på en digital analognörd

HalvRetro - Kodaks första digitalkamera

Dvs så retro det kan bli i den digitala världen.

1975 byggde Steve Sasson och några andra tekniker på Kodak Apparatus Division Research Laboratory i Rochester en digitalkamera.

De använde bl a sådant de kom över, t ex ett objektiv från en Super 8 kamera och en A/D-omvandlare från en digital voltmeter. Den drevs med 16 nickelkadmium-batterier. Lagringen skedde på en vanlig compact-kassett. Den tog 23 sekunder att spara en bild med 100 linjers upplösning...

För uppspelning använde man en ombyggd Motorola Mikrodator som interpolerade de hundra linjerna till 400 linjer, och genererade en standard NTSC videosignal som kunde ses på en tv-apparat.

De kallade det "Film-less Photography" när det presenterades på olika ställen inom Kodak. Det var säkert jättepoulärt inom Kodak på den tiden...

Man skrev i alla fall en rapport, och fick ett patent godkänt 1978.

I deras rapport stod bl a:

"The camera described in this report represents a first attempt demonstrating a photographic system which may, with improvements in technology, substantially impact the way pictures will be taken in the future."

15 år till och den hade kvalat in i Retrokamera-poolen. :-)

Läs mer här.

Inlagt 2009-11-02 23:30 | Läst 5802 ggr. | Permalink
Underbart! Trevlig bakåtblick. Måns Hagberg hade med sig en Sony till vår FotoFika i Norrköping den gångna helgen och den hade gigantiska 2,1 megapix som sparades på en floppydisc (det vet väl ungdomarna inte vad det är) och fyra bilder fick plats. Den är från mitten av nittiotalet.
Svar från ojanson   2009-11-03 08:13
Aha, en Mavica!
Jag minns att det fanns en sådan på det jobbet jag hade för lite drygt 10 år sedan. Då tyckte jag det var jättesmart. En vanlig 3.5" diskett istället för de då tämligen dyra minneskorten.

Tiderna förändras. :-)
Lustigt att så många gamla elektroniska kameror kallas för digitala när man mäter bildens upplösning i linjer.
Svar från ojanson   2009-11-03 08:36
Nja, bristfälligt skrivet kanske.
Den hade en ccd-sensor, och de är ju alltid analoga. A/D-omvandlingen sker efteråt, till skillnad från CMOS som direkt ger en digital utsignal.
"...which may...impact the way pictures will be taken in the future..."

Så det finns siare på patentmyndigheterna också??

"After taking a few pictures of the attendees at the meeting and displaying them on the TV set in the room, the questions started coming. Why would anyone ever want to view his or her pictures on a TV? How would you store these images? What does an electronic photo album look like? When would this type of approach be available to the consumer?"

En del av dessa frågor haglar fortfarande omkring en när man plåtar digitalt. "Det var bättre förr"...och sådana saker.
Svar från ojanson   2009-11-03 08:46
Det var de själva som siade, faktiskt. Inte patentverket.
Diskussionen om ifall det var bättre förr tänker jag inte ge mig in i här och nu. Var och en får ha sin åsikt. Jag använder båda varianterna.
De andra frågorna måste ses mot bakgrunden att de få persondatorer som fanns ännu inte hade något grafiskt gränssnitt. Inte ens DOS fanns, och Apple II kom först några år senare. Det var nog svårt att föreställa sig ett digitalt fotoalbum.

Men visst är det kul att läsa och le åt det idag. :-)
Det mest spektakulära med den här måste ju vara lagringen. En compactkasset är inte den snabbaste grejen. Och apropå Mavica, jag har fortfarande en sådan som fungerar. Jag hade med den till en Ellen-träff i våras och försökte hävda att det var en retrodigitalare men det är inget mot den här.
/John-Erik
Svar från ojanson   2009-11-03 09:14
Det här var ju ett rent experimentbygge, och man tog hjälp av vad man hittade i lådorna. Även Luxors ABC80 och Commodores VIC20 & VIC64:or använde ju kassetter när de kom.
Jag minns hur det lät om man provade dem i stereon... :-)
Det första digitalfoto jag sett var taget (tror jag) med en liten TV-kamera. Hur signalen digitaliserades vet jag inte. Men den resulterande bilden skrevs ut på papper på en radskrivare som bara hade bokstäver, siffror och andra typografiska tecken. Ett program användes för att kalkylera svärtningen i olika delar av motivet och sedan använda de tecken på skrivaren som gav en så bra svärtning som möjligt. Det blev mycket av både punkter och XXXXX. Men slutresultatet blev i alla fall en bild som på lite håll tydligt visade den fotograferade personen. Detta var nog i slutet på 1960-talet. Tro det eller ej, men redan då kunde man med lite fantasi ana potentialen i denna teknik!