Vilse.

Jag vet att jag inte kan vända om,
jag är helt vilse,
vägen tillbaka har suddats ut
här i Träsklandskapet.

Blir inte av med känslan av att vara iakttagen,

..ögon överallt.

Jag söker efter ljuset, solens trygga sken.
 Lyssnar efter måsarnas skrän, vågorna som sköljer över sanden,
och lukten av hav.
 Det stillsamma vid en soluppgång-
nästan inget ljud men så harmoniskt lugnande.

Men ingenting…
här är det bara så obehagligt …tyst.

Jag vet inte längre vart jag sätter fötterna,
det är svårt att urskilja vad som är vad
i detta dunkel av mörka skuggor.

Där! Jag ser något bekant, något jag vet vad det är,
men jag måste upp i träden.
Ett ljus.

Jag ser mer ljus,
är det solen?
Är jag på väg ut ur detta hål av ingenting?

Nedanför mina dinglande ben, under mig
ser jag något. Något sugande, snurrande…
ett levande ljus spel i vattnet, som en strimma hopp
men det är bara ett lockbete
för något som vill dra ner mig
under den pulserande ytan.

Ser i ögonvrån något som kryper mot mig.
Kanske är jag lika obehaglig som den är för mig,
kanske försöker den också bara finna en väg ut.

Det ser ut som små lyktor som tänds och släcks bland grenarna,
undrar om det är för att skrämmas eller locka?

Tittar närmare …

…någonting rör på sig där inne.

Någonting vänder sina ögon mot mig…

Jag blundar hårt och flyttar så långt bort jag kan
från det där.
Känner hur grenen under mig sjunker en aning
och jag tar ett bättre tag om träd stammen.

Det rör sig i trädet intill.

Vet inte vad som väntar bakom mig,
kan känna en ljummen andedräkt mot min nacke,..

Men ibland är det faktiskt bättre att inte veta alls…

//JO

I TRÄSKET.

Jag har funnit ett träsk, långt in i fantasiernas grottor,
där solens strålar inte riktigt når fram,
där ingen annan har satt sin fot, 
förutom nu.

Där krokodiler lurar, lätt glidandes fram genom det mörkgröna vattnet
som är fyllt med alger i alla olika gröna nyanser.

 

Där underliga bläckfiskar med konstiga tillväxter på kroppen
 studerar och avvaktar mina rörelser.

Där helt okända insekter lever
med sina vassa gap och långa känselspröt…

Tillsammans med tillsynes små grodor
som har sitt anfall i beredskap
med långa gift tungor som förlamar direkt.

 

En fantastisk värld
där jag kan glömma allt annat
för en liten stund.

 

//JO