Blogg, Portfolio, Rabatt på Fotosidan Magasin och försäkring, alla Premium-artiklar, obegränsad uppladdning

Plusmedlemskap kostar 220 kr per år

Annons

Proffsfoto

Artiklar > Vad är bildkvalitet? Del 2: Färger och tonomfång

Vad är bildkvalitet? Del 2: Färger och tonomfång

I första delen av den här artikeln tog vi i första hand upp upplösning och detaljrikedom. Här tar vi upp färger och tonomfång. Vi avslutar dessutom med en del handfasta råd om hur du maximerar bildkvaliteten.

Först något som faktiskt är viktigt att fundera på, oavsett vilken typ av bildkvalitet vi talar om. Tänk igenom hur hög bildkvalitet du faktiskt behöver. Det finns ingen större anledning att baxa ut en mellanformatskamera med förställbart objektiv, sätta den på ett stativ och mäta upp en färgprofil om du skall ta en bild som bara skall bli en publiceras i litet format i en dagstidning eller på webben. Vi har i dag utrustning som ofta producerar bildkvalitet långt bortom vad som rent praktiskt behövs.

Sedan finns det förstås en anledning att arbeta på ett konsekvent sätt så att man inte missar något den dag man verkligen behöver få ut maximal bildkvalitet. Men det kan ändå vara värt att fundera lite på hur en bild skall användas innan vi lägger ned mängder av arbete på att skapa en kvalitet som kanske inte riktigt behövs.

Färger

Färgerna i den slutgiltiga bilden påverkas av en rad faktorer under själva fotograferingen och under bearbetningen av bilden. Kvaliteten på ljuset som faller över motivet är den viktigaste faktorn. Objektivets färgteckning är en liten, men ibland märkbar faktor. Sensorns färgrespons är en faktor, likaså hur rådata från sensorn tolkas av det bildbehandlingsprogram du använder.

Glöm sedan inte att bilddata i en råfil faktiskt kan tolkas på olika sätt, det är inte givet att en tolkning är så mycket mer korrekt än en annan. Två program kan göra märkbart olika tolkningar både av färger och av tonkurvor ur samma råfil.

I den här artikeln tar vi inte upp hur du ljussätter, det är ett stort ämne som förtjänar sina egna artiklar. Det vi tar upp är hur du bäst handskas med det ljus du har och hur du ser till att de faktorer vi beskrev ovan antingen har så liten effekt som möjligt, eller en effekt du vill ha.

Ta kontroll över processen

Vi har konstaterat att ljuset som objektivet fångar upp kan ha dålig färgkvalitet, själva objektivet kan påverka ljuset, sensorns utformning och kameratillverkarens val kan påverka färgerna och sist men inte minst tolkar olika program råfilerna olika. Den stora frågan är kanske hur det över huvud taget kan bli rätt med så många felkällor på vägen. Men du kan påverka flera av de här sakerna, här går vi igenom de av faktorerna du ganska lätt kan ta kontrollen över.

Färgfilter på objektivet

Om vi utgår från att du inte kan påverka det ljuset över motivet, så kan du ändå påverka ljuset innan det når in i objektivet. På filmtiden var det en självklarhet att använda filter för olika ljussituationer i och med att vi inte kunde påverka färgresponsen hos filmen. Hade du en dagsljusfilm så fick du se till att ljuset som nådde filmen var så likt dagsljus som möjligt.

Sensorer i digitalkameror är inte alls lika begränsade i sin färgrespons, men det finns situationer som blir besvärliga även för dem. De är strängt taget optimerade för dagsljus de också, även om de som sagt är mycket mer toleranta mot avvikande ljus än vad film var.

Du kan hjälpa sensorn på traven med ett färgfilter som gör det infallande ljuset mer likt dagsljus. Det du då gör är att öka ljusets kvalitet, priset du får betala är en minskad mängd ljus. Kort sagt, du tappar lite i exponering. Men ibland lönar det sig att offra lite av ljuset för att få en bättre färgbalans i det ljus som är kvar efter filtret.

Det klassiska exemplet är att använda ett blåfilter när du tar bilder i varmt ljus. En vanlig typ av blåfilter är 80A som brukar vara lagom för att göra glödlampsljus hyfsat neutralt.


På filmtiden hade många det ett 80A-filter som det här (eller det lite mildare 80B), idag behövs det inte ofta, men det kan vara en hjälp i en besvärlig ljussituation.

