.

Genom att leta efter rätt vinkel och med lite kreativ beskärning lyckades jag nästan isolera denna för mig okända sjöjungfru från alla andra badjävlar.

Utflykten gick vidare till Emerald Pool. Där var det också massor av bussar samlade på parkeringen, men det var betydligt större område så det kändes inte lika överbefolkat.
Vi gick en 1,4 km lång gångväg av betong genom djungeln. Alla vilda djur var säkert bortskrämda för länge sen, men det var ändå rätt spännande att försöka se något inne bland träden.

Räckena var också av betong, även om det ser ut som trä. Äkta trä ruttnar väl eller blir uppätet av termiter på nolltid här.

Själva smaragdpoolen var en naturlig bassäng. Ganska skönt med ett dopp.

Den här knallgula fjärilen kom och satte sig vid mina fötter. Något djurliv fick jag ju i alla fall se...

De här extremt sällsynta  fåglarna, Guerneys Pitta, ska visst finnas i området. Troligen är de något mindre än dessa i betong.

Söndag 22/2

Jag var med på en organiserad kajakutflykt till Ao Thalane, ca 30 km från Ao Nang. Jag, en kinesisk familj och ett amerikanskt par åkte pick-upflak dit. Massor av folk var redan på plats, men som väl var paddlade vi i mindre grupper. Vi blev tilldelade en- två- och tremanskajaker. I min grupp var vi 10-12 kajaker plus två ledare.

En av färdledarna fotograferade mig i kajaken.

Vi tog oss in mellan lodräta klippor.

Det är minst 40 år sen jag paddlade senast, men det satt kvar i kroppen. Efter bara några minuter manövrerade jag med centimeterprecision i strömt vatten. En del andra kunde omöjligt förstå sambandet mellan hur man paddlade och hur kajaken rörde sig.
Det blev en riktigt intressant båttur inne bland mangroveskog och höga lodräta klippor. Nyfikna apor på flera ställen. En apa hoppade ner i kajaken framför min och snodde en vattenflaska. Jag såg också en ca 60-70 cm lång simmande ödla. Kanske någon slags varan.

Inne i mangroveskogen. Här var det riktigt trångt på flera ställen, och vattnet var strömt.

Trångt. Den kinesiska familjen fastnade hela tiden bland träden. Till slut kopplade färdledaren en tamp och bogserade dem.

Longtailed Makak, enligt färdledaren.

På eftermiddagen strövade jag efter vägen från hotellet in till Ao Nang. Stannade till och tittade på en massa spännande.

Även thailändarna besöker gärna stranden och har picknick där.

 
Det här hade en liten restaurang vid gatan att erbjuda.

Vid en liten restaurang hade de något som såg ut som små stridsvagnstorn. Absolut inget jag ville äta, men jag blev nyfiken och frågade kvinnan bakom disken på engelska och fick svar på utmärkt svenska.

Dolksvans heter de på svenska, och anses vara en levande fossil. Intressant, men inget jag någonsin kommer att äta.

I Ao Nang gick jag upp för de långa och branta backarna till Restaurang Hilltop. Dyr (med thailändska mått), god mat och mycket fin utsikt över landskapet och bukten utanför.

Utsikt från Restaurang Hilltop. Det är vid öarna lite till höger i bild som jag har letat snäckor vid lågvatten.

<  Del 3 ooOoo Del 5  >

Ao Nang februari 2015. Del 3: 1.237 trappsteg, apor, skölpaddor och eventuella kobror

Torsdag 19/2

Efter alla tidiga mornar för dykkurser och utflykter var det skönt med en sovmorgon.
Jag promenerade in till Ao Nang och käkade färsk frukt som en sen frukost.

Jag tog bussen (dvs lastbil med bänkar på flaket) in till Krabi Town.

"Bussen" till Krabi Town.

Från Krabi Town taxi till Wat Tham Suea , Tiger Cave Temple. En 280 meter hög klippa med lodräta sidor, 1 237 trappsteg upp till buddhisttemplet på toppen. Efter att ha köpt extra vatten började jag gå de branta trapporna. Efter 250 steg var jag helt slut men fortsatte i etapper, för upp skulle jag!

