Nyliga kort ... 31
Minnenas trädgård.
Nu höstas det. Tetleys i Kungsan har vinterbommat och skönt är väl det. För vem vill sitta i snålblåsten och hacka tänder över en snabbt kallnande temugg?
Annat var det 1971, fast då var det ju vår. En het sådan. Hattarna hade bestämt sig för att bygga en tunnelbanestation i Kungsträdgården, men för att den skulle få plats behövde man såga ner "befintliga" (som frodigt växande kallas på byråkratspråk) träd. Almarna, som det blev i bestämd form.
Folket fick nog och hattarna tvingades till reträtt. Trots massiva polisinsatser, hästar och motorsågar, lyckades det "långhåriga patrasket" i slitna jeans stoppa skövlingen.
Och därför står de där fortfarande. Lite ruggiga, slitna och böjda lever almarna vidare och dom som vill åka tunnelbana får vackert maka sig något hundratal meter uppför Arsenalsgatan och ta sig ner i underjorden. Kravallerna förvandlades till en idyll man idag bara kan drömma sig tillbaka till. Och Almstriden blev ett begrepp i svenska språket.


Om jag inte mins fel så var det ”Alternativ stad” som drog igång det hela – men framgången berodde inte alls bara på det ”långhåriga patrasket”. När jag kom ner till Kungsan på eftermiddagen före sammandrabbningen, med Leican i hand, lade jag märke till en solbränd äldre herre i vit skjorta och solglasögon, som stod och talade till en cirkel långhåriga ungdomar. Dom var knäpptysta och fokuserade. Det var en pensionerad armégeneral från Östermalm som gick igenom lämpliga taktiska disposition. Jag stod och lyssnade – fantastiskt! Generalens goda tips tillämpade sedan under kvällen och natten. Det fanns många andra grupper än ”långhårigt patrask” - och det var det som säkrade framgången – folk hade fått nog helt enkelt.
Jag tog en del bilder som håller än i dag. En del har visats här på FS på Måns Hagbergs blogg.
Du triggar mig att kolla i arkivet och kanske komma med en egen bloggpost i ämnet... :-)
/Hälsningar Göran
Även jag använde ju citationstecknet. Jag tyckte att benämningen mycket väl passar att upprepas, då det var ett känt skällsord från den tiden.