Objektivets påverkan

Olika objektiv kan ge lite olika färgteckning, skillnaden är oftast så subtil att den har liten praktisk betydelse, men den går att se.

Äldre objektiv tillverkade före digitaleran är ofta betydligt mer olika i färgteckning. En och samma film kunde variera såpass mycket mellan olika tillverkningsbatchar att de små skillnaderna mellan olika objektiv inte hade någon praktisk betydelse.

Nikon berättade vid ett tillfälle för oss att det var under utvecklingen av D1-kamerorna på 1990-talet som de insåg hur mycket mer konsekvent en digitalsensor var och därmed hur avslöjande den var för variationer mellan olika objektiv.

Moderna objektiv från ett och samma märke är generellt konsekventa. Däremot skiljer det lite mellan hur olika tillverkare ser på färgteckning i optik. Ett exempel är den svaga gulton många upptäckt hos äldre Sigma-objektiv jämfört med till exempel Canons och Nikons objektiv. De här är en subtil skillnad och mycket enkel att korrigera för, men i vissa sammanhang kan skillnaderna irritera. Typexemplet är videofilmning där det blir oerhört arbetskrävande att behöva efterkorrigera att scener filmade med olika objektiv har en aning olika färg.


Sigma 70/2,8 Macro är känt som ett mycket bra objektiv och ett av de skarpaste du kan hitta. Dock har det en svag men synlig gulton jämfört med många andra objektiv.

Färgrespons i sensorn

Färgresponsen i en sensor är en integrerad del av hur den är byggd. Olika tillverkare föredrar olika respons, och olika generationer av sensorer från samma tillverkare kan ha lite olika färgrespons.

Länge har vi fått acceptera de här skillnaderna utan att kunna göra så mycket åt saken utom det lite drastiska steget att byta kamera. Nu är de här skillnaderna subtila och har för det mesta liten praktisk betydelse. Ljusets kvalitet och hur du efterbearbetar filerna spelar en oändligt mycket större roll än vilket kameramärke eller exakt vilken sensormodell du använder.

Men om det är så att du har problem med en färg du ofta stöter på i en ljusmiljö du ofta arbetar i, då finns det numera ett ganska enkelt sätt att justera färgresponsen. Läs mer om detta under profiler lite längre fram.

Rådatatolkning under bildbearbetning

Ditt val av programvara för att bearbeta råfiler från kameran kommer att påverka bildkvaliteten. Olika program tolkar samma rådata lite olika och de har dessutom lite olika möjligheter att justera färger eller tonkurvor.

Men faktum är att det går att åstadkomma i stort sett identiska slutresultat med nästan alla program. Den stora skillnaden ligger mest i programmens grundtolkning, vilken startpunkt för redigeringen som du får när du öppnar en fil för första gången.

Nu vet vi att en oerhört stor del av fotograferna använder samma programvara, antingen i form av Adobe Camera Raw (ACR) eller Adobe Lightroom. De här bägge är i grunden samma program och tolkar rådata på samma sätt. Det här är ett bra program och det är ingen slump att så många använder det. Men är du noga med bildkvalitet så kan det vara en bra idé att ändå prova andra program. I och med att de kan ge dig en lite annan starttolkning och lite annorlunda justeringsmöjligheter så kan de passa just dig bättre så du så effektivt som möjligt uppnår precis det resultat du är ute efter.

I resten av vår beskrivning utgår vi från ACR/Lightroom, det är trots allt den överlägset vanligaste programvaran bland fotografer.

Profiler

Många som öppnat en råfil i till exempel Lightroom för första gången blir ofta lite besviken. Det ser inte alls ut som det gjorde på skärmen på kameran. Färgerna är ofta flackare, tonkurvan lite platt och tråkig. Det beror delvis på vilka inställningar för JPG du har i kameran, de påverkar vad som visas på kamerans skärm. Men det beror också på att Adobe tolkar rådata på ett lite anat sätt än hur kameratillverkarna gör.

Nu har Adobe hjälpsamt nog skapat färdiga profiler motsvarande de standardinställningar som finns i olika kameror så att du direkt kan få bilder som mer liknar det du såg i kameran. Du hittar de här profilerna under Kamerakalibrering i bearbetningsläget. Klicka till höger om Adobe Standard vid Profiler och du får upp en liten lista med tillgängliga profiler.


