OFÄLLDA TÅRAR.
Livet började för 2½ år sedan.
Då tog jag mina första steg
ut ur ett terrorvälde.
Jag anmälde honom, han dömndes och fick fängelse
och då började jag och barnen
våran Kamp att överleva.
Att leva.
Jag är så tacksam att få vara mamma,
jag förundras över hur starka mina barn är.
Grunden till att jag började fotografera
var i första hand för min äldsta dotter.
Hon tyckte att hon var fulaste i världen,
äckligast, dummast mm.
Hon trodde varken mig eller någon annan
om man sa att hon var vacker, fin, söt, gullig, rar mm.
När jag fotograferade barnen
och vände kameran till henne
med orden: SÅ HÄR vacker är du i mina ögon.
Började hon så smått tycka om sig själv.
Om jag kan förmedla något i mina bilder
kan jag tacka mina barn.
Utan dom hade jag aldrig börjat fota,
..utan dom hade jag inte överlevt.
Jag känner inte någon här på fotosidan,
jag kan inte så mycket om kameran,
jag vet inte riktigt om jag har någon bild
som riktigt når ut.
Detta är mina stapplande steg
till försoning med mig själv.
Jag kan inte förändra det som hänt,
men jag kommer se till att barnen ska få Leva,
i resten av mitt liv.
//Johanna



jag kan inte så mycket om kameran,
jag vet inte riktigt om jag har någon bild
som riktigt når ut."
Du har i alla fall en berättelse, ett öde och ett språk som når ut. Här finns många öron och ögon som gärna tar del av det. Att skriva av sig och dela med sig av sin egen verklighet är bra terapi. Hoppas det hjälper och hoppas att det går bra!
Martin: Jo att skriva om det ger en slags avlastning.
Jag hoppas finna balansen igen. Och här på fotosidan känner jag mig glad
för det når fram till människor.
Blir rörd och berörd av Din rader Johanna.
Jag är gärna Din vän här på Fotosidan, om jag får?
/Milla
Nu blir jag rörd. Vilka värmande ord.
Självklart kan vi vara vänner här på fotosidan.
Du har jätte vackra bilder som jag vill kolla genom
för du verkar vara en jätte duktig fotograf.
Starkt av dig att skriva om vad du gått igenom.
Jag håller på dig!
Förresten, din bild här i bloggen är så fin!
/Anna.
Anna: Ja våran berättelse är som tagen ur en mardröm, men det är det vi försöker bearbeta på våra sätt. Känns kul att ha funnit andra som har fotograferingen som intresse. Vad jag blir glad att du såg bilden och tycker om den.
Torbjörn: Tack. Det verkar vara så, att det är vänner här. "glad"
Monica: Så kul att du gillar min bild. Var en av de första jag tagit. Ja vi är på väg åt rätt håll,och då behövs sådana goa ord du skrev. *tack*
Tack Pia-Kristina.
Och vänner finns det gott om här=) Är inte så kunnig men hjälper dej gärna om jag kan!
Kram Viktoria
Viktoria: Jag förstår inte riktigt vad du menar med ""kanske för att det funnits i min närhet.."" Jag är tacksamt emot all den hjälp jag kan få. Förvirrad är vad jag oftast är.
hoppas ni får hitta till inre lugn, harmoni och glädje, att barnen mår bra är självklart det allra viktigaste och har högsta proritet-- men glöm för allt i världen inte bort dig själv, kom ihåg att vara snäll mot dig själv, ta väl hand om dig själv, belöna dig själv, umgås med trevliga vänner, ha roligt, finna den stimulans i tillvaron som du kanske länge gått miste om, tanka in allt som är bra
ribban kommer att höjas lite i taget förmodar jag för hela er livssituation
kom ihåg: det ÄR tillåtet att tänka på sig själv, om du värdesätter dig själv så är du också en alldeles utmärkt förebild för dina barn samtidigt, de kommer att älska att se sin mamma bli lycklig och må bra
varma kramar från mig, hälsa barnen också och lycka till med allt i ert nya liv, stora livsförändringar ligger framför er och ni behöver nog tid att anpassa er till denna nyorientering och hitta livsglädjen
med vänliga hälsningra silja :)
Tack Silja för dina vänliga ord. Sitter lite här och blir berörd till tårar av att livet kunde vara så här bra. Tack för att du läste mina ord och skrev detta. Det betyder väldigt mycket för mig.
Vi är många här på sidan som har en historia med oss.
Din historia är en historia som gör ont men som också ger alla andra hopp.
Är så glad att du kommit dit du kommit och övertygad om att Fotosidan kan hjälpa dig att komma ännu längre.
Gillar verkligen din bild här i bloggen, känns som om den är vald med omsorg för att passa din text.
Själv har jag varit här på sidan sedan i februari, har till och med mött min nya kärlek genom sidan.
Du har tagit första steget mot att "känna många människor" här på sidan och hos mig är du verkligen välkommen.
Känner med dig och vill att du ska ha det bra//Leffe
Leffe: Jag känner mig mål lös.
Detta är så nytt, att människor är snälla, omtänksamma. Att min röst blir hörd.
Att jag vågar visa mina bilder.
Dina ord berör mig. Allas ord överraskar/ berör mig till tårar. På ett positivt sätt.
*tack*
Vi är många här, med olika historier, med olika öden. Din historia berör mig långt in i hjärtat och vet liksom inte riktigt vad jag skall skriva...
Men jag hälsar dig välkommen hit! =0)
Jag blir gärna också din vän här på Fs, om du vill förstås! =0)
/// Jessica
Jessica: Jag vet inte heller riktigt vad jag ska skriva. =) Tack för din omtanke och jag vill jätte gärna vara din vän på Fs.
Alla bär vi på olika livserfarenheter (både av äldre och nyare datum) som på sitt sätt har inverkat på vår utveckling och vår syn på oss själva. Glöm ändå aldrig att de sår du och de dina bär på, bara talar om var ni varit och säger inget alls om var ni är på väg.
Vänligen
Nonno
Nonno: Ja det har du rätt i. Alla här bär på sin livserfarenhet.
Jag hörde en säga att man får bara de motgångar man klarar av.
Men jag måste nog påstå att jag måste ha varit grymt elak i mina tidigare liv och därför får jag igen det nu. Jag är glad att jag vågade kliva in här på Fs,
det är härligt att få dela bilderna med andra som oxå älskar fotografering.