Gatufoto är nog min grej om jag får säga det själv!
Nu har Björn gått ur idet och börjat sina vandringar på stan. Canon G11 är den ständige följeslagaren och den vridbara skärmen en “välsignelse”. Om man ska kunna ta några bilder gäller det att vara beredd. Jag ställer faktiskt kameran på P för att slippa “fibbla” med inställningarna om något motiv snabbt dyker upp.
Det som jag är lite bekymrad över är att jag har börjat censurera mig själv. Jag har några bilder som jag nyligen tagit och är till sin karaktär helt oskyldiga . En bild, exempelvis, visar ett par, som innerligt kysser varandra under de blommande träden i Kungsträdgården och jag resonerar som så att de antagligen inte vill se sig publicerade i bild i detta mycket privata ögonblick även om det var inför öppen ridå. Emellertid är det ett stort nöje att vandra omkring på stan och fånga stadens olika ansikten. Nedan några bilder tagna de senaste dagarna!








Jag önskar att min nya Samsung hade vinklingsbar skärm också, men det fick jag kompromissa bort. Den har ju så mycket annat. Den funkar för gatufoto också, om än inte lika bra. Jag har faktiskt lyckats bra med flera höftskott. Men jag kan inte skryta med att vara bra på gatufoto. Jag sa till min yngsta dotter en gång: "Det är så svårt att fotografera människor. Jag tycker att jag tränger mig på!"
Hennes svar: "Det är klart att du känner det så. Du tränger dig ju på!" Tack för det, frk sanningssägare! :-)
Jag upplever också att jag tränger mig på men denna känsla har succesivt minskat. Så här i tusristtider betraktas man som vilken turist som helst. Dessutom kan man zomma 5 ggr med G11:an , vilket ibland är till stor hjälp eller men befinner sig på "långt" avstånd.
Så sant som det är skrivet!
För min del är dock G11:an för långsam från tryck till taget kort för att jag ska vara nöjd med den som gatufotokamera. /Matti
Min egen favorit är "40-talsdamerna" som jag tagit i en korsning på Skånegatan. Jag har fixat lite med färgeerrna för att få fram "det var då det" - känsla. Vet inte om jag lyckats.
Tackar för Din uppskattning. Åskådaren var mitt huvudmotiv, lite pga hans "särdrag". Den här gatumusikanten är den sån där multispelare med komp och hela baletten. En sån där som man såg på 60-talet.
Ja, gatufoto är absolut din kopp av te!
Det var det som fångade min uppmärksamhet. Samtidigt som var och en håller på med sit utgör de ett par på sätt och vis!
/tim
Tack för Din uppskattning! Man ska nog inte känna några begränsningar när det gäller gatufoto. Vet inte om jag sett någon definition? För mig är det ganska brett!
Jag ger dessutom min tillåtelse till att du får säga "gatufoto är nog min grej".
Ha det bra
/Kurt
Hmm - Du kanske sitter inne med en begränsande definition?