Sötnos

 Hade inte någon sillgrissla (lomvie) tidigare, men så kom denna ensamma individ simmande förbi bryggan vid Sandön/Utvälinge, så det blev ett nytt X. Det har annars varit gott om alkor nära stränderna de senaste veckorna, t.o.m lunnefågel har jag sett på rapporterna men har själv inte varit ute och spanat då det har varit dåligt väder. Det är väl blåst och även dåligt med mat ute till havs som tvingat in havsfåglarna till kusten

370kr för en espresso

Inspirerad av Björns inlägg om bil, så tar jag också en.
370:- för en espresso är kanske inte helt sant, det fick bli två dubbla espresso för att få en halv mugg ☕️, undrar när man tar en espresso?  Det var lika bra att ta något starkt eftersom bilen var inne för besiktning, jo besiktningen ingick också i priset. Bilen jo den var ju som ny, fastän den gått 16000 mil

En fyra espresso

Nordamerikanebulosan

Ännu en bild från kvällen i Danmark, den kväll då allt fungerade. Den övre rödaktiga är North America nebula NGC 7000, nedanför  i det mörka ligger Pelican nebula IC5070 längst ner är stjärnan Deneb, vilken är en stjärna  stjärnbilden Svanen (Cygnus på latin), allt detta ligger högt upp i själva stammen av vintergatan. 

Nordamerikanebulosan en av de mest framträdande emissions nebulosorna på norra halvklotet. Emissionsnebulosor är moln av joniserad gas som lyser med sitt eget ljus, inuti skapas det nya stjärnor. Nebulosan ligger 2 590 ljusår bort från jorden (20 450 033 000 000 000km) och sträcker sig 90 ljusår från norr till söder med en totalmassa på cirka 4000 solar.

Det är ett ganska stort område, så här använde jag ett 135mm objektiv. Nordamerikanska lyckades jag hitta manuellt förra gången jag var i Danmark, men det är klart mycket snabbare med GoTo funktionen. 

D750 med Samyang 135/2, f/2,5, 70 sek, totalt 46 minuters exponering, ISO1250 med EQ5 riggen 

Häxkvasten - den västra slöjnebulosan

Fotograferade himlen på torsdag och fredagskvällen och det blev några bilder, men har än så länge enbart redigerat denna på Western Veil Nebula NGC 6960, kallas också häxkvasten, det kan man faktiskt se varför.  Det är rester av en supernova, nu ett moln av uppvärmd gas och damm, detta från en stjärna tjugo gånger större än solen som kraschade för 5000-8000 år sedan. Den ligger 1470 ljusår bort , om man beaktar att ett ljusår är 9 460 730 472 580 km så är det ju en bra bit.  Lite konstigt att man kan få till en bild på under 2000 sekunder :). Den kraftiga stjärnan man ser är 52 Cygni.

Det finns också en Eastern Veil NGC 6992 i närheten, den lär vara lite ljusstarkare så den får jag ta nästa gång. Dessa ligger ganska högt upp på vintergatan i närheten av nordamerikanska nebulosan. Jag försökte hitta dessa med 135mm när jag var här i Danmark för en månad sedan men lyckades inte, men nu med GoTo så var det inga problem och då nu med motsvarande 450mm.

När det gäller astrofoto så kan man göra hur många varianter som helst och det av samma grundfiler, visar två (blev idag tre) här men jag kan nog tänka mig prova några till

Tagen med D500 och  300/4 > 450mm. f/4, varje exponering 45 sekunder total tid 1796 sekunder ISO 800. Den är med EQ5 rigg. Stackad i Sequator och stjärnorna borttagna i StarNet, sedan i LR och i PS. 45 sekunder ser inte ut att ge något stjärnspår med 450mm och då är den beskuren till ungefär halva storleken 

Så här ser den stackade bilden ut från Sequator, endast beskuren, innan redigering i StarNet, LR och PS

Astrofoto en resa från förtvivlan till hopp

Väderprognosen lovade helt klart väder natten mellan torsdag och fredag, det blev att packa ner fotoutrustningen (börjar bli en del, se sista bilden) och ta en tur till Danmark, där ligger vi i level 6 i ljusföroreningar. Utrustningen för astrofoto monterades upp, tänkte om det nu bara blir en kväll med klart väder så kan man väl lika bra köra på båda riggarna, Storklas EQ5 med GoTo och Lillklas startrackern.

Här är allt förberett så långt det nu gick, nu var det att vänta in mörkret. Det gröna till höger om Storklas är gräs, nytt gräs, jag röjde det området från växter förra gången vi var här och sådde gräs, gjorde samtidigt en plan yta för att sätta upp en rigg för astrofoto, men först får gräset växa upp. Parasollfoten stod beredd men användes inte denna natt.

Motvikten sätter man på efter att riggen är justerad in mot Polstjärnan.
Ungefär här uppkommer stadiet förtvivlan. Den lilla riggen som står nedanför och som tagit denna bild är i gång och producerar bilder, här på Vintergatan i bakgrunden med Samyang 14mm. Man ser tydligt Plejaderna ovanför tv-antennen.

