Tankar och reflektioner om inre och yttre bilder

Man borde ta en håv och fånga in dem

Efter att ha stått länge och sett dem kämpa uppför det lilla vattenfallet, som var en byggd laxtrappa, var  både maken och jag, rätt tagna. Om och om igen hoppade de och föll  tillbaka ner i ån. Efter två dagar , för vi var tvungna att komma tillbaka en dag till , var vi fyllda av en beundran som var svår att sätta ord på.  Beundran över en annan varelse, helt olik oss själva men ändå i färd med att göra något man kunde känna igen sig i. Liksom stånga huvudet mot väggen.....som det såg ut i alla fall.

 Ingen av oss hade någonsin sett  detta utanför TV rutan men här var de nu, mitt inne i bokskogen, med solen som strilade ner genom höstgula löv. Vilka hjältar, de misslyckades mer än de lyckades och ändå bara fortsatte de. Vilken kraft och vilket fokus. Jag skall aldrig mer påstå att jag har en uppgift som är mig övermäktig. Ibland stänkte de ner mig när de hamnade bland  stenarna på kanten och fick vridhoppa sig tillbaks i vattnet igen. Sen ett nytt försök. Oavbrutet timme efter timme. Under timmarna vi var där såg vi bara en öring ta sig hela vägen upp.

Man borde ta en håv och fånga in dem , lyfta upp dem och låta dem simma vidare, där uppe där allting lugnat sig....tänkte jag. För att i samma stund som tanken kom inse att detta kanske var det roligaste de visste på hela året. Att uppfyllda av dolda krafter som de inte förstod utmana sig själva och forsen. Eller så var det bara instinkt.  Fast vad är det som säger att man inte kan ha roligt fast man utför instinktiva handlingar. Kanske att uppleva livet som roligt är en instinkt....

Även om jag alrig mer får se detta skådespel hoppas att jag någonstans inom mig alltid kommer bära bruset från den lilla ån och den tysta totala målmedvetenhet som dessa varelser uppvisade. Det var magiskt att få vara med om detta och jag hoppas att det blir fler gånger. Den som lever får se. dagen led mot sitt slut och vi drog oss ned mot havet för att se var de hade kommit från.

 

Mysteriet blev inte mindre när man stod vid set stora havet och insåg att här hade de kommit från och med lukt eller något annat sinne känt igen sin lilla åmynning och simmat in.

Inlagt 2016-11-02 19:04 | Läst 793 ggr. | Permalink
Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.




(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ett fascinerande skådespel som du fångat väl. Att inte alla lyckas ta sig upp till lekområdena är nog garantin för en fortsatt stark population. Jag brukar följa något liknande vid en kraftverksdamm inte långt från där jag bor. Där är det tyvärr så att lax och laxöring inte kommer längre. Men alla siktar mot ett rör i en betongvägg där vatten från älvens övre lopp rinner ut. Fiskarna strömhoppar upp mot röret gång på gång, daskar i betongväggen och åker tillbaka, men gör gång på gång nya försök. Många skadas i hoppen och drabbas så småningom av svampsjukdomar eftersom kampen tär på deras immunförsvar. Här fungerar väl också på sätt och vis det naturliga urvalet. De starkaste tar sig tillbaka till havet och överlever.
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2016-11-03 17:20
Tack för din härligt långa kommentar, jag ser verkligen dina hjältar" när de sårade drar sig tillbaka. Att de på riktigt gör sönder sig själva visar väl på kraften i denna instinkt. Och inte blir det mindre impnerande för det, snarare tvärtom.
Jag håller med, det är ett otroligt skådespel att se laxarna klättra. Själv har jag bara sett det i Nyköping, där de byggt en laxtrappa bredvid vattenfallet. Jättefina foton. Laxen du fångat i språnget är en riktig höjdarbild.
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2016-11-03 17:25
Tack EGW...ja detta var verkligen en höjdar upplevelse i mitt liv...det var lite mörkt där nere bland bokträden så inte helt lätt med inställningar. Så jag är glad för bilderna jag fick.....fast jag sa till maken att jag nu behöver ny kamera, modernare, snabbare bättre < elakt leeende> I min ungdom jobbade jag inom kraftindustrin , som siffermottagare. Då ringde man runt till de kraftstationer företaget ägde och fick föregående dygns alla händelser i siffror. En sån händelse var antalet laxar i de laxtrappor som fanns, en annan var antalet stockar....sen var det massa elsiffor också...men de mest intressant för mig var laxar och stockar...de gånger de fanns några att rapportera om vill säga.
Häftigt! Bra bilder och text, roligt att läsa!/ Björn T
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2016-11-03 17:25
Tack tack Björn, alltid kul när det man gör gillas! Det sporrar och ger mersmak
Utrolig fin historie og lige så utrolige fine billeder. Især nummer 3.
Mange venlige hilsener fra Erik i Roskilde/DK.
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2016-11-03 17:26
Hej Erik och mange tack för en fin kommentar. Den gläder mig!
Wow, vilka kämpar! Tycker du fångat den "flygande" fisken extra bra i tredje bilden. Näst sista är härlig också, men den slingrande grusvägen genom bokskogen.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2016-11-04 09:07
Tack Bjarne. Det var verkligen vad de var, riktiga kämpar :)