Bergfinkar

På väg hem från Söderåsen så såg jag en större flock bergfinkar (kvækerfinke) som flög över ett fält med solroser, det verkade mer upptagna att flyga fram och tillbaka än att äta. Under de 30 minuter jag satt i bilen så tränade de enbart gruppflygningar i olika riktningar, här var det ingen som smet undan, eller?

När jag satt bilen så trodde jag att några hade gömt sig för att slippa gruppflygning, men hemma så ser dessa mer ut som bofinkar så de hade kanske all rätt att skippa flyget och istället äta något gott

och där uppe så flögs det fram o tillbaka 

Söderåsen

Tog en tur till Söderåsen för att se om jag kunde fånga lite höst. Först blev det några försök med att slänga upp lite löv vid exponeringen, hade inte med mig någon fjärrkontroll utan ställde in 2 sek fördröjning istället, ibland blev timeingen rätt

sedan några bilder från Kopparhatten 

gjorde en lite mattare variant också 

Sky Watcher EQ5 - sista kontrollen innan att gå live

 Första kvällen med EQ5 så hamnade jag ju utanför målet, mitt antagande då var att polinställningen var fel, då det var det enda som kunde påverkade positionen (trodde jag).

Dagen därefter när jag gjorde en test mot solen och att det visade sig att min sol hade gått ner fastän den fortfarande var uppe i verkligheten, gav mig idéen om att tiden var fel och kom på det med vinter och sommartid. Jag hade ju ställt in normaltid fastän det fortfarande var sommartid. Egentligen tur att jag upptäckte det nu och inte stod där om ett halvår och inte hade förstått varför det helt plötsligt slutat att fungera. Hade inte tänkt på att tiden var en sådan viktig faktor, att man skulle mata in datum och tid är ju något man ofta gör vid nästan alla installationer och de brukar inte ha så stor betydelse, men här visade det sig att det var helt avgörande, det är nästan så att varje sekund är viktig detta för att få en så precis position som möjligt, himlen eller rättare sagt jorden rör ju sig. När man gör en 2 eller 3-stjärns kalibrering så får man information om hur korrekt polinställningen ligger och kan korrigera den, dumt då att justera polinställningen om det nu är tiden som är en aning fel.  Nu vet jag två faktorer som påverkar noggrannheten: polinställningen och tiden, undrar om det är mer? Kanske den bakom spakarna? 

Det skulle vara relativt klart väder en kort stund vid 7-8 tiden igår kväll, så jag matade in tiden som vintertid och gick på att kalibrera mot en stjärna som skulle ligga åt väst, och stjärnan syntes på kameradisplayen 😊, gjorde en mindre justering och gick därefter till att knappa in objekt M101 och därefter M51 och den placerade objektet ganska väl i centrum av bilden. Nu börjar man verkligen gilla den, att knappa in ett nytt objekt och den visar objektet fem sekunder senare är fantastiskt, när man tidigare kunde hålla på i timmar att hitta ett objekt på himlen. Kommer ihåg när jag startade med astrofoto för något år sedan och fotograferade av en liten del av rymden och la upp bilderna som typ ett schackbräde och försökte hitta var jag var, det tog verkligen tid.

Bilderna nedan är enbart lite testbilder, en exponering under ganska dåliga förhållanden. Brännvidden var ungefär 150mm i denna test. Som sagt förhållandena var inte de bästa men någonstans i mitten av bilden ser man något suddigt och det suddiga är objektet, man behöver nog förstora upp bilderna. Vad det är står under bilderna.

Intressant nästan samtidigt som jag fotograferar M51 Whirlpool så säger frun att NASA kanske har hittat en första planet utanför vår egen galax, i Whirlpool galaxen, den som jag precis hade fotograferat utanför fönstret, nja fast 28 miljoner ljusår bort.

https://exoplanets.nasa.gov/news/1691/first-evidence-of-a-planet-identified-beyond-our-galaxy/

Bilden nedan är enbart en kalibreringsbild, så jag får gå tillbaka till min första bild på Whirlpool som jag tog från balkongen för någon månad sedan, kanske man behöver förbättra den något för att se planeten? Men jag och NASA jobbar på det 😊

https://www.fotosidan.se/blogs/peterdahlen/whirlpool.htm

Pinweel M101

Whirlpool  M51

Så nu är det bara att köra igång :)

Sky Watcher EQ5 Pro

Som jag skrev tidigare så kom tomten redan i förra veckan, detta efter några långa och konstiga turer. Har tyckt ganska länge att man ägnar för mycket tid till att leta runt i rymden och det hänger ganska mycket på slumpen, ibland hittar man motivet direkt ibland hittar man det inte alls. Därför var jag intresserad av en rigg med go-to funktion samt att det vore fint och den klarade mer last och stabilare än den lilla tracker jag har använt. De olika riggar som ”finns” på Astrosweden finns egentligen inte, utan alla har varit restnoterade hela året, men jag la ändå en order där för några månader sedan på en Sky Watcher EQM-35. I mitten av förra veckan så hade jag en diskussion med Astrosweden om alternativ och skrev till dem att jag kunde tänka mig EQ5 också om den kom in före EQM-35, de svarade att de hade de svårt att bevaka men återkom några timmar senare och sa att de hade precis fått in ett exemplar av EQ5. Den är 1000:- dyrare än EQM-35 men eftersom man inte visst om den kunde komma fram till ordinarie tomteutdelning, så var det kanske dumt att chansa på det och istället ta något de hade hemma, så det fick bli EQ5 istället. Det skiljer inte så mycket, EQ5 är en aning tyngre/stabilare det är nog allt. 

