Sommarsolstånd över Ales stenar - med och utan AI

Två höjdpunkter vid Ales stenar är att uppleva soluppgången vid vintersolståndet och solnedgången vid sommarsolståndet.  Solen går  upp i skeppssättningens längsriktning år sydost i december och åt nordväst i juni. På grund av detta har tanken uppstått att Ales stenar i själva verket utgör en solkalender, ett slags småsyskon till Stonehenge.

När jag var där i december förra året var vi bara tre fotografer som i lugn och ro kunde ta ”rena” bilder utan distraktioner medan vintermörkret gav vika för solljuset. Upplevelsen vid årets sommarsolstånd den 21 juni var sämre på flera sätt. Den ljusa sommarkvällen gjorde att solnedgången inte blev så märkbar, och dessutom försvann solen bakom en molnbank 10 minuter innan den skulle gå ner. Framför allt var där nu gott om besökare runt och på stenarna vilket gjorde det svårt att få ”rena” bilder av den symbolladdade solnedgången över skeppssättningen.

Jag tog i alla fall en bild strax innan solen gick i moln. Den innehåller förstås ett antal personer som distraherar, och jag tänkte inte publicera den. Men eftersom Lightroom Classic precis har fått en ny funktion, People Removal, att med generativ AI ta bort flera distraherande människor i en bild, ville jag testa hur mycket jag kunde städa upp bilden.

Här är originalbilden efter sedvanlig bildbehandling men utan att någonting har tagits bort. Gruppen av sex personer till vänster gick utmärkt att ta bort i ett svep med den nya funktionen i Lightroom. Mannen till höger i bilden gick också att ta bort men People Removal klarade inte av att återskapa stenarna bakom honom. Istället fick jag ta bort honom enskilt med AI och samma sak gäller för en person långt in i bilden vid den bortre stävstenen. I båda fallen blev bakgrunden med stenarna hyggligt, men inte helt, verklighetstrogen. Däremot lyckades jag inte ta bort två personer till vänster om den bortre stävstenen (varav en med en röd jacka) utan att bakgrunden blev suddig, så jag fick nöja mig med att minska mättnaden i den röda färgen.

Här är den uppstädade versionen med likartad bildbehandling som den förra. Den uttrycker mitt ideal att gestalta solnedgången över Ales stenar utan människor som distraherar. Samtidigt är det en påtagligt tillrättalagd bild av verkligheten. Att jag tar med den här och överhuvudtaget skriver det här inlägget är för att illustrera dilemmat som uppstår när det nu är lätt att skapa alternativa verkligheter med hjälp av AI. Vilken verklighet skall vi välja - den dokumentära som visar hur där såg ut eller den tillrättalagda som visar hur det "borde" ha sett ut? Kanske är det folktomma idealet inte längre realistiskt, eller relevant, i dagens turistifierade samhälle?

Helgeandskyrkan i Lund – ett modernistiskt mästerverk

Helgeandskyrkan är en modernistisk kyrka strax söder om Lunds centrum. Den ritades av arkitekterna Sten Samuelsson och Robert Larsson och invigdes på pingstdagen 1968. Kyrkan är byggd som en stor låda av tegel med långsidan i form av en liggande rektangel. Exteriören ger ett massivt, nästan lite fästningsliknande, intryck med sina slutna, tjocka murar, i vilka det bara finns två små fönsteröppningar och en entréport.

På sydfasaden finns en extern predikstol i rå betong och ett klockspel. Väster om kyrkan står en fristående kampanil, som kan leda tankarna till berömda italienska motsvarigheter i Venedig och Pisa.

Till vänster om predikstolen finns sydfasadens enda fönsteröppning, det lilla kvadratiska "Ordets fönster". På den andra sidan av väggen står den interna predikstolen.

På den skuggiga baksidan åt norr är det bara det långsmala "Dopets fönster" som bryter av mot den slutna tegelytan.

Interiören är avskalad utan textilier eller traditionell utsmyckningar, förutom några små träskulpturer. Över altaret, som består av ett massivt marmorblock, hänger en abstrakt altartavla bestående av fem tallriksformade kopparplattor och över dessa ett bandformat kors av silver.

I likhet med medeltida tradition står dopfunten i närheten av entrén (dopet är porten till den kristna gemenskapen). Den massiva funten i kalksten är hämtad från samma stenbrott som försåg Lunds domkyrka med byggnadsmaterial på 1100-talet.

Dopets fönster bakom dopfunten (bilden bör ses förstorad).

Den västra delen av interiören med entrén under orgelläktaren av betong. Dopfunten och Dopets fönster till höger.

Ordets fönster bakom den interna predikstolen.

Himlafönstret och altaruppsatsen är de enda runda formerna i kyrkan.

Golvplattornas skiftande mosaik utgör den största utsmyckningen i kyrkan.

Den så kallade piscinan där man enligt medeltida tradition häller ut överblivet nattvardsvin och dopvatten, så att de stannar i vigd jord.

