En gång om året - om inte annat, blir vi påminda om tidens gång.
Välavvägd komposition med den diskreta skogsviolen.

Grattis i efterskott!
Violen, skör men fylld av väntan.
När vårens första sol och värme når henne
samlar hon kraften hon burit tyst.

Sedan sker det, ett stilla men orubbligt nu.
Hon öppnar sig, lyfter sig, lyser.

Och där står hon, en liten färgflamma som väcker omgivningen
och visar hur det ömtåliga kan vara det mest beslutsamma.

Ha en fin söndag.
Stefan

Grattis även härifrån.
Tidens gång är svår att hejda.
Fin liten blyg viol.