Decemberestetik

Så här års är det svårt att hitta färger i naturen utöver det lite murriga gulbruna med inslag av blekt grönt. Under mina hundpromenader försöker jag hitta motiv som kan vara estetiskt intressanta även om de inte är traditionellt vackra. I avsaknad av färger får det bli strukturer som sticker ut på ett eller annat sätt. Här är några av mina fynd.

Nobel Week Lights

För en månad sedan berättade Lena Holm om en spännande ljusshow i Uppsala med bland annat ett sofistikerat norrsken. När jag denna vecka besöker Stockholm upptäcker jag ett liknande evenemang, Nobel Week Lights, i samband med Nobelfestigheterna. Upplägget verkar vara jämförbart med vad Lena såg i Uppsala, men i Stockholm ligger fokus på att knyta de enskilda inslagen till Nobelprisens områden. 

Att döma av folkvandringen till Klara Mälarstrand är det ljusspelet Pro Pace mot Stadshusets torn och östvägg som är det riktigt stora dragplåstret. Men hela centrala City är fullt av ljus och det är massor med entusiastiska människor överallt. 

Ljusprojektionen mot Stadshuset heter alltså Pro Pace, vilket betyder "För fred" och är en hyllning till mottagare av Fredspriset. Ett bildspel med ett stort antal olika bilder projiceras mot byggnaden under uppskattningsvis 10 minuter. Jag tyckte om det meditativa kvinnoporträttet på tornet och det häftiga trädet på östväggen. Trädet är på gränsen till att vara kitschigt, samtidigt som det är alldeles underbart.

Det är rejäla projektorer som används till ljusspelet på Stadshuset.

Ett stillsamt idékonstverk som vill ge människorna hopp på vägen mot framtiden.

Här är tre bilder av den kombinerade ljus- och ljudinstallationen 21.09, vars titel syftar på datum för den Internationella fredsdagen. Bilderna projiceras högt upp mot innertaket i Södra valvet i Kungliga slottet, och man för böja sig kraftigt bakåt för att se (och fotografera) dem. Det visuella intrycket påminner om takmålningar i italienska renässanspalats, och för mig är det är minst lika starkt som Pro Pace vid Stadshuset. Ljudinstallationen består av upplästa citat från nio fredspristagare.

Geist är ett så vackert och så fantasieggande verk att jag inte kunde låta bli att ta med en bild, trots att Lena hade med det i sitt blogginlägg. Konstverket är inspirerat av neutriner, som är den vanligast förekommande elementarpartikeln i universum. Arbetet med neutriner har belönats med Nobelpriset i fysik vid två tillfällen, 1995 och 2015.

Hur länge har vissnande dahlior ett estetiskt värde?

För några dagar sedan visade jag bilder på dahlior efter den första frosten. De var tydligt ankomna av kylan men hade i mina ögon kvar en bedagad skönhet.  I en kommentar föreslog Gunte Leiswall att de skulle bli ännu vackrare när vissnandet hunnit längre. Eftersom jag tycker att förgänglighet är spännande ur både estetisk och filosofisk synvinkel, var jag tvungen att återvända till dahliorna efter några dygns fortsatt kyla. Merparten av dahliorna hade nu förvandlats till hopskrynklade, bruna skuggor av sina forna jag. Dock fanns det några som jag tyckte bar sitt fortsatta förfall med heder.

Bedagad skönhet efter första frosten

Den första riktiga frosten kom till Malmö natten till den 15 november. Jag begav mig till Slottsträdgården för att se hur det hade gått med Dahliafestivalen som pågått sedan sensommaren. Dahlior är ju kända för sin frostkänslighet, och jag undrade om sommardahliornas skönhet möjligen hade ersatts av en mer luggsliten charm innan det slutliga bortvissnandet.

Miraklet i Övraby

För tre år sedan besökte jag den lilla medeltidskyrkan i Övraby  på Österlen för första gången. Det är en typisk skånsk landsortskyrka från 1100-talet med vitkalkade väggar och trappgavlar. Även interiören är typisk med gotiska valv från 1400-talet och en vacker predikstol från 1600-talet.

Men det är när man kommer fram till koret som ett mirakel uppenbarar sig i form av en stor muralmålning i absiden bakom altaret. Den föreställer Majestas Domini, Herrens storhet, med Kristus avbildad som en kejsare sittande på regnbågen och omgiven av en mandelformad gloria, en s.k. mandorla. Det som är slående med målningen är dess ålderdomliga, bysantinska drag, som utöver själva motivet utmärks av att karaktärerna har stora, uttrycksfulla ögon, långsmala näsor och långa fingrar. Målningen är troligen utförd under den första halvan av 1100-talet, och är därmed en av de äldsta muralmålningarna i Norden. Stilmässigt antyder den dock ett ännu längre tidsperspektiv, ända till den östromerska kultursfären i Ravenna och Konstantinopel.

För mig var det mirakulöst att i en traditionell liten landsortskyrka upptäcka denna gamla målning med spår till kristenhetens början. Det är också snudd på ett mirakel att målningen finns kvar på samma plats efter snart 900 år. Kyrkan var på väg att rivas i början av 1900-talet, men som väl var kom man på bättre tankar.

Sedan mitt första besök i Övraby har jag lärt mig att Majestas-motivet finns i flera samtida kyrkor i Skåne och på Själland. En av de finaste målningarna finns i Vä kyrka, söder som Kristianstad. För mig är dock intrycket från Vä inte lika starkt som det från Övraby, där den mirakulösa känslan fanns kvar när jag nu återvände dit med kameran.

Övraby kyrka med långhus, kor och absid från 1100-talet. Tornet tillkom på 1400-talet.

Gott om "typiska" trappgavlar, varav de flesta tillkom i början av 1900-talet. Kyrkan har tak av bly, vilket är mycket ovanligt på mindre kyrkor.

Interiören med gotiska valv från 1400-talet. Absidmålningen syns inte från entrén.

Det är inte förrän här i koret som miraklet visar sig i form av den stora absidmålningen.

Kristus Allhärskaren sitter på regnbågen omgiven av en mandelformad gloria, en s.k. mandorla. Han lyfter höger hand i en välsignelsegest och håller vänster hand på på det nya testamentet med evangelierna. Runt mandorlan befinner sig evangelisternas symboler och undertill en rad helgon och biskopar som vittnen till "Herrens storhet".

Till vänster om Kristus symboler för evangelisterna Matteus (ängeln) och Markus (lejonet). Därunder ses från vänster Maria, Jesu mor, i livligt samspråk med den skägglöse aposteln Johannes. Till höger Paulus och Petrus (med en konstig nyckel).

Predikstolen från 1602 innehåller sitt eget bildspråk med de fyra evangelisterna tillsammans med sina symboler, här Lukas med oxen. Tidstypiskt med en rad antika detaljer, som de knubbiga små putti och grekiska kolonner.

Karl XI:s monogram återfinns i flera äldre skånska kyrkor som en påminnelse att Skåne nu tillhörde Sverige. Årtalet 1689 är intressant genom att det då bara hade gått 31 år sedan freden i Roskilde då Skåne tillföll Sverige. Dessutom bara 10 år sedan avslutningen av det blodiga skånska kriget, då Danmark försökte återta sitt förlorade landskap. Det fanns nog goda skäl att inte låta menigheten glömma bort att de numera var svenskar.