Här ser du urvalet av profiler i Lightroom för en bild tagen med en Nikon-kamera.

Att välja en lämplig standardprofil kan göra stor skillnad för grundtolkningen av till exempel hudtoner. Men de här profilerna är trots allt bara en samling färdiga inställningar. Profiler kan ännu mer än så. Med produkter som Colorchecker Passport från Xrite eller svenska Qpcard kan du ta en testbild i en viss ljusmiljö och sedan med hjälp av deras programvaror skapa en profil som kompenserar för ljusmiljön och för färgresponsen i just din sensor. Med de här produkterna kan du alltså se till att få exakt samma färgrespons från två olika kameror eller från två lite olika ljusmiljöer.

Det här är en oerhört stor hjälp för de fotografer som har mycket höga krav på konsekvent färg i sina bilder.


Med till exempel Qpcard 203 kan du skapa en profil som ger korrekt färgrespons med en viss kamera, i en viss ljusmiljö. Som i en studio när du skall ta produktbilder.

Ägare av Canon-kameror har en fördel här. De kan lägga in profiler i kameran och få med justeringarna direkt i filerna. Med andra kameror är du hänvisad till att lägga på profilen i efterhand i bildbehandlingsprogrammet.

Dynamiskt omfång

Om vi bortser från den strikt tekniska definitionen av dynamiskt omfång så handlar det konkret för oss fotografer om sensorers förmåga att samtidigt urskilja nyanser i hög- och lågdagrar. Det klassiska exemplet är att ett större och därmed bättre dynamiskt omfång gör att vi samtidigt kan fånga nyanser både i en vit klänning och i en mörk kostym eller frack. Kort sagt, att vi kan få en bra bild av ett traditionellt brudpar även i hårt dagsljus.

Den goda nyheten är att det dynamiska omfånget har växt rätt rejält. Tyvärr har diskussioner om det här ofta präglats av ett par utbredda missuppfattningar. Dels att tillverkare bara satsade på megapixelracet när de borde gjort omfånget bättre. Dels att tillverkare bara satsade på att få ned bruset på höga iso när de borde prioriterat omfånget. Bägge uppfattningarna utgår dessutom ofta från missförståndet att digitalsensorer generellt har sämre omfång än klassisk film.

Nu är ett av sätten som man får ned brus just att öka det dynamiska omfånget så den utvecklingen går hand i hand. Dessutom bidrar faktiskt fler men mindre pixlar faktiskt också till ökat dynamiskt omfång. Plus att sensorer sedan många år har ett större omfång än film. Det finns enstaka svartvita filmer som med noggrann framkallning har nästan lika stort omfång som bra sensorer, men inga negativa färgfilmer är ens nära. För att nu inte tala om diafilmer.

Uppfattningen att film generellt har ett större omfång bottnar ofta i det faktum att film på ett snyggare sätt tecknar utbrända högdagrar. I digitala bilder får du lätt fula posteriseringar, skarpa nivåskillnader, i nyansteckningen intill en utbränd högdager. Det här slipper man i film, men det är nog ärligt talat det enda tekniska fördel som film har jämfört med sensorer. ´

Ett annat sätt att få bättre dynamiskt omfång är helt enkelt att använda en större sensoryta. Det är det här som länge varit ett av de tyngsta argumenten för mellanformat och ett av de största problemen för kompaktkameror. Idag har teknikutvecklingen gjort att småbildskameror, alltså 24x36-sensorer, faktiskt ungefär samma omfång som de bästa mellanformatarna. Man har helt enkelt modernare och effektivare teknik i småbildssensorerna som kompenserar för storleken.


Företaget DXO labs publicerar mätningar av sensorprestanda på webben. Deras mätningar är allmänt respekterade, men tänk på att det är laboratorieresultat och att man inte skall övertolka små skillnader. Men generellt ger deras mätvärden nyttig information om till exempel dynamiskt omfång.

