Den dolda horisonten

En kall vinterdag och horisonten fanns inte eller den fanns ju men syntes inte. Ibland blir det annorlunda och i detta fall lite minimalistiskt tycker jag.

Försök att hitta ljuset

Det är verkligen en mörk tid vi lever i nu, då tänker jag kanske inte på årstiden för det ljuset är på väg tillbaka och dagarna blir längre. Men det andra mörkret som råder överallt i världen, är det inte det ena så är det något annat. Jag tänkte häromdagen att jag är tacksam över att jag kommit så långt som jag gjort och jag hoppas att jag kan kämpa, det känns motigt ibland men jag tänker att det kommer inte alltid vara så här. Man får ta vara på dagarna och hitta det ljus som finns även att det är svagt emellanåt.

Vid en bäck

Jag återkommer ofta till några olika bäckar för att fotografera, jag har inget behov av att åka långt. En stor del av tjusningen med min hobby är att komma ut i naturen, jag vill inte känna varken stress eller krav på nya platser utan dom dyker upp när dom gör. Självklart har jag några nya platser inplanerade och jag ser fram emot att utforska dom och dokumentera med min kamera.

Gunnarsö

Det har kommit lite nysnö sista dygnet det är mest blaskigt men tillräckligt för att landskapet skulle få lite vit färg. Jag gjorde ingen större tur utan åkte ut till ett campingområde som ligger vid havet. Det var såklart ganska lömskt att gå vid klipporna så jag höll mig mest i närheten av gångstråken och stigarna, det lockade inte heller med att hoppa från hopptornet inte ens på lägsta nivån.

Det klassiska sjömärket som kallas för Rövite koa hade även fått lite snö på sig och som ni ser var klipporna snötäckta och lömska att gå på.

Twittra gav mig inget

Jag har börjat året med att kolla igenom vilka plattformar som är mest givande för mig, idag slutade jag att twittra.