Stefans bilder

Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.

Nya svartvitförsök

Jaha, då har jag en ny feberepisod, men inte värre än jag kan fixa lite bilder inne. Och ligga en stund i hängmattan ute, den är uppspänd mellan två mullbärsträd och digert lövverk ovanför. Trädgården är en välsignelse. Känns det ledsamt kan jag gå ut och ta en bild, sen är det bättre. Och att jag fann Fotosidan betyder mycket. Nog gnällt, jag har det bra.

Har gjort i ordning en ny bildhög, och tog mig tid att göra om en del i svartvitt. Det är alltid spännande, utgången är aldrig given.

Den första bilden är en gråskala. Den dök överraskande upp när jag plockade bilder ur mobilen. Måste ha tagit en bild samtidigt som jag slog igen locket. Men jag gillade den. Nästa är en kort skur solregn. På något sätt alltid lite spännande med regnfoto, något som lätt glöms bortTriftTistelVallmon blev jag nöjd med Och liljan, också i solregn med följande kraftiga färger och ljusblänkSedan kommer frågan: Vilken variant blev bäst, vilken skall jag ta med? Ja, ibland vet jag inte. Bläddrar fram - tillbaka - fram - tillbaka. Men blir inte klokare. Den här under är ganska mjuk, som jag ville. Men inte direkt spännande.Nästa variant framhäver rosen tydligare, men väl mycket kanskeHär två vallmovarianter. Den första mer tydlig, beskrivandeden andra med mer ljus, känsla. Ja vad tycker Ni?

Postat 2016-08-17 16:51 | Läst 1243 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Tredje inlägget från bildhög nr 29.

En lockande titel? Nej. Inte romantisk, inte lovande, spännande, utan mer byråkratisk. Det gäller att omväxla sig, därför blev det så. Men, det är samma sorts bilder som innan, inte lätt att förändra gubbar inte. Även om just denne gubben är ganska modern, lyssnar mest på musik från 2000talet, och hanterar det digitala.

Första halvan blir fåglar, som jag alltid spanar efter. Men ibland vet jag inte vad jag spanar speciellt efter, ser ibland upp, mitt i, eller ner mot insekter och blommor. Då är det lätt att missa ett och annat. Men å andra sidan har det ju ingen betydelse, huvudsaken är, att jag får vara ute och spana, känna solen, vinden. Se färger och former.

Här sätter mamma svan sina telningar i säkerhet när den hemska människan riktar det långa röret med onda ögat mot dem.Det blev bara enstaka doppingungar i år, och sent kom de. Lite dålig bild, men de är svåra att få vinkel och avstånd på i all hög vegetation och sankmark.Törnsångaren tar ett skutt, fäller ut vingarna och försvinnerMen finner sedan lite godis uppe i klibbalenEn grönfink i typisk positionSommarhimlen, oemotståndlig.Och igelkotten gillar också plommon, den här sortens plommon heter Herman och kommer från Balsgård (nedlagt numera, överflyttat till Alnarp). I Hermanträdet växer Clematisen Georg, också från Balsgård. Georg och Herman trivs med varandra.Körsbär som jag försökt få i ett romantiskt frestande på bilden, lite mjukvarmt ljus. Sorten heter Stella, en köldtålig en från Kanada.En uppmaning till alla i Billeberga som passerar busshållplatsen vid kyrkan. Men varför är skylten randig? Något reflekterande lackskikt?Och här är Stella igen, färdig att avnjutas på kvällen framför TV:n.

Postat 2016-08-11 18:47 | Läst 913 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Blandade bedårande blommor

Kan inte låta bli att se på blommor. I olika ljus, vinklar och med olika bakgrund. De finns ju till för att tilltala. Och så är det spännande att köra näsan i dem och känna doften (utom blommorna till Pyrus pyrifolia nashi, sandpäron, som luktar ren skit).

Här är lite från hemområdet

Först en New Dawn ros. De år det inte frusit före jul hemma, har de blommat även på julafton. Tycker om att gå ut i morgonsol, morgondagg och leta efter en ros i fint ljus. Och så Montbretian, av sorten "Lucifer" tror jag. Som Erik sagt (tror jag?) är den röda färgen knepig att få till. En sorts Rudbeckia. Hemmavid kallad dassablomma, för de växer tacksamt och kan närapå dölja ett utedass, eller åtminstone pryda runt det. Flox, närmare bestämt höstflox. Fick dem av min farmor, så de är en del av min barndom, dess skönhet och doft. Blad av mossrosOch så ut på ängarna, här gräs i något romantiserat ljus, liksom de andra som följer, för egentligen var det rätt så mulet. En kålfjäril på fackelblomstret, som ju är en karaktärsväxt för våtmarkerTill höger syns den lille flitige arbetaren.Och så ängssyran, lagom god, och piffar upp färgen på ängen om sensommaren.