Utnyttja det dynamiska omfånget

I grund och botten är det mycket enkelt att dra nytta av det stora dynamiska omfånget i moderna kameror: Exponera efter de högdagrar du vill bevara och dra sedan upp skuggorna i efterbearbetningen. När vi talar om högdagrar här syftar vi på områden i bilden där vi vill ha färg och nyansteckning, inte på små högdagerblänk. Om vi ser till ACR och Lightroom så kan man lite förenklat säga att du först bestämmer tonaliteten i bilden, alltså balansen mellan högdagrar, mellantoner och lågdagrar med hjälp av exponeringsreglaget. Justera sedan vid behov kontrasten. Sedan justerar du högdagerområden och lågdagerområden med reglagen Högdagrar och Skuggor. Som avslutning justerar du ändpunkterna i histogrammet med reglagen Vita och Svärta. Kort sagt, du justerar reglagen i den ordning de visas, det finns ett skäl att Adobe visar dem i just den ordningen.


De viktigaste reglagen för att arbeta med bilders omfång i Lightroom. Här inställt som för den korrigerade exempelbilden här intill.

Sedan kan du ytterligare förstärka effekten med hjälp av lokala justeringar där du lyfter eller sänker exponering i bara en del av bilden. Alltså det vi kallade pjattning förr i tiden. Tack vare de mycket stora omfånget i moderna sensorer kan du ofta förändra tonaliteten i foton till något som är mycket mer likt det vi ser med blotta ögat. Man kan säga att behovet av multiexponering för att skapa HDR minskar hela tiden utom för dem som specifikt är ute efter synliga HDR-effekter.

Tänk också på att det dynamiska omfånget minskar med högre iso-inställning. Att öka iso handlar egentligen bara om att i efterhand (i kameran) lyfta exponeringen mer och mer. Detta klipper bort högdagrarna vilket minskar omfånget. En del moderna kameror har faktiskt ett så linjärt beteende att du kan ta en bild på låga iso och sedan lyfta exponeringen i efterbearbetningen, utanför kameran, och åstadkomma precis samma resultat som om du tagit bilden på högre iso. Det är det här man syftar på när man talar om "iso-lösa kameror".


Här har vi ett klassiskt problematiskt motiv som vi exponerat efter högdagrarna. I den obearbetade bilden till vänster är lågdagrarna mörka och utan mycket färgteckning. I bilden till höger har vi bytt till linjär kontrastkurva och dragit skuggreglaget till +80. Tittar man i 100 procent skala syns inget brus eller bandning och färgnyanserna är korrekta. Detta utan att högdagrarna blivit ufrätta Kamera: Canon Eos 1D X + 24-105/4 och iso 100, 1/250 och f8.

Nio konkreta råd hur du maximerar din bildkvalitet

Här är nio mycket kortfattade och konkreta tips hur du uppnår bästa möjliga bildkvalitet.

1. Försök att få bästa möjliga ljus. Det här är den överlägset viktigaste faktorn i att få bra bildkvalitet. Med dåligt tråkigt ljus spelar det ingen roll hur fin utrustning du har. Med bra ljus kan du få fantastiska bilder även med enkel utrustning.

2. Var inte rädd för höga sensorupplösningar. Mer upplösning är inte ett problem för bildkvalitet, det är däremot lösningen på många problem.

3. Var rädd om den upplösning du kan fånga upp. Med dagens högupplösta kameror ger det mer utdelning än det gjorde förr att arbeta med stativ, bra teknik och bra objektiv.

4. Var rädd om högdagrarna, har du väl frätt ur dem finns ingen återvändo. Skuggor kan du med moderna sensorer ofta lyfta flera steg, så prioritera högdagrarna.

5. Använd profiler, antingen det är sådana som följer med ditt bildbearbetningsprogram eller om du skapar egna till exempel med hjälp av Qpcard.

6. Se till att ha korrekt fokus, lämna in dina kameror och objektiv på justering så de matchar varandra. Vid behov använd den finjustering av fokus som finns i de flesta moderna kameror.

7. Om du har en riktigt svår ljussituation eller ett riktigt svårt motiv, påverka ljuset du släpper in i kameran med filter. Till exempel ett blåfilter i riktigt varmt ljus. Eller ett neodymium-/didymium-filter om du vill separera rödbruna toner.

8. För vissa typer av fotografering kan förställbara objektiv, skiftobjektiv, hjälpa till att korrigera för perspektivet. Att göra det med objektivet innebär att du inte behöver offra någon eller i alla fall lika mycket upplösning på att korrigera i efterhand.

