Dalby kyrka - den äldsta stenkyrkan i Norden

En av de märkligaste kyrkorna i Skandinavien ligger i Dalby, 10 km sydost om Lund. Kyrkan, som också kallas Heligkorskyrkan efter en relik från Jesu kors, byggdes runt 1060, vilket gör att den betraktas som den äldsta bevarade stenkyrkan, och kanske den äldsta bevarade byggnaden, i Norden. Vad som också är märkligt är att den under några korta år på 1060-talet utgjorde biskopssäte parallellt med Lund, så att man hade två biskopar praktiskt taget inom synhåll från varandra. Kyrkan är byggd över en källa som tros ha fungerat som en förkristen, "hednisk", kultplats. Efter tiden som domkyrka blev den klosterkyrka åt ett rikt augustinerkloster, varpå den efter reformationen övergick till att bli fattig församlingskyrka för Dalbyborna. Det innebär att platsen för kyrkan har använts kontinuerligt för religiösa ändamål under en mycket lång tidsperiod.

Kyrkan konstruerades som en treskeppig basilika och byggdes ut successivt under de följande århundradena. Under 1600- och 1700-talen rasade respektive revs delar av kyrkan så att den nuvarande byggnaden endast är hälften så stor som den ursprungliga. Utifrån sett kan kyrkan idag ge ett lite stympat intryck med sitt massiva torn som verkar oproportionerligt stort i relation till det avkortade långhuset. Trots det är den imponerande, både när man står nära och när man ser på avstånd från den omgivande slätten hur den reser sig över Dalby.

Interiören domineras av ett stort, ljust rum som utgörs av vad som finns kvar av det ursprungliga mittskeppet. På flera ställen har man tagit bort puts från sidoväggarna så att det ursprungliga murverket från 1060-talet är synligt. Intill predikstolen står en dopfunt från 1100-talet med romanska reliefer. Under tornet finns en krypta i romansk stil som påminner om kryptan i Lunds domkyrka. Där finns en liten brunn som är byggd över den gamla källan.

Det är lätt att drabbas en känsla av andakt när man går in i den gamla kyrkan. Även om mycket har förändrats med tiden lyckas det stora kyrkorummet med sina bevarade murar, dopfunten och den romanska kryptan förmedla en känsla av obruten tradition och bevarad stämning som är nästan 1000 år gammal.

Den södra fasaden av kyrkan med ingången genom  vapenhuset

Kyrkan från sydost med det raka koret som avslutar det avkortade långhuset.

Det första intrycket när man kommit in i kyrksalen genom vapenhuset. Den stora ljuskronan är en kopia av ett medeltida original som i sin tur var en kopia av en ljuskrona i katedralen i Hildesheim. Den lär symbolisera det Himmelska Jerusalem. Dopfunten står nedanför predikstolen.

Kyrkorummet sett från motsatt sida med det framtagna ursprungliga murverket. Den lilla kolonnen i nischen är en annan detalj som är lånad från Hildesheim. Den tros vara en symbol för Salomos tempel i Jerusalem, som kyrkan i Dalby var tänkt att efterlikna.

Dopfunten från 1100-talet. Man ser här Jesu dop med Johannes döparen och den Helige andes duva till vänster om Jesus och en ängel till höger. Bilden bör förstoras så att man ser detaljerna, inte minst ansiktsuttrycken hos huvudpersonerna.

Den västra delen av kyrkorummet med orgelläktaren som befinner sig under tornet. Under läktaren finns två nergångar till kryptan.

Den romanska kryptan. Den upplysta brunnen med den gamla källan skymtar bakom en kolonn i hörnet till vänster.

En sammansatt kolonn på djurgestalter i kryptan.

Inlagt 2025-03-13 10:57 | Läst 288 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Mäktigt, den kyrkan ska jag besöka. Tack för din intressanta berättelse och fina bilder
Svar från sveka 2025-03-14 21:52
Tack Lars, roligt att du uppskattade mitt inlägg om Dalby kyrka, och ännu roligare om det kan locka dig till ett besök. Den kyrkan är värd en resa!
Hälsningar Sven
Mycket bra bilder och en detaljerad beskrivning! Kryptan med Din 20 mm blev spännande. Jag har inte tänkt så mycket på Dalby sista tiden, eftersom kyrkan höll på att renoveras, men jag ska mig dit närmaste framtiden. Mvh Wolfgang
Svar från sveka 2025-03-14 21:58
Tack så mycket Wolfgang för din positiva kommentar. Du känner ju kyrkan väl, men om du inte har besökt den sedan renoveringen kan jag rekommendera att du gör det igen. Min 20 mm Flektogon kom väl till pass, men i kryptan kunde brännvidden t.o.m. ha varit ännu något kortare...
Hälsningar Sven
Ett intressant reportage med mycket bra bilder. Jag måste sätta upp denna kyrka på listan över ställen som vi borde besöka. Jag har några sådana i Skåne som jag sett bilder från här i bloggarna. Det är mäktigt att gå in i en byggnad som funnits så länge. Jag får nöja mej med Gamla Uppsala kyrka från 1164 så länge.
Hälsningar Lena
Svar från sveka 2025-03-14 22:20
Tack Lena, roligt att höra att du uppskattar text och bilder. Det är en unik byggnad som är värd att besöka om man passerar i närheten. Läser på om Gamla Uppsala kyrka och ser att det finns en del intressanta paralleller med Dalby vad gäller bakgrund och historia. Jag besöker Stockholm då och då och får planera in en utflykt till Uppsala för att se med egna ögon.
Hälsningar Sven
Underbar dokumentation i ord och bild!

Jag blir särskilt tagen av pelarna i kryptan. Ingen den andra helt lik, utan varje pelare har utformats med omsorg om just den.
Svar från sveka 2025-03-14 22:52
Tack Måns, det gläder mig att du uppskattar mitt inlägg om Dalby kyrka. Den lilla kryptan verkar vara den del som är mest intakt, och här råder en mycket speciell ålderdomlig och andaktsfull stämning. Du har rätt i att pelarna är individuellt utformade, och den mest elaborerade är den som är med på sista bilden. Ett litet mästerverk...
Hälsningar Sven
Mycket fina bilder från en märklig kyrka. Får se till att besöka den någon gång när jag masat mig söderut.
Svar från sveka 2025-03-15 13:52
Tack så mycket för din positiva kommentar! Om du gillar bilderna lär du uppskatta originalet desto mer ifall du kommer på besök.
Hälsningar Sven
Fantastiskt bra bilder på denna gamla vackra kyrka. Dags att göra ett nytt besök tror jag! Du har lyckats mycket bra med bilderna, både i färg och svartvitt och kompletterat med intressant text. Toppen!
Hälsningar, Bjarne