Stillsamma snäppor

Då jag nu av olika skäl inte direkt kommit ut när hösten är som vackrast, får det bli lite bildlager igen. Snäppor igen, nu bilder där de är mer stilla. 

Vadare i rörelse 2/2

Ser ut som myrsnäppor, här kommer andra delen, det var gott om dem några dagar.

Flocken kommer och landar där jag suttit och väntatNågra drar förbiNågon landar framförElegantMen här blev det bråkEtt vanligt sätt att se snäppor  

Vadare i rörelse 1/2

Då jag måst hålla mig inne denna strålande dag, har jag pysslat lite med sensommarens bildlager. Det blir vadare i mängd, första delen. Dessa fåglar rör sig snabbt, för att kunna ta en bild i rörelse måste jag studera dem, och förutse vad som händer. Vid ett visst avstånd blir det lite småbråk dem emellan, men inte med vem som helst, vissa verkar ogilla varandra på långt håll. 

De flyttar sig då och då, oftast hela flocken.Okänt socialt samspelVinge lyftsPå ingångMen här var det bråk!Vinglyft. Det är en kraftfull vit färg då vingen lyfts, så jag utgår från att det är en signalfärg.Ofta sker det vid någon upphetsningSom här; kom inte här och kom! ser det ut som, men det kan ju lika gärna vara en hälsning, mellan makar t.ex. 

Några fåglar

Lite blandade fågelbilder, tagna en dag när hösten endast hade börjat anas. Inget speciellt, bara vad jag såg en vanlig dag.

Åkte till stranden i Åhus. På vägen såg jag en gladapå lite för långt håll, men vacker var den. När bönderna kör skördemaskinerna finns där oftast glador, vråkar och storkar. Något smått kan ju skrämmas upp, eller ligga dött. Kom ner till havet, en svan simmade ut.En flock vitkindade gäss cirklade några varv, de väntade på att jag skulle gå. Och det gjorde jag.Sen kom från revet utanför, på väg mot dammen innanför landremsan, några grågäss. Att kalla trakten hemomkring för Gåsariket är verkligen ingen överdrift. Stranden mot söderLängre ut, över havet, drog gäss söderut.De vanliga strandfyndarna fanns där, en kråka som gärna tar småmussloroch en ung fiskmås på spaning.

Solen går upp

Varje dag går solen upp, det är ju inget särskilt, men samtidigt livsviktigt. En del vinterdagar märker man inte riktigt när den eventuellt gått upp. På sensommaren tog jag en liten cykeltur utanför byn, just för att fånga soluppgången. 

Det gäller att hinna före solenoch möta den på vägense hur den förgyller alltgör det vardagliga vackertnu kryper den några grader över horisontenstiger och skiner genom trädens lägre delarkänns välkomnande varmstiger lite tillsprider sin skönhet över fälten en stund innan det torkar uppoch nu är det strax över och allt blir platt.