9. Sist, men näst viktigast efter att hitta bra ljus: Lär känna din utrustning. Ingen kamera och inget objektiv är perfekt. All utrustning är dessutom lite olika utan att det behöver innebära att det är något fel på den. Ta reda på vid vilka bländare dina olika objektiv ger maximal kvalitet. Lär känna färgresponsen hos din kamera i olika ljusförhållanden. Lär dig hur din kamera hanterar tonomfånget, även på olika iso.

Lite lästips

En mycket bra artikel på engelska om att arbeta med dynamiskt omfång i Lightroom 4:

http://www.luminous-landscape.com/techniques/tonal_adjustments_in_the_age_of_lightroom_4.shtml 

En mycket bra artikel på svenska om att skärpa bilder. Artikeln är uppdelad i två delar:

http://www.fotosidan.se/cldoc/skarpning-4.htm 

http://www.fotosidan.se/cldoc/selektiv-skarpa-del-2.htm 



Av Martin Agfors
Publicerad 2014-09-13. Läst av 18266 personer.
Fotosidan Plus | Makrofoto på Öland 12-15 september 2019

Som Plus-medlem får du 1000 kr rabatt

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

2014-09-13 12:13   Måns H
Tack Martin, bra artikel! Ska ändra mitt arbetsflöde lite på prov.

Det där med alternativa RAW-framkallare är intressant. Med Adobe har vi fått en amerikansk kulturell bias i systemet, att mer när allt kommer omkring är mer och, på köpet , att mer är bättre än mindre. De alternativa framkallare jag har försökt använda har varit omständligare, ibland för besvärliga för mig, men har nån gång gett en annan och högre kvalité.
2014-09-13 14:54   alfin
Bra artikel, men jag håller inte med om faktarutan högst upp om sRGB vs Adobe RGB.

Faktum är att valet mellan sRGB och Adobe RGB i kameran har betydelse också när man uteslutande fotograferar i raw-format om man vill ha så bra koll som möjligt på exponeringen.

Histogrammet i kameran och eventuellt blinkande, överexponerade ytor, baseras på jpeg filen som alltid skapas, även när man fotograferar i raw-format (alla raw-filer har en inbäddad jpeg-fil).

På mina kameror brukar skillnaden mellan kamerans färgrymd och Adobe RGB motsvara ca ett steg, dvs när jpeg-filen i Adobe RGB indikerar klippning, finns det fortfarande runt ett stegs exponering i raw-filen innan man verkligen bränner högdagrarna på ett sätt så de inte går att återskapa (alla tre kanalerna är överstyrda).

Eftersom jag alltid exponerar efter histogrammet, vet jag att om kameran står på Adobe RGB och jag fotar i raw-format, så kommer jag att kunna använda raw-filen, även om kameran indikerar klippning i vissa områden.

Om jag däremot ställer kameran på sRGB och fotograferar i raw-format, kommer högdagrarna att indikera klippning långt innan raw-filen verkligen klipper. Det kan resultera i flera stegs underexponering, och även om som Martin säger, moderna sensorer oftast klarar det, så är det inget bra sätt att optimera exponeringen.
Svar från Grevture   2014-09-13 17:46
Nu syftade jag mest på att val av färgrymd inte har någon betydelse för hur själva råfilen ser ut - vilket är en inte ovanlig missuppfattning.

Men du har en poäng i det att kamerainställningarna som påverkar jpeg-renderingen påverkar historgram (och saker som högdagervarningar). Att till exempel ha fel vitbalans påverkar ju inte heller råfilen, men kan ge klart missvisande historgram.
2014-09-13 20:02   bildterapeuten
Bra Martin
förslag till ändring
med bla qp-card så kan man närma sig en så korrekt färgrespons som möjligt
2014-09-13 20:32   syntax
"...Uppfattningen att film generellt har ett större omfång bottnar ofta i det faktum att film på ett snyggare sätt tecknar utbrända högdagrar. I digitala bilder får du lätt fula posteriseringar, skarpa nivåskillnader, i nyansteckningen intill en utbränd högdager..."

