Ingen dimma, ingen ,dagg och ingen ork, men resan slutade trots allt på plus..

Äntligen var det dags med resa 4 till Knuthöjdsmossen. Jag var där i april men det kändes för tidigt och var både minusgrader och kallt. Har vart där tidigare år i maj och början på augusti och både fått dimma och dagg.

Jag var trött redan innan jag åkte trots inte arbetat på en månad, fick verkligen släpa mig runt mossen. Det var blåsigt och inget vidare ljus. Fick bara 2 foton som var ok men hade ju gryningsfotot kvar. Kom till vandrarhemmet vid 21.30 och stupade i säng utan att ens kika på fotona jag tagit som jag brukar göra. Somna på stört!

Knappt jag orkade hålla mig kvar till solnedgången. Tur man är envis för det blev i stort sett det enda fotot jag känner mig nöjd med från den kvällen.

Min tanke var ju att fota gryningsdimma och daggfyllda spindelnät i Knuthöjdsmossens magiska miljö. Men morgonen var mulen, inget ljus alls och jag var fortfarande lika trött och helt utan energi. Normalt är jag mer åt det övertaggade hållet när jag åker hit och vill aldrig sluta fota.
Denna dag for jag tillbaka mot vandrarhemmet redan vid 06 och stöp i säng och somna igen.

Vaknade vid 08 och tänkte vafasiken, detta har jag sett fram emot och betalat för, skärp dig Nina!
Städade rummet packade ihop och gav mig ut igen (lika trött)
Kom till mossen i hårt soligt, kallt ljus..hm...
Ok! Väder och ljus är som det är, får leta mig in i skuggorna och fota macro. Något foto ska jag ha med mig hem bestämde jag.


Det var då jag såg dem, Sileshår som jag alltid velat fota men inte vetat var jag skulle hitta dem. Här var de ju överallt! Att jag missat dem tidigare, det ju fanns massor!


Så för mig slutade resan ändå med plus. Blöt, trött, men foton som jag gilla fick jag till slut med mig hem, även om motivet inte var det jag riktigt hade tänkt mig.

Morgondimma

Vaknade tidigt och såg att dimman låg vit mellan träden. Kunde nog skrämma slag på de flesta då jag snabbt fick på kläder och gav mig ut  med morgonrufsigt hår.
Åkte först till Söderbärke sedan mot Hemshyttan och morgonen var verkligen magisk!

Barken låg blank i morgondimman.

Solstrålarna lyste genom träden.

Kossorna lunkade på i morgondaggen.

Såg en charmig liten röd ödestuga/lada på min väg hemåt.

Passerade vackra sädesfält innan jag åter anlände hem till stugan min igen. En härlig augusti morgon!

När en amatör verkligen är amatör..

Norns Bruk

Man vill fota i "rätt ljus", gryning eller skymning. Gryningen känns läskig att ge sig ut ensam en längre bit i kolmörker, är dessutom extremt kvällstrött.
Inte den bästa kombinationen för bra foton. (hoppas på att bli piggare framöver) Det är ändå ganska ok att fota när det är lite molnigt, det funkar.
Den här kvällen ansträngde jag mig verkligen att hålla mig vaken för att åka till Norns Bruk ca 45 min bort. Packade ner kaffe och goda mackor och for iväg.
Gick omkring i denna underbara miljö som Norns Bruk har, ljuset jag ville åt började komma. Batteriet som satt i kameran tog precis slut men har alltid ett extra med mig så satte i detta. Extrabatteriet visade sig vara tomt! Svordomar och stor besvikelse över att verkligen vara en extrem amatör! Bara att åka hem.
När jag taggat ner lite kunde jag ändå vara nöjd med att fått strosa omkring i denna vackra miljö på kvällskvisten. Det blev ändå ganska ok bilder utan det bästa ljuset.

Älskar det här stället och just här fungerar ljuset bra nästan alltid.

Rallarrosorna lyste upp mot bron.

Frodigt grönt som en djungel med spegelblankt vatten.

Fastnade här för speglingen av det röda huset bland allt det gröna.

En gammal fin bevarad pump efter vägen.

Trädstammarnas spegling och kronorna som bildar en portal, magiskt.

Ett ställe jag älskar och återkommer till. Väl värt ett besök. (Undrar hur det ser ut i en tidig gryning?)

Fjällen är inte bara Renar, vilken magisk natur!

Målet med resan till fjällen var ju att få se Renar och det fick jag. Men Fjällen har såklart också en helt fantastisk natur.
Tanken var lite vandring men det blev inte så, vandringen får jag ta nästa gång. Det mesta gick utmärkt att nå via bil och kortare promenader, det gick ingen nöd på mig.

Magiska Nipfjället i kvällssol mellan regnskurar

Ovädret över fjället hängde i luften.

Städjan ser ut som en vulkan tycker jag.

Vädret och ljuset skiftade snabbt och olika motiv visade sig. Hade önskat gryningsfoto, men min dotter är lika morgontrött som jag är morgonpigg.

Jag har lite dålig koll på vad topparna heter, men det var lika fint vilket håll man än vände sig mot på Nipfjället.

Vägarna till de olika platserna bjöd också på fin natur.

Tom själva vägen var stundtals som ett vackert motiv.

Njupeskär ville jag se. Det blev lite tuffarepromenad  som nyopererad, men i sakta lunk gick det utmärkt

Hur svårt var det att anstränga sig när man fick se nästan lite djungel efter vägen. Detta var mitt urval från min lilla resa och jag känner mig nöjd att fått vara där.

När envisheten segrar

Bara 5 dagar efter operation nr 1 så var jag på väg mot fjällen, envisheten segrade. Denna resa var bokad sedan tidigare och jag hade sett fram emot att äntligen få se renar.
Renar har jag fått sett massor och de är verkligen så häftiga. Idre och Nipfjället har också en magisk natur och även om det gått lite i halvfart så är jag mycket nöjd med mitt beslut att ändå åka. Ute i naturen så är tankar på otrevligheter borta och man njuter av stunden.

Fridfullt betande på Nipfjället.

Han måste väl vara kungen av renar! Stor och mäktig.

Man undrar lite vad de kikar på, dessa två vackra.

En vandring vid Städjan.

Tänk att bära omkring på dessa gigantiska horn, men säkert inger dessa respekt.

Nog fick jag se renar alltid, både nära och långt ifrån. Mr Nikon gick varm och det gav mersmak.

Tack för alla kommentarer på mitt förra blogginlägg, ska läsa dessa i lugn och ro senare. Det är väldigt roligt med dessa kommentarer och man blir taggad att fortsätta.