Ett medborgarhus värt en resa
Med Medborgarhuset på Södermalm som undantag är sådana hus i andra städer ofta mer funktionella än vackra och arkitektoniskt spännande. De började byggas under slutet av 1940-talet som den tidens allaktivitetshus som skulle inrymma kulturverksamheter och möteslokaler. Konceptet påminner om Folkets hus som med liknande syften kom tidigare men som var mer anknutet till arbetarrörelsen.
Om man skulle nämna ”Medborgarhuset i Eslöv” skulle nog de flesta reagera med en axelryckning. Ingenting kunde vara mera fel! I lilla Eslöv ligger ett av efterkrigstidens mest betydande svenska byggnadsverk, ritat av arkitekt Hans Asplund (son till Gunnar) 1947, samtidigt som han tillsammans med storheter som Le Corbusier och Oscar Niemeyer arbetade med den nya FN-huset i New York. Det medförde att Asplund tog med sig intryck av den internationella modernismen till Eslöv, där han vann arkitekttävlingen över mer än 150 deltagare.
Medborgarhuset uppfördes 1955-57 och kom att symbolisera den moderna och optimistiska tidsandan när världen höll på att öppnas upp efter kriget. Ännu idag, 70 år senare, utstrålar det lyx och värme med sina vackra material, ljushet och en oändlig omsorg om detaljer. Asplund ritade inte bara byggnaden utan också alla inredningsdetaljer, som möbler, armaturer (jag hittade 12 olika), askkoppar och dricksvattenfontäner. Ett genomgående och påtagligt tema i interiören är de mjukt rundade formerna, som präglar så gott som alla aspekter av inredningen.
Det var en ren slump som gjorde att jag fick höra talas om Eslövs medborgarhus i somras. Det visar sig vara känt bland arkitekturentusiaster över hela världen, och jag insåg att jag måste göra ett besök och i egna bilder försöka fånga något av byggnadens själ. Min slutsats är att Eslövs medborgarhus definitivt är värt en resa, som Guide Michelin brukar säga när de delar ut tre stjärnor.
Medborgarhusets norra fasad från nordväst. Den runda strukturen till vänster är den breda ändan av en lång strut som innehåller samlingslokaler. Bredvid den en stor rektangulär del och i bakgrunden en fyravåningsbyggnad med kontorslokaler.
Struten sträcker sig längs hela byggnadens östra sida. De runda kuporna är lanterniner för ljusinsläpp.
Entrén.
När man kommer in genom entrén öppnar sig en stor ljus hall med en skog av svampkolonner och ett rundat atrium. På golvet Ölandskalksten.
Det ovala atriet som öppnar sig mot himlen.
Strax till vänster innanför entrén finns biljettluckan som är integrerad i väggen av ekfaner. Bakom fönstret liggen en rulle med biljetter.
En av många svampkolonner med sina uppåtriktade lampor och den obligatoriska askkoppen. Golvets Ölandskalksten är uppvikt runt kolonnfoten. I bakgrunden telefonhytter och godisdisk.
Alla möbler är ritade av Asplund.
I strutens norra del nära ingången finns en teatersalong med plats för 450 personer.
I strutens bortre, södra del finns detta mötesrum.
I mötesrummets bortre vägg har Asplund skapat en S-formad linje, som kompletteras med ett perfekt formanpassat sideboard. Helt onödigt men alldeles underbart!
Under entréplanet i den rektangulära delen finns en undervåning med servering och garderober för teaterpubliken.
Trappa mellan garderoben i undervåningen och biljettkassan vid entrén.
På två av svampkolonnerna har Asplund infogat dricksvattenfontäner i marmor.
De allestädes närvarande askkopparna återspeglar 1950-talets syn på rökning.
















Hälsningar Sven
Jag ser nu på Medborgarhusets webbplats att man drar ner på öppettiderna, så du har en poäng i att det fattas besökare. För mig som fotograf var det dock en fördel...
Hälsningar Sven
Hälsningar, Bjarne
Av alla fina och väluttänkta detaljer är nästan askkopparna min favorit, både rent estetiskt och genom att de utgör ett så tydligt vittnesmål om en helt annan tid då rökning var något självklart. Allt var inte bättre förr, men idag kan man i alla fall betrakta askkopparna som estetiska accenter.
Hälsningar Sven
Det här är några imponerande bilder på en lika imponerande byggnad. Det är förståeligt att arkitekturentusiaster har ett öga på den. Det är något helt annat än vårt "Byesn Hus" här i Roskilde.
Superprofessionella bilder med massor av detaljer - gillar det verkligen.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hälsningar Sven
Fint återgivet också.
Ja, den är vackrare på ett mer välkomnande sätt på insidan, men personligen är jag ganska förtjust i exteriören också. Roligt att du uppskattar min redogörelse.
Hälsningar Sven
finns en kortis om det huset på Svtplay
Tack för tipset om inslag på SVT Play, skall leta upp det.
Hälsningar Sven
Bilderna får mig att tänka på att man ska vara tacksam att även vi i Örebro har ett vackert och funktionellt medborgarhus från 1965. En byggnad jag varit i oändligt många gånger. Också det med en varm och välkomnannde känsla.
Jag kände inte till ert medborgarhus i Örebro, men efter googling ser jag att det också ser mycket vackert och intressant ut, en bra bit över genomsnittet av de hus som jag fick fram efter översiktlig sökning på nätet. Jag tycker att det är viktigt att allaktivitetshus är attraktiva i sig själva för att stimulera invånarna att delta i aktiviteter.
Hälsningar Sven
Tack så mycket Stefan för din kommentar!
Hälsningar Sven
Hälsningar Lena
Förvisso är exteriören kärvare och mindre tillgänglig än insidan, men min gissning är att den är ett uttryck för det som uppfattades som mest modernt på 1950-talet. Hans Asplund kallade sitt tävlingsbidrag för "Diagonal balans", vilket jag tycker (helt ovetenskapligt) kan tala för en sådan tolkning, särskilt om man tänker på den originella strut-strukturen, som han använde till en serie av möteslokaler.
Hälsningar Sven
Hälsningar Sven