Det är ingenting annat än ett bristande dynamiskt omfång i verklighetens värld - och det är väl där som vi håller oss?
syntax   2014-09-14 17:05
Det är kanske på sin plats med ett litet förtydligande i denna sak.
Begreppet dynamiskt omfång började få spridning i samband med den digitala sensorns utveckling. Förr talade man om tonomfång. Här finns det naturligtvis ett samband. Med definitioner kan man göra mycket.
Om man nu håller sig till det verklighetsanknutna begreppet tonomfång, så innebär de fenomen som beskrivs runt högdagrar utan teckning vid användning av digitala sensorer, just en brist i tonomfånget hos sensorn i jämförelse med filmen. Det är detta som folk märker i praktisk bild.
Svar från Grevture   2014-09-14 18:56
Jag håller med om att det jag tar upp i artikeln mest handlar om det vi på filmtiden kallade tonomfång. Dynamiskt omfång är ju om man skall vara petig mer av en strikt teknisk egenskap hos sensorn. Men idag använd dynamiskt omfång både i den tekniska meningen och ofta som en slags vardagsbenämning på tonomfång.

Men att sensorer har bristande omfång är lite av ett missförstånd. Hur du än mäter, vänder och vrider på saken så kan sensorer återge mer omfång, både strikt tekniskt och sett till tonomfång. Det finns enstaka svartvita filmer som med mycket omsorgsfull framkallning ligger på samma nivå. Men inga färgfilmer.

Sedan finns det som sagt en skillnad hur det ser ut precis vid högdagerklippning där i synnerhet äldre sensorer lätt råkade ut för fula posteriseringar. Med moderna sensorer - eller rättare sagt, i tolkningen av data från moderna kameror - verkar man överlag ha jobbat bort detta och det är först om man börjar justera tonerna runt högdagerutfrätningar som det kan börja se konstigt ut.
syntax   2014-09-15 09:23
Tack för ditt svar Martin.
Det är bra att även du vidgår att dynamiskt omfång och tonomfång inte står för riktigt samma sak. Därmed borde begreppet dynamiskt omfång inte i dagligt tal användas som tonomfång. Med definitioner kan man som sagt var göra mycket.
Jag ställer mig tvekande till att problemet mest gäller äldre sensorer, eftersom jag hör gnöl om detta rätt ofta ute bland fotografer. Man menar att det blev snyggare med film. Återgivningen i högdagrar kan ju vara bildviktig. Ibland strävar man av kompositionsskäl mot en viss utfrätning av bildens ljusaste partier - och då skall det vara snyggt runtomkring.
2014-09-13 20:38   esbtse
Hur är det med Röd, orage gul och grönfilter skall man använda dessa om man vill ha s/v bilder som på filmtiden. Ger det något eller räcker det att konvertera i efterhand?
froderberg   2014-09-13 20:49
Det kan vara en idé om man vet vilket resultat man är ute efter redan från början. När man förstärker vissa färgkanaler för att simulera ett färgfilter så kan bruset öka. Särskilt känslig är den blå kanalen (om jag kommer ihåg rätt).
esbtse   2014-09-13 21:13
Jag får prova, Allt handlar om att hålla ner bruset. med digital kamera
2014-09-14 07:34   snap01
vill ni se blinkande så tryck in bilden men blomman o kolla på gammutwarning o tryckbarhetsvarning så blir det disco;) men oavsett om den varnar vilket den oftast kan göra på vissa blommors röda färg så brukar det gå att printa om man har koll på nyanserna.

sedan så är jag lite allergisk mot alla söndertvättade bilder där man gör allt för att lyfta skuggor till dagsljus. Låt svart vara svart så kontrasten är kvar i lågdagarna o gör det med måtta så blir det snyggare slutresultat. Antingen körde jag för många rullar dia med velvia/kodak 100vs yrkesmässigt o gick igång på snygga lågdagrar.
så var rädd om både högdagrar olågdagrar tro inte att man kan lyfta alla skuggor snyggt pga ett stort dynamiskt omfång o avsett det så ett skuggparti tycker jag ska se skuggigt ut annars blir det en söndertvättad grå massa.
Svar från Grevture   2014-09-14 13:58
Jag är ju nästan uppväxt i disco-eran, så det passar ju bra :)

Jag är själv gammal Kodachrome-fotograf och kan hålla med om att det ibland finns en tendens att "lyfta sönder" skuggor i bilder numera. Men det är en bra sak att ha tillgängligt de gånger det verkligenhjälper en bild.
2014-09-14 11:43   stefohl
Väsentliga artiklar, Martin. Det är alldeles för ofta som jag får frågan om det skulle bli bättre bildkvalitet om man bytte till den ena eller andra kameran, objektivet eller vad det nu är som lockar. När jag sedan kollar frågeställarens bilder visar det sig att denne utnyttjar max en tiondel av den bildkvalitet som dennes nuvarande utrustning ger. Men det är klart, att uppgradera sin egen kunskap är betydligt jobbigare än att köpa ett nytt kamerahus för 20 tkr.
I din lista på saker att åtgärda så skulle jag alltså säga att punkt 1 och 9 är absolut viktigast. Men sedan kommer för mig punkt 6. Det är förvånande att så många kamerahus/objektiv-kombinationer missar fokus om de inte har justerats, även med stillastående motiv.

