Naturbilder dominerar på min blogg men ibland visar jag något annat. Prioriterar bild framför text, bloggen är som en motor för mitt fotograferande.
Vid sjökanten
Jag stannade till lite vid en sjö häromdagen, av någon anledning blir ofta mina bilder till just där vatten finns närheten. En av bilderna blev denna och det har förmodligen varit någon slags brygga här.
Det blev vackert med de diskreta blommorna mot spåren av mänsklig aktivitet i bakgrunden. Den stilla vattenytan bidrar det meditativa intrycket av bilden.
Hälsningar Sven
Jättefin bild där resterna av det som en gång kan ha varit en brygga står kvar som tysta vittnen, trä som slitits av tid, vatten och vind, men som fortfarande bär formen av något som en gång bar människor, steg, röster.
Det är som om själva platsen minns, hur någon band fast en båt här, hur någon satt en stund och lät tankarna vila, hur livet rörde sig fram och tillbaka över just de här plankorna.
Och vattnet, det lockar alltid.
Kanske för att det aldrig är detsamma två gånger.
Kanske för att ljuset dansar över ytan som om det vill bli fångat.
Kanske för att vatten bär både stillhet och rörelse, minne och ögonblick, djup och spegling.
Att fotografera vid vatten är att försöka fånga något som hela tiden glider undan och just därför känns det så levande.
Det är en plats där bilderna själva verkar vilja bli tagna, som om de säger nu, just nu innan det förändras igen.
Hälsningar Lena
Tack för din kommentar Lena, jag tror att dom blommande växterna är vattenklöver.
Jag tycker att resterna från bron bidrar till att ge bilden lite mer extraordinärt innehåll.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack så mycket Erik skoj att bilden funkar, ibland får man leta efter det lilla för att det ska bli något större.
Hälsningar Sven
Tack så mycket Sven, jag använder ju oftast stativ och längre slutartid på kameran speciellt när jag är vid vatten.
Tack så mycket Peter.
Det är som om själva platsen minns, hur någon band fast en båt här, hur någon satt en stund och lät tankarna vila, hur livet rörde sig fram och tillbaka över just de här plankorna.
Och vattnet, det lockar alltid.
Kanske för att det aldrig är detsamma två gånger.
Kanske för att ljuset dansar över ytan som om det vill bli fångat.
Kanske för att vatten bär både stillhet och rörelse, minne och ögonblick, djup och spegling.
Att fotografera vid vatten är att försöka fånga något som hela tiden glider undan och just därför känns det så levande.
Det är en plats där bilderna själva verkar vilja bli tagna, som om de säger nu, just nu innan det förändras igen.
Stefan
Tack så mycket Stefan, en rejäl kommentar med tänkvärda ord.
HaD/Gunte..
Tack så mycket Gunte.