Sila snacket.
Att barnen pratar om att de får sprit på dagis/skola/fritids får oss att höra skräckord men de har åldrarna 11 och neråt så vi reagerar inte så mycket och det handlar ju om handspriten bara.
Vi i Kalmar fick ju känna på hur livet blir utan vatten då det hade blivit en läcka och det tog 1½ dygn bara innan det fixades.
Tyvärr var vi inte utrustade med några större dunkar så vi kunde hämta vatten där det fanns att hämta, så vi fick använda fantasin.

Vi kom på iden att ta ut pulkorna och fylla dom med snö.
Fylla kastrullerna med snö. Smälta och använda till spolningen på toaletterna.
För en familj med sex barn så är spolningen ett Måste på toaletterna.
Det var ingen höjdare att tina snö, för det luktar blöt raggsocka.
När vattnet sen kom igång igen var det grumligt, gulaktigt, brunt.
De rekommenderade att vattnet ska kokas först innan man drack det.

När vi kokat det såg vi på kastrullens botten hur mycket skräp, rost rester som fanns kvar. Men att höra barnen diskutera detta fick oss båda att undra vad fröknarna hade tänkt om de hade hört detta:
-pappa filar vattnet (3åring nr 1)
-Nej det heter Silar. (5 åringen)
-Pappa silar. (3åring nr 2)
-Mamma spritar. (3åring nr 1)
//Johanna


mvh Tommy
Jo jobb blev det, fast det där med att det skulle föra samman oss i denna kris är lika troligt som att en magsjuka skulle föra oss samman. =)
MEN vi lär oss varenda gång något.
Och i detta vet vi att vi måste ha en bättre plan för mer ev överaskningar.
Men hugaligen, tanken att göra om det...
jo jag får vara tacksam att inte strömmen gick oxå. =)
Ja vi människor tar saker väldigt mycket förgivet.
Undrar hur det skulle se ut om vattnet och strömmen försvann på jul och nyår.