En punkt jag saknar är valet av arbetsfärgrymd att konvertera till i råkonverteraren. Alldeles för många väljer en för snäv färgrymd, vilket resulterar i färger som blir platta och onyanserade. Både i Camera Raw och i Lightroom kan man ju numera kolla på histogrammet om färgerna kommer att klippas.
Svar från Grevture   2014-09-14 14:04
Det här med att uppgradera utrustning handlar nog ofta mer om att man "vill ha" än att man i strikt teknisk mening "behöver" :-) Men, man skall å andra sidan inte heller underskatta njutningen i att använda verktyg man trivs med och den skaparglädje det kan leda till.

Jag kanske borde lägga till en punkt 10 om arbetsfärgrymd.
stefohl   2014-09-14 14:18
Vad jag tänkte på var att »alla« letar efter fel i utrustningen när de är missnöjda istället för att söka i brister i hur man hanterar de befintliga prylarna. Det är väl vad du försöker säga under punkt 9. Men att erkänna att felet sitter ett par centimeter bakom kameran kan ju ta emot ;-)
esbtse   2014-09-15 07:47
Digital kamrorna håller sämre än de analoga, Min D300 börjar krångla nu så jag behöver köpa nytt
froderberg   2014-09-15 11:43
Digitala kameror används som regel mer än digitala. Det brukar vara förklaringen. Digitala kameror har färre mekaniska delar som kan krångla och slutare och spegel är tåligare.
Svar från Grevture   2014-09-15 22:22
Att digitalkameror håller sämre är jag ytterst skeptisk till. Som Magnus är inne på tar vi enormt mycket fler bilder idag vilket nog kan skapa en illlusion av att kameror håller sämre.

Tvärtemot vad många tror så är felprocenten i dagens kameror väsentligt lägre än den var på filmtiden. Jag har diskuterat det här med tillförlitlighet och felfrekvens med diverse tillverkarrepresentanter och människor som arbetar i oberoende verkstäder. Alla säger samma sak: Moderna kameror är - trots mycket snävare toleranser - rejält mycket tillförlitligare än filmtidens kameror plus att felprocenten i nya kameror är mycket lägre.

Det var många fel som aldrig ens upptäcktes på filmtiden, fel som idag skulle orsakat forumbävningar :-)

Ett typexempel är gamla tiders slutare som med dagens mått var ganska svajiga. Slutartider du angav på den tiden i många fall snarare ett ungefärligt medelvärde. Variationerna kunde vara uppåt 10-20 % medan de idag ofta räknas i enstaka procent.

Merläsning

Test: Panasonic Lumix S1R

Plus Nu har Panasonic valt att ge sig in och konkurrera med de stora elefanterna Canon, Nikon och i synnerhet Sony med en spegelfri småbildskamera. Men Panasonic gör det inte ensamma, de har lierat sig med Leica och Sigma. Första resultatet är S1R. Läs mer... 2

Nikon Z6 och Z7 får ögon-AF

Nu är den nya mjukvaran klar som ger Nikon Z6 och Z7 ögon-AF. Firmware-uppdateringen innehåller även två andra betydande förbättringar. Läs mer... 2

Tre snabba hårddiskar - mindre än ett kreditkort

Små och snabba solid state-diskar som ska tåla lite extra hårda tag. Läs mer... 3

DJI Osmo Action utmanar GoPro

DJI är kända för sina drönarkameror, men ger sig nu in i ett nytt segment: actionkameror. DJI Osmo Action är en direkt konkurrent till GoPro Hero 7 Black. Läs mer...

Profoto A1X - förbättrad på 30 punkter

Profoto A1X är en förbättrad version av A1 med bland annat kraftigare batteri och kortare uppladdningstid. Nytt är också att blixten säljs i Sony-version. Läs mer...