Jag hade syftat in polinställningen på den lilla riggen så bra från början, att när jag tittade i inställningsröret så var Polstjärnan redan där, det var en liten justering i sidled och så var den riggen igång och det tog mindre än en minut att göra inställningen. 

Men så till den stora riggen, hade aldrig gjort någon polinställningen på denna tidigare,  det var svårt att se något genom röret och inte syntes det någon stjärna heller. Jag justerade riggen i både sidled och höjdvinkeln lite fram och tillbaka och inte syntes Polstjärnan. Jag tänkte att det kanske ändå är OK så jag började kalibrera mot några större stjärnor och inte hittade den några av dessa heller. Då var hoppet nere i botten och jag tänkte att jag hittar själv ett känt mål och ställer in kameran via kulhuvudet till objektet jag körde riggen till Plejaderna och ställde därefter in kameran på Plejaderna. Hade då gett upp polinställningen och tänkte att det var bättre att utnyttja natten med att fotografera. Det visade sig dock att bristen på polinställning gjorde att jag fick använda kortare tider runt 20 sekunder, men jag var iaf igång. Körde båda kamerorna till 00.30, då kom också månen upp så det var lika bra att sova på saken. Prognosen för nästa kväll var OK fram till 23.00

Nästa dag inledes med felsökning, kom att tänka på appen som Nini hade tipsat om, Polar Scope Align Pro, den är väldigt bra att få data som longitud och latitud som man ska mata in i handkontrollen, men den kan också peka ut riktning till olika planeter, stjärnor etc, så jag ställde in Polaris och la mobilen på huvudet till Startracken som jag visste var rätt inställd och den visade också rätt i höjdvinkeln, se den vänstra bilden ovan. Det är ett svävande kors som ska in över måltavlan. Att den inte visar rätt i sidled, där den använder kompassen var nog väntat, för jag tycker inte kompassen i mobilappen är så precis. Men jag kunde iaf få höjden, gick därefter till EQ5 och gjorde samma sak och den visade helt fel, den pekade troligen mer på 65˚ i istället för 56 ˚som det ska vara på min latitud. EQ5 har en fin skala för latituden, graderad i varannan grad, men det gäller ju då att stativet är i våg, den har en liten bubbla, men verkade ganska oprecis för jag justerade ner benet som vetter mot norr med 1dm och bubblan var fortfarande inom ringen! Man kan nästan se det på den första bilden i bloggen att det högra benet är för högt. Eftersom tomten lutar så är det inte så lätt att få det i våg, ett  riktigt vattenpass ska med i packningen nästa gång. Jag justerade iaf in stativet så att värdena såg ut precis som för det lilla stativet med startrackern. Har en annan app i mobilen som är vattenpass och den verkar vara väldigt precis för efter inställningen med appen Polar Scope Align så visade båda kamerafästena 56˚, den högra bilden ovan.

Nästa steg var nu att se om det nu fungerade mot några synliga objekt i dagsljus, solen och även månen syntes. Matade in dessa objekt i handkontrollen och den fick nu bra träff på dessa objekt med GoTo, detta gav ju hopp till kvällens körning :). Nu var vi tillbaka på spåret igen.

Kvällen genomfördes precis som man hade hoppats, jag såg Polstjärnan i inställningsröret, dock var det väldigt mörkt att se skalan i röret, den för startrackern har belyst skala, men här var det mörkt. Men Polstjärnan var nästan i centrum så jag lät det vara.  Det såg också ut som jag kunde använda skapligt långa tider, var uppe i 70 sekunder som längst, men gjorde inga tester på hur långa exponeringar jag kunde göra. Det gick också såpass bra att hitta objekt att jag efter några objekt som hamnade rätt, enbart klickade in nästa objekt och riggen ställde sig där och jag programmerade kameran att ta sina bilder och därefter vidare  till nästa objekt, det var inte mer än någon minut mellan de olika körningarna när det flöt på bra.

Slutsatsen blir att är bara EQ5 rätt inställd så fungerar den hur bra som helst, men är det fel från start så blir det nästan svårare att hantera än den lilla startrackern. Att använda vattenpasset i mobilen för att ställa in 56˚var en utmärkt idé som jag kommer att använda i framtiden, att syfta in i höjdled är otroligt svårt där brukar jag missa när jag letar objekt, däremot är det enklare att syfta in riktningen i sidled. Att appen Polar Scope Align Pro fungerade så bra var också positivt, den var ju också väldigt precis i höjdled och kan hjälpa till om man manuellt vill hitta objekt i rymden, det går också att förbättra noggrannheten genom att korrigera resultaten, så lär den sig vilka fel kompassen i mobilen har så träffsäkerheten ökar för varje objekt.

Under torsdag och fredag kväll hann jag med dessa, det blev väl runt 40-50 exponeringar per objekt

• Plejaderna
• Andromedagalaxen
• Vintergatan
• Whirlpool galaxen
• Great Cluster in Hercules
• Pacman Nebula 
• Veil Nebula
• California Nebula
• North America Nebula

Bilderna har sorterat men inte mer, nu kommer det vara mulet fram till torsdag så det finns tid till att redigera, blir troligen någon mer blogg med astrofoto 

så här ser fotoutrustningen ut när den är för astrofoto, det blir en del