Branta och långa trappor!

På varje avsats fanns antalet steg angivet. Aporna fick man passa sig för. De var tjuvaktiga.

De flesta vuxna aporna vände sig om när man siktade på dem med kameran, men den här ville gärna vara med på bild.

Jag stannade länge på toppen och fotograferade den fantastiska utsikten, den stora buddhan och folk.

En estnisk kille tog det här fotot på mig med den fantastiska utsikten i bakgrunden.

Spännande landskap åt andra hållet.

Den jättestora gyllene Buddhan. (Jämför med fotografen längst ut till höger.) Helgedomen var i alla fall inte heligare än att den gick utmärkt att använda för telecom-master.

Besökarna på toppen var ganska blandade. En del kom för utsikten, andra för att be.

Att gå ner var inte så jobbigt, men det såg ännu brantare ut. Tur att jag inte är höjdrädd.

Jag gick också en djungelstig i närheten, som gick runt bland mindre tempel och helgedomar. Det innebar några hundra trappsteg till innan jag var ute på själva stigen. När jag tog skydd under ett tak för en kraftig regnskur fick jag sällskap av ett par från Sibirien. (De tyckte att det var varmt i Thailand.) Vi gick sen en stor del av den några kilometer långa stigen tillsammans. Stora sköldpaddor fanns i mängder här.

Även om det fanns gott om småtempel och jag gick på en stig kändes det som att vara mitt i djungeln.

Sibirerna hälsar på en av sköldpaddorna.

De tog det här fotot av mig vid foten av ett jätteträd.

Det här templet fanns under en klippa mitt ute i djungeln.

Mot slutet av djungelpromenaden hörde jag ett ljud som lät som om någon slog ihop två stora träblock. Nyfiken som jag är bara måste jag kolla vad det var. Sibirerna gick vidare och jag lämnade stigen och och gick rakt ut i växtligheten. Mycket försiktigt, det finns en hel del otrevliga sorters ormar i Thailand. Kobror och annat, som antagligen är väl dolda bland löven. Kanske skorpioner också.

Mina skor kändes vara av  mycket olämplig typ just där.

Det som lät visade sig vara två stora sköldpaddor som stångades. Givetvis hade jag valt att inte ta med kameran som kan filma. Fan, fan, fan!

Det blev i alla fall några fotografier på slagskämparna.

Taxi tillbaka till Krabi Town, lite shopping, middag och sen buss (d.v.s. lastbil) tillbaka till Ao Nang.

Fredag 20/2

Jag promenerade till stranden. Fruktfrukost och kaffe på ett fik där.

Kan man få bättre frukost än så här?

Eftersom det var högvatten var det inget bra läge för snäckletning.  (Jag är ingen fanatisk samlare som jagar sällsynta arter eller så. Jag kan bara inte låta bli att leta efter vackra skal. Bara några få får följa med hem i slutänden, och de hamnar osorterade i en glasburk i köket.)

Ganska oväntat dök ett gäng med veteranmotorcyklar upp vid stranden. Kul!

Gammal BSA.

En del målar hellre akvarell än fotograferar. Inte fel det heller.

En av mina skor hade börjat gå sönder. Jag åkte till Krabi igen och hittade en skomakare som lagade den. 20 bath, ca 5 kr.

Skomakar'n höll till på utomhus med hela sin verkstad.

Jag käkade stekt ris med grönsaker till lunch innan jag åkte tillbaka till Ao Nang. Nu var det lågvatten och mycket intressant att titta på vid de torrlagda öarna. Jag hittade flera stora fina snäckor, men det var bebodda så de fick stanna där.

Den här stora krabban hade jag ingen lust bråka med, men en thailändsk pojke plockade upp den. Kanske den blev kvällsmat.

Även longtailbåtarna hade lågvatten.

Det var den kinesiska nyårsafton, vilket hade fått ett hotell att sätta upp en flera meter lång drake vid entrén.

< Del 2  ooOoo  Del 4 >