Hos mig lämnar Helgeandskyrkan i Lund två dominerande intryck. Det första är dess rena och avskalade stil i modernistisk anda. Även om det är tydligt att det är en kristen kyrka medför frånvaron av konventionell kyrklig utsmyckning att det är möjligt att uppleva kyrkan som en konfessionslös, närmast meditativ helgedom som är öppen för alla, oavsett religion. Det gör att även en icke-troende, som jag själv, kan känna sig inbjuden och välkomnad.

Det andra starka intrycket är hur sofistikerat arkitekterna arbetar med det infallande ljuset, inte i första hand som belysning utan som symbol för det gudomliga. Ljuset bakom dopfunten välkomnar det lilla barnet in i den kristna gemenskapen, medan ljuset från Ordets fönster bakom predikstolen blir uttryck för det kristna budskapets lyskraft. Himlafönstrets ljus rakt ner mot altaret är lätt att tolka som ett fysiskt uttryck för Guds närvaro i kyrkan.

För mig är Helgeandskyrkan i Lund ett mästerverk som i sin arkitektur visar hur djup symbolik och anknytning till gammal tradition kan gestaltas med hjälp av ett stramt och modernt formspråk och med stor omsorg om detaljer.

Besök i Billebjer

Strax öster om Lund finns ett fint litet naturreservat med det danska namnet Billebjer. Det betyder Yxberget, vilket lär beteckna formen på ett för skånska förhållanden ganska dramatiskt berg i den södra delen av reservatet.  I området finns spår av människor sedan 2000 år tillbaka och, från senare tid, ett nedlagt stenbrott från 1940-talet. Billebjer är ett populärt utflyktsmål med badsjö i det gamla stenbrottet och fin utsikt ned mot Malmö från berget, men så här års kan man få uppleva naturen i lugn och ro.

Yxberget stupar brant mot söder, inte så väldigt högt men dramatiskt för att vara Skåne.

Nedanför berget finns en enefälad, det vill säga en mager betesmark med växt av enar. Här trivs också backsippor, men vid mitt besök var de på väg att blomma ut.

Det vattenfyllda stenbrottet tjänstgör nu som vacker badsjö.

Vid mitt besök fanns det kvar en del bestånd av gullvivor.

Vitsipporna var också på upphällningen, men det fanns några kvar att fotografera...

Bokskogen är uppblandad med lönn med gott om unga plantor.

Det döda blir liggande...

Vår i Trollskogen

Det här är den tredje gången som jag rapporterar om årstider i Trollskogen. Skogen som ligger strax öster om Lund är känd för sitt stora bestånd av vresbokar med dramatiskt vridna stammar och grenar. Den ger ett helt annat intryck än vanliga bokskogar med  höga, raka stammar. Det blir extra tydligt när de mörka vridna formerna kontrasteras mot en ljus bakgrund, som lysande höstfärger eller vårens lövsprickning. Vid numera sällsynta tillfällen med snö kan det också bli intressanta kontrasteffekter.

Just nu, under den sista veckan i april, har lövsprickningen kommit igång i skogen, och om man vill fånga den speciella ljusgröna färgen med inslag av gult hos de nyutslagna boklöven är det dags för ett nytt besök. Vitsipporna på marken gör inte saken sämre...

Vår i Alnarpsparken

Alnarp strax norr om Malmö är en av fem platser i landet där Sveriges Lantbruksuniversitet bedriver sin verksamhet. Här finns en stor och vacker park med en av landets artrikaste samlingar av vedartade växter. Den används i undervisningen samtidigt som den är ett populärt utflyktsmål för allmänheten, inklusive för oss lokala fotografer med intresse för naturfoto. 

Alnarpsparken är intressant att besöka under alla årstider, men för alla som älskar magnolior är den bästa tiden precis just nu när blomningen har startat  Det finns träd och buskar med magnolior på olika platser i parken, men framför allt finns här en särskild Magnoliaskog. Den innehåller över 1000 olika varianter och används för att få fram hybrider lämpliga för odling i Skandinavien.

Magnolior är intressanta att fotografera på grund av blommornas variationer i färger och former. De har också olika växtsätt, där blommor och grenar hos vissa  kan bilda virvel- eller spiralmönster, medan andra uppvisar en mer "skulptural" växt. På träden och de större buskarna är mängden av blommor överväldigande och blir ett uttryck för naturens överdåd.  Samtidigt gör den korta blomningssäsongen att upplevelsen av det vackra blandas med en vemodig känsla av förgänglighet. 

Ett av  Alnarpsparkens största magnoliaträd.

En av det stora trädets många blommor.

Ett exempel på det virvlande växtsättet.

Ett mer stillsamt, "skulpturalt" sätt att växa.

Till sist en påminnelse om att det vid sidan av magnolior finns annat i Alnarpsparken som också är vackert så här års.