En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Barbro blev årets Astrid

Det är rätt sällan man känner för att ropa äntligen när ett pris av något slag tillkännages. Men när Barbro Lindgren förra veckan fick årets Almapris till minne av Astrid Lindgren kände jag för att hoppa jämfota av glädje.

För ingen skulle väl vara mer förtjänt av det priset än Barbro. Att hon har efternamnet gemensamt med drottningen själv är en händelse som ser mer ut än en tanke.

För en hel del år sen skrev Barbro några böcker om sin hund, bullterriern Rosa, och det är fortfarande den bästa skildringen av den rasen. Jag jobbade dåförtiden för Ica-kuriren och kontaktade Barbro och bad att få en intervju med Rosa med matte som tolk.

Efter att ha tillfrågat fröken själv fick jag komma. Jag satt i soffan i deras lilla lya invid Norrmälarstrand i Stockholm med Rosa i knät. Under hela vårt samtal tuggande hon eftertänksamt på min handled som efteråt ömmade i blått.

När det blev dags för fotografering skar Barbro upp en falukorv för att få med sig Rosa ut. Hon föredrog nämligen sofftillvaron framför promenader, förutom då hon löpte.

Så med korvbitars hjälp lyckades vi gå några hundra meter utmed vattnet. Det var en promenad som jag fortfarande minns med glädje. Och jag känner mig ärad över att få ha gjort både Rosas och hennes mattes bekantskap.

Inlagt 2014-03-31 09:53 | Läst 1688 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Härlig läsning och varma fina bilder på en mycket uppskattad författare och hund... :) Det vet jag som jobbar med barn.
Fint att Barbro fick priset!
/ Lena
Javisst är hon en värdig vinnare! Trevlig text med bilder! Har inte läst boken om Rosa, men boken om Loranga, Masarin och Dartanjang är näst intill sönderläst, så den får tejpas innan barnbarnen kan ta del av den. Ha en bra dag! Yvonne