En annorlunda kyrka
S:t Matteus kyrka i Malmö är en av många som byggdes i Sverige under senare hälften av 1900-talet. Den invigdes 1983 och är ritad av arkitekt Sten Samuelsson, som är känd för byggnader i brutalistsk stil från 1960- och 70-talen, som Helgeandskyrkan i Lund, Landskrona konsthall och Norrköpings stadsbibliotek.
I motsats till dessa verk har S:t Matteus en lättare framtoning. Den ser inte ut som en konventionell kyrka utan har en grundform som en fjäril med utbredda vingar, vilket framgår när man ser det starkt sluttande taket framifrån. Interiören utgörs av ett enda stort rum. Taket består till stora delar av glas, vilket ger ett vackert insläpp av ljus. Kyrkan ligger i en park och arkitekten har tagit med sig stiliserade träd in i byggnaden för att tjänstgöra som stöttor för taket. Golvet sluttar svagt från ingången ner mot altaret, och predikstolen är ersatt med en oansenlig pulpet. Härifrån predikar prästen som jämlik medlem av församlingen.
För mig är detta en demokratisk kyrka med tydlig inspiration från naturen och med det infallande ljuset som en viktig del av arkitekturen. De stiliserade träden påminner mig om palmer men också med sina grenar om människor som sträcker sig mot himlen i åkallan.
Även för en icke-troende kan detta vara en plats för stillhet och meditation.
I parken framför kyrkan finns en labyrint, vars mönster är hämtat från katedralen i Chartres. I medeltida katedraler användes labyrintmönster i golvet för symboliska pilgrimsfärder till Jerusalem.
Interiören sedd från entrén.
Mjukt böjda bänkrader i koncentriskt mönster bidrar till lugn och harmoni i rummet.
Vy från koret mot entrén. I förgrunden dopfunten av glas, designad av Sten Samuelsson. Längre in i rummet står den lilla predikopulpeten.
Altare och korvägg.
Detta lilla krucifix är det enda som finns i kyrkan.
Golvbeläggning av runda keramikplattor i olika storlekar och färger av keramikern Gustaf Kraitz.










Jag lärde känna Sten Samuelson en gång i tiden, minst 50 år sen nu. Då i samband med byggandet av terrasshus på Snäck utanför Visby. En intensiv och engagerande person.
Han började som funktionalist som det hette på den tiden men började tidigt tänja på de de stränga gränserna. Lutade, vred och böjde fast det då var verboten.
Den här kyrkan kände jag inte till! Färdig 1983 enligt Wikipedia. Här har han släppt loss med ett i mitt tycke alldeles utmärkt resultat. Tack för bilder och info!
Tack så mycket för din kommentar Måns! Roligt att höra att du gillar mitt inlägg, och tack för rättelsen av årtalet för invigningen.
Jag märker för min del att jag uppskattar Sten Samuelsson alltmer. Helgeandskyrkan i Lund tycker jag är ett mästerverk med sin sofistikerade ljusbehandling. Jag var lite avvaktande inför S:t Matteus i början, men efter flera besök för att fotografera ser jag dess originella lösningar och fina ljusanvändning, som skiljer sig från helt från Helgeandskyrkan.
Trots att jag saknar bakgrund inom arkitektur blir jag gripen av Samuelssons genomtänkta och humanistiska konstverk till byggnader, och det är roligt om jag lyckas förmedla något av deras uttryck i mina bilder.
I sommar hoppas jag kunna besöka Norrköpings stadsbibliotek, vilket jag tror kan bli en stor upplevelse.
Hälsningar Sven
Hälsningar Lena
Tack så mycket Lena för din entusiastiska kommentar!
Så roligt att mina bilder fick dig att ändra uppfattning om kyrkan. Jag håller med om att exteriören kan verka ganska sluten vid första anblicken. Det har blivit flera besök för att försöka hitta det rätta ljuset, och för varje gång hittar jag nya detaljer som visar vilken omsorg som arkitekten har ägnat sin skapelse. Jag gillar moderna kyrkor som inte är övertydligt kristet konfessionella utan där arkitekturen har ett mer neutralt, men tydligt andligt, uttryck som kan vara inbjudande även för den icke-troende.
S:t Matteus är i mina ögon en sådan kyrka, samtidigt som där finns den demokratiska aspekten som gör den relevant för vår tid.
Jag kan varmt rekommendera ett besök.
Hälsningar Sven
Jag tycker särskilt om hur du fångat samspelet mellan arkitekturen och ljuset. Det gör att man nästan känner hur rummet öppnar sig och andas. Golvet, pulpeten och den diskreta utsmyckningen bidrar verkligen till den där demokratiska, avskalade känslan du beskriver.
Det är en kyrka som inte liknar någon annan, och dina bilder gör att man blir riktigt sugen på att se den i verkligheten..
Tack Margareta för din fina kommentar som sammanfattar så väl vad jag själv har upplevt i kyrkan och försökt förmedla i mitt inlägg. Det är extra roligt att du gillar bilderna av ljuset som faller in. Det är verkligen en fundamental del av kyrkans uttryck, vilket förstås är arkitektens avsikt. De andra aspekterna som du nämner är också viktiga för upplevelsen, och i mina ögon är det en stor bedrift att rita en byggnad som i sin enkelhet är så full av andlighet. Om du får möjlighet att göra ett besök kommer du inte att bli besviken.
Hälsningar Sven
Tack så mycket Wolfgang,
det är ju en lite okonventionell kyrka, och det var dess arkitekt, Sten Samuelsson, som gjorde att jag besökte den för att fotografera. Med tanke på det fina ljusinfallet gissar jag att bröllopet som du fotograferade framstod som mycket ljust och vackert. Roligt att du uppskattar mina bilder.
Hälsningar Sven
Hälsningar Bjarne
Tack, Bjarne för din positiva kommentar, extra roligt att du blir inspirerad till ett besök! Tack vare taket av glas och det vackra ljuset är det lätt att få en känsla av en förbindelse mellan kyrkorummet och himlen ovanför. Den upplevelsen förutsätter inte någon religiös tro utan utgår från själva arkitekturen, även om man inte kan bortse från att det rör sig om en kyrka. Golvet är ett konstverk i sig och bidrar till att hela byggnaden kan upplevas som ett sådant. Den förtjänar absolut en plats på din lista...
Hälsningar Sven