Under Ytan...

Det finns mer tid att fota inomhus nu när min fotostudio
inte går att vistas på,…

Ja det låter så seriöst med det ordet, F O T O S T U D I O.
Man kan riktigt D R Aaaaa ut ordet och sträcka på sig.

Men det är inte så glamouröst som det låter,
det är min balkong som jag ”går och jobbar på” när luften inomhus inte räcker
då vi är 10 st som slåss om den.

Förutom nu, när det är snö och kyla som tagit över min plats.

Sista tiden har jag försökt fotat med ett Tema,
lite styrt så att säga. Har jobbat med att fota ”Under ytan”.

Ni vet hur man som barn kunde bada hela dagarna utan att vilja gå upp på land.

När man kunde ligga på rygg och känna solen värma genom vattenytan,
när man kunde studera molnens framfart samtidigt.

När små kylda vattenvirvlar kändes på ens fötter nere vid botten,
när strandljudet dämpades puls vist när vågor sköljde över ansiktet.

Denna bild är mitt första försök att få det att kännas som att man är under ytan,
och kan se uppåt mot ytan och urskilja brygga och badare.

//JO

Och så kom beskedet....

Jag har inte kunnat slappna av, sluta älta oron-
har inte kunnat annat än måla FAN på väggen
för att klara av att hantera om det Värsta skulle hända.

Och så kom beskedet…

töserna fick komma hem.

Känslan att få hålla dom,
mina minsta guldklimpar (utan slangar) var obeskrivlig.
Att äntligen äntligen få de där leendena tillbaka
och höra mer joller än sorgset gråt kändes som storvinst.

Det som tynger mitt hjärta fastän vi fick hem våra små
är de föräldrar som förlorar sina barn i detta virus.

Fy fan vad orättvist.
Ett osynligt luftburet virus som kan ta ens bebis ifrån en.

Värsta faran är för tillfället över för oss,
läkarna varnade att detta bara kan vara rond ett.
Att vi måste vara extra försiktiga med ditten och datten.
Och vid minsta sämre tillstånd åka in igen.

Speciellt för minsta tvillingen som fortfarande har hostan,
hon kommer ha en kämpig period framöver.

MEN Just nu tackar jag för att våra töser är hemma igen,
och att vi kan med försiktighet börja hoppas igen-
att vi ska få leva tillsammans väldigt länge.

TACK för det stöd jag fått av Er här på FS,
det har varit en nödvändig livboj för mig ska ni veta.

*tack*

//JO

DJÄVULSK väntan.

Att gå in i rummet, på infektion kändes overkligt.

Att höra hjärtljud via en apparat som tillhör en av tjejerna
fick mig så ångestfylld.

Någonstans intalade jag mig innan att det inte var så farligt.

Till de andra sex barnen hemma sa jag så.

Tjejerna ligger i varsin barnsäng, järn spjäl sängar.
Jag såg slangar som var kopplade till ena tösen,
hjärt och syre apparat, syreslang med tillhörande tratt,
en sond via hennes näsa ner i magsäcken
som de matar henne via var 3e timma.
Och ger en slags medicin som hon måste få genom andningsmask var 4e timma.
Plus att hon får febernersättande.
Hostan är djup, grym och smärtsam för hennes späda lilla kropp.

Andra tösen sov med rosiga feber kinder,
hon har också den hostan, men inte lika djup.
Det visade sig att hon också gått ner i vikt,
vilket inte var ett bra tecken.

Det är en balansgång tydligen,
med detta RS virus.
Det är en fas där barnet måste komma genom för att de
ska kunna se åt vilket håll det går åt.

Om barnet blir sämre eller bättre.

Det positiva idag är att båda verkar lite piggare,
men det är lång väg kvar.

Familjen är inte hel.
Och det KÄNNS.

Det är denna väntan som är värst.

//JO

TIPS när tristessen och inspirationen tryter.

Har läst några bloggar och insett att många lider som jag
av Ide torka. Då Inspirationen tryter.

För min del beror det mycket på vädret faktiskt.
Denna gråa, daskiga, mörka tid.
Antingen med regn och rusk eller snöfall.

Kom på häromdagen,
 när jag behövde få bort oron och rädslan över våra minsta döttrar en stund, 
en ny vinkel med macro fotografering med droppar.

