Nya svartvitförsök

Jaha, då har jag en ny feberepisod, men inte värre än jag kan fixa lite bilder inne. Och ligga en stund i hängmattan ute, den är uppspänd mellan två mullbärsträd och digert lövverk ovanför. Trädgården är en välsignelse. Känns det ledsamt kan jag gå ut och ta en bild, sen är det bättre. Och att jag fann Fotosidan betyder mycket. Nog gnällt, jag har det bra.

Har gjort i ordning en ny bildhög, och tog mig tid att göra om en del i svartvitt. Det är alltid spännande, utgången är aldrig given. 

Den första bilden är en gråskala. Den dök överraskande upp när jag plockade bilder ur mobilen. Måste ha tagit en bild samtidigt som jag slog igen locket. Men jag gillade den. Nästa är en kort skur solregn. På något sätt alltid lite spännande med regnfoto, något som lätt glöms bortTriftTistelVallmon blev jag nöjd medOch liljan, också i solregn med följande kraftiga färger och ljusblänkSedan kommer frågan: Vilken variant blev bäst, vilken skall jag ta med? Ja, ibland vet jag inte. Bläddrar fram - tillbaka - fram - tillbaka. Men blir inte klokare. Den här under är ganska mjuk, som jag ville. Men inte direkt spännande.Nästa variant framhäver rosen tydligare, men väl mycket kanskeHär två vallmovarianter. Den första mer tydlig, beskrivandeden andra med mer ljus, känsla. Ja vad tycker Ni? 

Lite växter och insekter runt huset, samt funderingar hit och dit.

Som sagt, bilderna ligger två veckor bak i tiden. 

Det har varit ett annorlunda år i trädgården, ja runt byn också. Det mest utmärkande är nog att insekterna har varit oerhört få jämfört med de sista 30 åren minst. Just nu ute idag såg jag ingen alls under några rundor. Normalt sett i Augusti finns det mängder med spindlar, bin, o.s.v. Det jag haft mest av är svartmyror, humlor och några kålfjärilar. Men inga mängder inte. Nu ligger sommaräpplena på marken, och de sötaste plommonen på gräsmattan. Vanliga år slåss stararna vilt bland äpplena. Nu - inte en stare. Bland plommonen har det kommit många färggranna fjärilar, mängder av vispor, och andra gäster. Nu - ingenting, absolut inget. Inte en enda bladlus i träden ser jag. Är det inte märkligt?

Sedan har jag en undran om moderna kameror och objektiv. Fint glas, metall, snyggt att se på. Men elektroniken? Krånglar den är man hjälplös. Det är trevligt med snabbhet och automatik, men hur länge håller det? Kanske har jag haft otur, men min EOS 12oo fick hjärnsläpp efter 12500 exponeringar, och kunde inte fokusera. Canonverkstaden omprogrammerade och vips! - som ny. Som en modern bil. Min 7D mkII fick också förvirring för ett par dagar sedan. Gick till på samma sätt: Lägger ifrån mig en perfekt kamera på kvällen och tar upp en icke fungerande på morgonen. Min 7D tog fina bilder, men i sökaren var det mörkt, som ett kraftigt NDfilter. Tog lite bilder med 10mm optik, då går det ju fint att sikta ungefär. Jag tog bort batteriet, satte i det. Återställde alla inställningar. Glodde in i kamerahuset. Inget hjälpte. Ett dygn senare fungerade allt som vanligt igen, när jag tog upp den på morgonen. Vad som hänt har jag ingen aning om. 

Nog med gnäll, jag har det ju bra. Här kommer bilderna.

Först den trogna humlan allt i naturligt ljus  pollenkorn flygerKålfjärilen på fjärilsbusken, som knappt haft några fjärilsbesökEn aprikos mogen, som ett riktigt stort plommon. Solmogen och god på ett sätt som inte går att jämföra med det de saluför på torget, och kallas aprikoserMin godaste aprikossort, större än många persikor. Knall orange i köttet, vilket är som aromatiskt mjukt smör. Höstanemonen Bolltistel, innan den blir blåDen gula aklejanOch bollhortentian, trivs hemmaDagliljorna, en favorit att inspektera och se på En del har väldigt kraftig färg 

Närmiljö

Alla bilderna i denna blogg är tagna ett par meter från huset. 