Mindre proffsplatta från Wacom

Wacom utökar sitt sortiment av professionella ritplattor med en tredje och mindre storlek. Den mindre storleken gör att priset håller sig på en nivå som är överkomlig för många hobbyfotografer. Läs mer... 11

Nissin MG80 Pro - välkyld toppmodell

Nissin utlovar att deras kommande topmodell MG80 Pro ska klara av att avfyra 1000 blixtar med full effekt i tät följd utan att överhettas. Läs mer... 4

Mindshift Backlight Elite 45 - stor ryggsäck att vandra med

Mindshift Backlight Elite 45 är en fotoryggsäck från Think Tank som har en uttagbar kameradel. Väskan är gjord för att klara längre vandring med stor fotoutrustning. Läs mer... 1

Test: Fujifilm XF 200/2 R LM OIS WR

Plus Till mångas förvåning har Fujifilm introducerat ett litet superteleobjektiv, XF 200 mm f/2 R LM OIS WR. Vi har hårdtestat objektivet. Läs mer... 1

Test: Nikon Z6

Plus Nikon Z6 är mycket lik sitt dyrare och mer högupplösta syskon Nikon Z7. Frågan som många ställer är förstås hur bra den står sig mot konkurrenter som Sony A7 III, och inte minst Nikons egen D750. Läs mer... 2

Nytt Otus-tele från Zeiss

Zeiss utökar sin prestigefyllda Otus-serie med ett nytt teleobjektiv. Zeiss Otus 100 mm f/1,4 är det fjärde objektivet i serien. Läs mer...

Makro från Tokina för Sonys spegelfria

Tokina har utvecklat ett makroobjektiv som passar Sonys spegelfria kameror med E-fattning. Tokina Firin 100/2,8 FE Macro är ett billigare alternativ till Sonys egna makrotele. Läs mer... 2

Test: Tamron SP 15-30/2,8 Di VC USD G2

Plus Tamron fortsätter förbättra sina mest populära objektiv och ger dem beteckningen G2 som betyder generation två. Tamron SP 15-30/2,8 Di VC USD G2 är förbättrad på flera punkter jämfört med sin föregångare, bland annat har autofokusen blivit snabbare och bildstabiliseringen effektivare. Läs mer... 14

Firmware ger Sony A7R III och A7 III nya funktioner

Nu går det att ladda ner den nya mjukvaran (firmware) till Sony A7R III och A7 III som ger nya AF-funktioner och intervalltagning. Läs mer... 15

Laowa satsar på videoobjektiv

Objektivmärket Laowa från Venus Optics har gjort sig känt som ett udda märke med en del uppseendeväckande objektivkonstruktioner. De har bland annat gjort extrema vidvinklar med närmast obefintlig distorsion. Liksom många andra ger sig Laowa nu in på videomarknaden. Läs mer...

Snabba och tåliga hårddiskar från Sony

Många fotografer använder LaCies Rugged-hårddiskar när de är "on location". Nu vill Sony konkurrera och utvecklar hårddiskar som är både stöt- och vattentåliga. Läs mer... 1

Fortsatt dyster arbetsmarknad för fotografer

I Arbetsförmedlingens senaste prognos listas fotograf som ett av de tio svåraste yrkena att hitta en anställning inom. "Mycket hård konkurrens om jobben" är Arbetsförmedlingens bedömning, både på kort och på lång sikt. Läs mer... 3

Bantad sändare från Profoto

Profoto har utvecklat en förenklad TTL-sändare som är betydligt mindre än den vanliga TTL-sändaren Air Remote TTL. Profoto Connect är enklare att hantera och något billigare. Läs mer... 2

PhotoMechanic 6 är snabbare

Pressfotografernas älsklingsprogram PhotoMechanic har nu kommit i en ny version som är snabbare än tidigare versioner och som har nya praktiska funktioner. Läs mer...

Test: Nikon AF-S 500/5,6E PF ED VR

Plus Mitt i den allmänna trenden med allt större och tyngre ljusstarka objektiv och allt fler zoomar går Nikon lite mot strömmen och presenterar ett lätt och kompakt fast teleobjektiv på 500 mm med måttlig ljusstyrka. Vi gillar både idén och resultatet.  Läs mer... 7

Miops Smart Trigger