Postat 2016-08-11 10:13 | Läst 988 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

De vilda och de tama

Så har jag då kommit till slutet av bildhög nr 17, bilder tagna när jag cyklat hem.

Det blir blommor, blommor och blommor.

Först ängshaverrot, en vanlig blomma ute just nu. Benämns nog ogräs av en del, men jag tyckte den var så vacker, att jag tog en bild av den från 5 olika platser, vilket gör att bakgrunden har olika färg. Tagoprogon pratensis. Endast utslagen dagens första timmar. så de som stiger upp lite senare ser den aldrig. Roten är ätlig och söt sägs det, men jag har inte testat. Så hundkexet, som svävar skirt över landet. Flädern, väldoftande och riklig i trakten. Plockade ett år säckar med dessa blommor till Kiviks musteri. Hade först arbetat ett dygn, och sedan ut och plockade med familjen hela förmiddagen. Tänk vad jag har orkat. Nu är bara förmiddagen kvar när det gäller nämnvärd fysisk aktvitet. När det är bra. Lusern, räknas nog som nyttoväxt, åtminstone gillar hästar det. Tror detta är en vild variant.Och så en annan nyttoväxt, nässlan. Plockar varje vår till soppa.Gräsets vajandepå ängenOch så hemma! Doftpionen är vacker, men har redan vissnat ned allesammans. En kornvallmo stack upp ur rabatten, lyste i solens strålarFrån andra hållet, med en bakgrund av lavendel, har 16 kvadrat av lavendel, den tål värme och torka (praktiskt). Men inte använt det i mat. Ännu. Så till favoriter, rosorna. Denna förädlade sort doftar fruktigtOch gula har sin speciella fina doft. Som denna klängros.Mormorsros, okänt ursprung, rotskott ges till vänner och släktingar. Djup fyllig doftMossrosen, tacksam och mycket väldoftandeOch till sist: Ljuset faller på skönhet och löss. Men denna skönhet är tålig och bryr sig inte.

Postat 2016-06-30 15:47 | Läst 2163 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Och nu med färg.

När jag cyklat hem från regelbunden service på sjukhuset, har jag de sista gångerna haft med mig kameran i en mjuk axelremsväska. I cykelkorgen skulle det inte gå, utrustningen hade skramlat i bitar. I väskan har jag min 1200D med billigaste kitoptiken 18-55 och 70-300 samt kinamellanringar. Så använder jag gamla grejer ibland, och skulle nåt hända med dem, är förlusten inte så stor. Denna budgetoptik kan överraska både hit och dit. Men även om det ser skarpt ut, efter beskärning och visning i 100%, syns det så väldigt tydligt skillnad jämfört med bättre saker.

Om man som jag numera inte stressar fram längre, går det ju att stanna här och där längs vägen för att kolla, finns här något att ta en bild på?

Direkt utanför staden finns översvämningsvallarna, och i gruset nedanför kommer blåelden, den kräver några år, men trivs fint i torr, varm grus och sand.Nu ska ännu en ny samling köptempel (s.k. shoppingcenter) byggas på bästa tänkbara jordbruksmark mellan staden och mig. Jorden kastas undan respektlöst, grus och betong in. På de områden som ännu inte är ödelagda, är det illrött av vallmo. Skönheten mot fulheten. Rött rött röttmera röttrött i rött. Går det? Jovars.Och så stanna till vid sjökanten. På en vild ros satt en långhorning, rhagium mordax, eller lövträdslöparen. Det låter himla fint med alla namn, men faktum är, som så ofta vid artbestämningar, att jag drabbas av stor osäkerhet. Vad vet jag egentligen? Spelar det nån roll? Men jag gillade mötet, och uppskattade att den stannade länge nog. Fortsätter gående genom den flera meter höga grönskan i sjökanten. Lite rött i det gröna, men jag kan inte finna vad blomman heter, vill inte ägna dagen åt det heller. Flugan ser ut som köttfluga.Och så, plötsligt djupt där nere, en liten skönhet.