Monteringen gick ganska smidigt, det sitter en vattenpass på stativet, så man börjar att justera benen att den är i lod. Därefter lyfter man på huvudet

Huvudet fixeras med den stång som också håller brickan. Man drar detta först lätt, man ska göra polinställningen innan man drar åt.

Jag ställde in latituden på 56 grader. Jag kan inte se Polstjärnan från balkongen så jag kan inte göra en fullständig polinställningen utan det blir att syfta in den mot norr.

Jag fortsätter att fotografera med vanlig kamera o objektiv, hade först tänk att sätta en Arca fäste direkt på fästet, men skruven för åtdragningen tog i stativet, så jag fick sätta dit en kulled istället. Kanske lika bra det så kan man själv flytta kameran lite om man skulle vilja? Motvikten kom också på plats

Nästa steg var att sätta dit styrenheten och handkontrollen samt sätta dit kablage mellan enheterna. Kameran och motvikten skulle balanseras. Så här ser det ut som färdigt.

Nästa steg var att flytta ut riggen på balkongen och testa lite mer på riktigt. Igår var en ganska klar natt så jag gjorde några tester iaf. Man börjar med en set-up med handkontrollen att ange plats, tid etc, därefter ska man göra en kalibrering mot 1-3 stjärnor 🌟, här skulle jag läst på lite mer i den över 40 sidors manual om handkontrollen, visste t.ex inte vilja stjärnor som var möjliga att se från balkongen. Man kan också kalibrera mot andra objekt, men där var jag inte heller klar över hur jag ändrade till det, så det blir att läsa på lite mer. Men något fick jag iaf ut av timmen ute på balkongen. 

Jag hoppade över kalibreringen, förklara varför lite längre ner. Här ställde jag in att gå på Pinweel som ligger mellan första och andra stjärnan i Karlavagnen. Det är D500 och 300/4 samt TC1,4 som jag använder så totalt 630mm brännvidd, jag hamnade inte där och efter lite detektivarbete så ser jag att jag har hamnat vid den tredje stjärnan Alioth i Karlavagnen. Bilden ser OK ut för att vara med 30 sekunders exponering och 630mm brännvidd. 

Bilden ovan är samma plats som bilden innan men här med Samyang 135/2 istället, ger 200mm brännvidd. Mellan dessa två så ställde jag riggen i hemposition och sedan tillbaka till Pinweel, den hamnar iaf rätt även om platsen är fel.

Jag skulle egentligen till den vänstra pilen men hamnade vid den högra. Så jag är några meter fel :). Jag tänker såhär, om polinställningen hade varit helt perfekt så borde den ha gått till Pinweel. Därför tror jag mer på att justera mekaniskt, att skruva/flytta något på riggen, än att elektronisk ange en korrigering i handkontrollen som vid stjärnkalibreringen. Jag har ytterligare en felkälla och det är kulhuvudet, eftersom kameran sitter på den och om den inte är i linje med riggen så blir ju det också ett fel, så någon mer att tänka på. Jag ska ju ta med den till Danmark och köra där, men tänkte att det var bra att man lärde sig så mycket som möjligt innan det är skarpt läge. Ser jag Polstjärnan så kan jag såklart få en bättre polinställningen och då kan jag också ställa in kulhuvdet att också peka på polaris.

Har nog kommit på felet, jag knappade in +1 som tidzon, men nu under sommartid så är vi i +2, så det är troligt att det är en timma mellan pilarna här, jag låg en timme före bara 

Detta skulle egentligen ha varit Whirlpool galaxen, men det är det inte, dock är det någon typ av galax i nedkant, men har inte än hittat vilken. Är med 630mm och 30 sekunder. 
Här stressade jag det lite till och denna är på 90 sekunder, här ser man tydliga stjärnspår. Jag vet inte vad riggen klarar utan guidescope, men jag skulle tro att den borde klara runt 90 sekunder med 630mm,om korrekt inställt mot polaris 

Riggen har ju ekvatoriell montering och detta gör att kameran följer inte ett naturligt X-Y koordinatsystem, därför vrider sig kameran allt ifrån liggande till stående bilder. Hade man manuellt letat runt i stjärnhimlen på detta sätt så hade det varit riktigt svårt, nu spelar det inte så stor roll. Jag har ju ifs kameran på en kulled, så jag kan ju vrida kameran plant om jag nu skulle behöva det för bilden. De objektiv med stativfot, där kan jag snurra kameran runt i stativfoten 

Vadare ute på en ljunghed

Tillbaka till förra Danmarksresan, dagen med dimma. Var ute vid Melby Overdrev som jag brukar och hörde ett otroligt liv ute på ljungheden, stannade bilen och tog ”några” bilder.

ett stort område var fullt av några fåglar som såg ut som vadare. Det mest logiska när man ser vadare på en ljunghed blir ju ljungpipare  (hjejle) men så enkelt tror jag nästan ingenting är så jag frågade även på FB, och visst var det ljungpipare. Nu var de ifs i Danmark och där heter de hjejle så de går under undercover. Det måste ha varit många hundra så många ljungpipare har jag aldrig sett tidigare 

efter provflygning var de ner för landning 

innan de drog iväg för gott 


såg också grönfink 

bofink, nu hade solen brutit igenom dimman och det var dags att vända hemåt