Kyndelmisse

Idag är det Kyndelmisse i Danmark, eller rättare sagt var, för den blev avskaffad som en högtid för tvåhundra år sedan. Kyndel = ljus och misse = mässa. I den katolska kyrkan tror jag den fortfarande firas som en stor ljusfest. 

Flera traditioner är kopplat till Kyndelmisse, frukträden ska piskas med ris för att ge god skörd, fläsket skulle ätas för att förhindra hunger (verkar mera logiskt). Även vädret sätts idag, om inte 18 kärringar kunde hålla den 19:e vid jorden pga vinden, så är våren snart på väg, låter lite ologiskt. Bonden skulle denna dag ha hälften av fodret kvar till djuren, för att ha tillräckligt tills det kom nytt.

Idag brukar man dock säga att man måste passera Kyndelmissen innan det kan bli varmare, då jorden avger mer värme än den tar emot innan den 2/2.

Som syns på bilden är det också snart OS

Astrofilter

Utöver programvara vid redigering av astrobilder så är användandet av filter ytterligare en djungel i astrofoto. För färgkameror så finns det tex speciella filter som bara släpper igenom vissa våglängder, tex Optolong L-eXtreme släpper enbart igenom H-Alpha och OxygenIII, vilket optimerar genomsläppet för det ljus som kommer från nebuloser, och som då också spärrar ut månljus och ljusföroreningar. Vilket borde gynna just mig som är i ljusföroreningar bortle 9. 

de vita bandpass markeringen i bilden visar de våglängder som släpps igenom 

Nästa problem förutom att välja filter är hur man får fast ett filter i ljusgången i en kamera, dessa nebulosafilter säljs nästan enbart i 1,25” och 2” (vilket är 48mm gänga). Det finns även några clip in filter man kan sätta framför sensorn men de är få av dessa som passar till en Nikon. För en Nikon DSLR så är det kört att få in den mellan objektiv och kamera. För en spegelfri Z6 skulle det eventuellt vara möjligt men efter mycket letande gav jag upp. Z6 adaptern till F fattning är 30,5mm djup, skulle vara möjligt att ersätta adaptern med en filterhållare men problemet är att en filterhållare med F fattning är 29mm djup vilket ger 1,5mm till en Z adapter, vilket inte finns. Men en sådan adapter kan nog vara lämplig till en astrokamera i framtiden, så det får väl bli ytterligare poster i inköpslistan. 

Isället gick jag på den mer hanterbara vägen att med två step down ringar från 77-58 och 58-48mm, montera ett 48mm filter i filterfattningen, såsom det sitter i bilden ovan. Men hur går då detta med vinjettering mm, det var ju nästa fråga. 

I första serien av bilder nedan med Z6, så visas bilderna i följande ordning; med filter, med enbart step down ringar och utan något. Man ser med Z6 som är en fullformat att det blir någon typ av ljusbortfall. Konstigt nog inte enbart i kanterna utan det blir som en mörkare cirkel i mitten också. Man ser också att själva filtret tar väldigt mycket ljus, ISO 10000 jämfört med 320 med enbart step down, men det är ju förväntat med den smala bandpass som det är. Det är himlen som är fotograferad i dessa bilder.

Z6 ISO 10000 med filter

Z6 ISO 320 med step down

Z6 ISO 180 utan

Här nedan med D500 har jag vänt på ordningen, så det är nu utan något alls, med step down och sist step down och filter. Med D500 som har en mindre sensor så är inte effekten av step down så påtaglig, så det blir nog som jag har tänkt att filtret passar bäst på D500. 

D500 ISO 180 utan

D500 ISO 250 step down

D500 ISO 7200 med filter

Det är inte bara programvara, filter, utrustning mm som man ska övervinna i astrofoto, även vädret ska bemästras, vilket inte är det enklaste. Är det inte mulet så blåser det och skulle det vara klart så är månen troligen uppe, jag återkommer med bilder med och utan filter när vädergudarna är på min sida.

