Hönsmamma JAVISST!

Det är det här med att Oroa sig,
som jag ansetts vara FÖR hönsmammig med.

Jag har sett det som att jag hellre tror det värsta
för att sen bli motbevisad att det gick bra.
Eller för att inte bli chockad ifall det värsta skulle hända.

Överlevnads meckanismen hos mig ialf.

Min sambo fick en tid för att operera bort halsmandlarna,
efter upprepade halsflusser som ledde till varbölder.
Där började känslan krypa inom mig, en vidrig känsla av skräck.
Han sa jag var löjlig.
Jag sa jag var löjlig.



HÅLL huvudet högt Johanna.
Bit ihop. Du är bara löjlig.
Det är fan ingenting att vara orolig över.
TRAMS.

Han opererades och jag gick sönder. Jag drunknade i oron.

Det skulle bara ta ca en timma.
Efter 3 timmar hade han inte kommit till uppvaknandet.

Ingen sa något,  undvikande svar och lama ord med falsk förhoppning.

Tillslut är han på uppvaknandet,
där jag först inte fick komma in på. Infektionsrisken.
Men jag morrade att jag hade laglig rätt att få träffa honom,
och jag gav blanka fan i personalens inrådan.

Rädslan var så stark, att jag inte skulle få träffa honom igen.
I livet.

Han var groggy. Så in i helvete.
Osammanhängande, sluddrande, nerdrogad.
Sa till personalen att dom MÅSTE ringa mig om det skulle
tillkomma komplikationer.

-"Du behöver inte oroa dig alls. Vi har full kontroll på honom.
Han blir kvar här över natten och det ordnar sig ska du veta.
Åk hem till barnen och ha en mysig kväll"

Något var fel.
Det malde. Det kröp under huden.
Kunde inte somna. Kunde inte sova.

På sjukhuset nästa morgon möter jag en tunn sambo.
Han var likblek. Han var påverkad av medicinerna.
Jag förstod ingenting av hans virriga förklaringar.
Bad att få prata med läkaren.

När han hade kommit in på avdelningen efter uppvaknandet,
hade han fått mängder med morfin, alvedon, panodil you namne it.
Han slumrade in och ur dimmorna.
Det hans minns är att han sovit en stund,
för att sen vakna med att behöva spotta.

Det forsade blod.
Något var åt helvete fel.
Han hade larmat på hjälp,
sagt till sköterskorna att de skulle ringa hans sambo.

Det hade börjat stört blöda, han hade ca 1 halv liter blod i magen,
och det forsade ur hans mun.
De sövde ner honom fort och in på operationsbordet igen.

I 45 min hade läkaren stått och hållt kompresser ner i halsen på honom,
för att få stop på blödningarna.

-"Detta är livshotande. Vi vill ha kvar honom under uppsikt.
Risken är att om det blir en blödning till,
så nära halspulsådern kommer han inte klara sig."

Jag var så arg.
Jag ville sparka läkaren i huvudet.
Jag ville slå ihjäl min sambo.

MIN magkänsla är något unikt,
men även en jävlig förbannelse.

-"Men Johanna, du överdriver,...ta det lugnt, det ordnar sig. Det kommer gå bra"

Hönsmamma är det jag är.
Och DET ÄR FAKTISKT något bra.

//J

[email protected] 2011-11-06 13:58

Stark berättelse Johanna . Du skriver att du är en Hönsmamma . Visst kanske andra tycker det . jag upplever dej som en -MÄNSKA- med ett - VÄLLDIGT- stort Hjärta . För mej är det du berättar - OMTANKE . Var glad att du har dom Generna . Det finns så många Mäniskor runt om oss som inte -BRYR- sej . Dom har inte tid . Du bryrdej Johanna - DET ÄR EN VÄLLDIGT FIN EGENSKAP . Föresten är du sammtidigt en - VÄLLDIGT- bra Fotograf . Vilka underbara bilder du visar här tillsammans med din Starka berättelse . Det passar ihop på ett bra sett . Var rädd om dej nu - HÖNSMAMMA- önskar Krillan 54 .

Svar från Ellionora 2011-11-07 08:21

Blev sittandes en stund för att läsa dina ord igen...
vet du hur glad du gör mig Krillan!! Genom ditt sätt att formulera dig, som gör mig paff och förbannat lycklig. Har aldrig sett det på det sättet, att det är en positiv gen. =)
Tack.
Betyder Mycket.

Ewa Kirjavainen 2011-11-06 16:25

Som redan sagt, mycket vackra bilder och stark berättelse! Jag förbannar mig själv varje gång jag inte litat på magkänslan utan låtit huvudet ta beslut, dock aldrig i så kritisk situation som ni var i.
Ta hand om de kära och din begåvning!
Ewa

Svar från Ellionora 2011-11-07 08:22

Även dina ord betyder så mycket för mig Ewa. Rörd.

Enicar 2011-11-06 17:15

Vet inte hur jag skall kommentera din berättelse. Jag vill bara höra att det är på rätt väg.
Allt gott
Pa

Svar från Ellionora 2011-11-07 08:25

Din feedback ger mig bilden av en man som Bryr sig massvis. Tack PA.
Idag ska min sambo komma hem.
De säger att det kan tillstå komplikationer MEN om han vilar och tar det lugnt ska det bli bra.
*håller tummarna*

präntare 2011-11-06 17:20

Du har all rätt att vara orolig. Bara narkosen i sig kan vara ett riskmoment vid en operation.
Hoppas allt blir bra i fortsättningen.
Med vänlig hälsning

Svar från Ellionora 2011-11-07 08:26

Håller med.
Tack för din fina feedback Hans.Åke.