Du kan välja vilken växt som helst,
trär på hårstrån så det blir som ett falskt spindelnät.
Det går att använda textiler med, såsom sytråd
men då syns fibrerna rätt mycket. 

Spreja på fin dusch med vatten, sitt nära ett fönster då du kan använda
det som ljus källaren. Kom ihåg att göra fönstret rent från blomkrukor och dyl
då det kan synas i dropparna.

Detta blev några av mina bilder:

 Känns lite som rymden med planeter.

Detta blev fotat med ett mörkt hårstrå och ett ljust, 
blev lite unikt då det liknar små fotbollar. 

Tänkte bara ifall någon behövde lite tips när svackan tar över fotandet.

//JO

Mardröm.

Det började som en vanlig förkylning,
snoriga, hostiga. Rinnande ögon.
Hela tiden gnager det en oro.
Inte bara Herr Ågren, utan även Fru Oro som viskade i mitt öra.

 Tjejerna kämpade vidare.

Hosta, slem som påminde om tapet klister.
Och så började febertopparna.

 Nästäppan gjorde så att det blev svårt att äta.

Vi började truga i små mål och ofta.

4e dagen började ena tösen få svårt att andas.
Lungorna började låta som en gnissel dörr med knorr.
Andetagen blev som små flämtningar.

 

Vi fick ringa 112 som skickade en ambulans.

 Hon fick andas adrenalin för att underlätta andningen.

De tog prover och efter några timmar fick de komma hem.
Fick mediciner som skulle underlätta andningen hemma.

 Senare samma dag ringer läkaren och jag måste säga var en person som missade under utbildningen kapitlet om hur man behandlar anhöriga.

-” Ja hej jag ringer för att berätta resultatet på proverna,
och vi tog ju bla ett prov för att kolla om det skulle vara RS virus hon har”

En krypande skräck känsla kom över mig.
Var inte det det där viruset som barn dör av?

-” Ja och resultatet visade att hon är positiv”

Helt ÄRLIGT faller en idiotisk tanke i mitt huvud,
positiv som i Glad?

-” Men vad innebär det? Hur är det då med tvillingsystern som också är så här förkyld-
ska man kolla upp det i så fall?” Undrar jag förvirrat.

-” Eh nej alltså det är bara om hon skulle bli ett akut fall”

-” Men vad gör vi nu när provet är positivt? Ska hon få någon behandling?

-” Ursäkta jag hörde inte vad du sa, det är total kaos här just nu på barnakuten, det var en som pratade samtidigt med mig här.  Jag skulle bara ringa och ge svaret på provet inte sitta och diskutera detaljerna hit och dit.”

-” Ja jag har förstått att ni har mycket att göra men som sagt för MIN del handlar detta om mitt barn och då är det väl självklart att man vill veta allt .”

-” Det du kan göra då om du vill veta mer om detta virus så gå ut på nätet och läs infon där.

-” Är detta det här viruset som är farligt för så här små barn att få?”

-” Ja alltså om det blir akut handlar det ofta om att barnet fått vätskebrist eller att det utvecklas till lunginflammation. Det har ju förekommit dödsfall, men det är inte ofta utan tror det var 2008 som ett barn dog av det sist. Kanske inte så kul för dig att höra. Men som sagt, jag kan inte sitta här och svara på en massa frågor- sök på nätet så får du information”.

 

Tack så jävla mycket Herr LEK-are.

Söka på internet var inte direkt lugnande, så sent som i ÅR har barn dött i detta.

Idag fick båda töserna febertoppar, flammiga utslag och rodnader, det var svårt att få i de mat igen. Vi ringde sjukhuset i omgångar med frågor.
När vi inte fick ner febern med alvedon ens fick vi åka in med båda igen.

Ena tösen hade oroväckande andetag de fick ge henne andningshjälp.
De väger henne och hon har gått ner i vikt från förra vistelsen vilket inte är ett gott tecken.
Pga att de hade fullt på barnavdelningen så  fick vi åka hem med en ny tid imorgon,
så nu kan jag inte påstå att min oro lättats.

Det är en ren mardröm just nu.
Önskar jag kunde blunda och så är detta över och de små är glada och friska igen. 

//JO