Lite mer om L-eXtreme:

https://astrobackyard.com/optolong-l-extreme-filter-review/

Har sedan tidigare ett Optolong Clear Sky Filter i 77mm, i denna länk nämns några filter mot ljusföroreningar

https://astrobackyard.com/light-pollution-filters/

Tanken är att jag ska ta en serie bilder med de olika filtren och i redigeringen mixa ihop dessa bilder, så får vi se hur detta går

Astrofoto, Siril vs Sequator vs Deep Sky Stacker del 3

Sista delen om stackning för denna gången. Här har jag jämfört tre stackningsprogram, samtliga gratis.  I starten använde jag DSS, men släppte det ganska tidigt pga att det gav dåliga/nästan inga färger, om det beror på att jag använder en omodifierad kamera eller fel inställning i programmet, eller annat vet jag inte. Gick från DSS över till Sequator som både är snabb, enkel att hantera och som gav ut en stackad bild som iaf hade lite färger som det gick att jobba vidare med. I förra veckan testade jag också Siril, som jag för stunden anser ger den bild ut från stackningen som man enklast kan göra något med i den slutgiltiga redigeringen, som för bilderna nedan har efterredigeringen enbart varit i Lightroom. Har använt samma ingångsmaterial till samtliga ”stackare” samt att de har alla gått en ganska standardmässig steg för steg process i default inställning, det finns troligen möjligheter att manuellt gå in och påverka mer i stackningsprogrammet än vad jag har gjort här

Plejaderna

En bild direkt från kameran, i bilderna nedan så är det ungefär 50 bilder som blivit stackade 

En stackad bild ut från DSS

En stackad bild ut från Sequator

En stackad bild ut från Siril

En färdig redigerad bild efter LR, stackad i DSS, vet inte varför den blir svart/vit 

En färdig redigerad bild efter LR, stackad i  Sequator

En färdig redigerad bild från LR, stackad i SIRIL

Andromedagalaxen 

En bild direkt från kameran

En stackad bild ut från DSS

En stackad bild ut från Sequator

En stackad bild ut från Siril

En färdig redigerad bild efter LR, stackad i DSS

En färdig redigerad bild efter LR, stackad i Sequator

En färdig redigerad bild efter LR, stackad i SIRIL

Astrofoto, Siril vs Sequator del 2

Här är ytterligare några bilder jag har redigerat om med Siril, generellt kan man säga att man får ut en bättre bredd av färgnyanser från Siril. Bilden med Siril först och därefter från Sequator. 

Nedan Western Veil slöjnebulosan 

Nedan Eastern Veil slöjnebulosan 

Nedan Pacman nebulosan 

Nedan Kaliforniska nebulosan 

Nedan nordamerikanska nebulosan 

Nedan hästhuvudnebulosan i Orion 

Astrofoto, Siril vs Sequator del 1

Testade ett annat stackningsprogram (Siril) än det Sequator jag har använt tidigare, båda är gratisprodukter.  Processflödet är likvärdigt med de båda programmen, först stackning, därefter ev. StarNet+ (för att ta bort stjärnorna), sedan till LR och PS. Det som skiljer Siril mot Sequator är att man går lite längre med redigeringen i Siril, man kommer närmare en färdig bild i jämförelse med hur bilden ser ut från Sequator. Siril har en färgjustering som automatiskt anpassas till det objekt man har fotograferat, har i princip behållt färgerna såsom Siril har tagit fram, vad jag kan se i de bilder jag har jämfört så gör programmet detta mycket mer naturtroget än som jag har gjort tidigare genom att dra i samtliga färgreglage i LR/PS för att få fram några färger överhuvudtaget. 

Har följt denna instruktion:

https://siril.org/tutorials/tuto-scripts/#tuto-3

I bilderna nedan har jag jämfört samma bilder, antingen redigerat med Siril eller med Sequator. Det är alltid bilden från Siril som ligger först och under den ligger den tidigare bilden som jag redigerat med Sequator. Det är alltså samma utgångsmaterial använt till båda redigeringarna, ändå ganska stor skillnad, endast stackningsprogrammet som skiljer. Man försöker ju få fram så bra bild som möjligt med respektive programvara, beskärning mm kan ändå variera då det kan vara månader mellan de båda redigeringarna. 

Slutresultatet är att jag fortsätter med Siril i framtiden, iaf tills det dyker upp något annat. Har delat upp inlägget i två delar för att hålla nere antal bilder i bloggen 

Nedan Andromedagalaxen 

Nedan Orion nebulosan 

Nedan Triangelgalaxen 

Nedan hjärt och själ nebulosan 

Nedan Pelikan nebulosan 

Nedan Plejaderna