Först en lite lätt fuktig törnsångare. Törnsångarna har haft ett bra år hemmavid, många häckningar har lyckats. Det är bra att ha små buskiga täta områden i trädgården som man inte besöker så ofta, då trivs småfåglarna bättre. Denna sitter i ett gammalt Reine Claude (gula söta aromatiska plommon) träd.En liten ljusglimtÄven ekorrar gillar plommon till dessert. En ung ekorre som mött något hemskt, tror att någon betat råttfällan med en hasselnöt, om det var riktat mot gnagare i allmänhet vet jag ej, men alla gillar inte ekorrar. Här har vä framben blivit avhuggit, benpipan sticker ut. Skadan är minst en vecka gammal. Hos människor skulle ju en öppen fraktur som denna leda till döden, bakterierna går rakt in. Men denna ekorre skuttade till synes helt obesvärat runt, åt, klättrade m.m. i veckor efteråt. Sedan har jag inte sett den, men å andra sidan kan de försvinna i månader för att sedan dyka upp igen. En ekorre har många möjligheter och många faror i ett villakvarter.Den Canonfientliga Montbretian "Lucifer". Så vacker, men så svår för sensorn. Här har jag ansträngt mig, och lyckats bättre, men bra är det inte. Antingen blir den röda färgen lite blek och de andra o.k. eller så blir den röda som den ska (ungerfär Ferrarirött) och de andra färgerna grällt vansinniga.Se där! En höstanemon i lätt romantiserat ljus. Härstammar från Mittens rike, en ranunkelväxt.Dagliljor är fina, har några kvadratmeter. Denna i bakljus som omväxling.Här ser ni varför jag gillar dem.Också lite romantiskt stuk.Och så 3 humlebilder, med lavendel. Den vanligaste insekten hemma i år. Lite suddig, de kräver kortare slutartider

Tredje inlägget från bildhög nr 29.

En lockande titel? Nej. Inte romantisk, inte lovande, spännande, utan mer byråkratisk. Det gäller att omväxla sig, därför blev det så. Men, det är samma sorts bilder som innan, inte lätt att förändra gubbar inte. Även om just denne gubben är ganska modern, lyssnar mest på musik från 2000talet, och hanterar det digitala. 

Första halvan blir fåglar, som jag alltid spanar efter. Men ibland vet jag inte vad jag spanar speciellt efter, ser ibland upp, mitt i, eller ner mot insekter och blommor. Då är det lätt att missa ett och annat. Men å andra sidan har det ju ingen betydelse, huvudsaken är, att jag får vara ute och spana, känna solen, vinden. Se färger och former.

Här sätter mamma svan sina telningar i säkerhet när den hemska människan riktar det långa röret med onda ögat mot dem.Det blev bara enstaka doppingungar i år, och sent kom de.  Lite dålig bild, men de är svåra att få vinkel och avstånd på i all hög vegetation och sankmark.Törnsångaren tar ett skutt, fäller ut vingarna och försvinnerMen finner sedan lite godis uppe i klibbalenEn grönfink i typisk positionSommarhimlen, oemotståndlig.Och igelkotten gillar också plommon, den här sortens plommon heter Herman och kommer från Balsgård (nedlagt numera, överflyttat till Alnarp). I Hermanträdet växer Clematisen Georg, också från Balsgård. Georg och Herman trivs med varandra.Körsbär som jag försökt få i ett romantiskt frestande på bilden, lite mjukvarmt ljus. Sorten heter Stella, en köldtålig en från Kanada.En uppmaning till alla i Billeberga som passerar busshållplatsen vid kyrkan. Men varför är skylten randig? Något reflekterande lackskikt?Och här är Stella igen, färdig att avnjutas på kvällen framför TV:n.

Blandade bedårande blommor

Kan inte låta bli att se på blommor. I olika ljus, vinklar och med olika bakgrund. De finns ju till för att tilltala. Och så är det spännande att köra näsan i dem och känna doften (utom blommorna till Pyrus pyrifolia nashi, sandpäron, som luktar ren skit). 

Här är lite från hemområdet

Först en New Dawn ros. De år det inte frusit före jul hemma, har de blommat även på julafton. Tycker om att gå ut i morgonsol, morgondagg och leta efter en ros i fint ljus. Och så Montbretian, av sorten "Lucifer" tror jag. Som Erik sagt (tror jag?) är den röda färgen knepig att få till. En sorts Rudbeckia. Hemmavid kallad dassablomma, för de växer tacksamt och kan närapå dölja ett utedass, eller åtminstone pryda runt det.  Flox, närmare bestämt höstflox. Fick dem av min farmor, så de är en del av min barndom, dess skönhet och doft. Blad av mossrosOch så ut på ängarna, här gräs i något romantiserat ljus, liksom de andra som följer, för egentligen var det rätt så mulet. En kålfjäril på fackelblomstret, som ju är en karaktärsväxt för våtmarkerTill höger syns den lille flitige arbetaren.Och så ängssyran, lagom god, och piffar upp färgen på ängen om sensommaren.