Annons

Hur ofta händer du att en bild du själv inte gillar, gillas av alla andra

Produkter
(logga in för att koppla)

mkpd

Aktiv medlem
och bilder du själv älskar, får ingen respons alls, och kan då kännas som att de är helt värdelösa

händer mig ofta.. dig då?
 
Egna bilder jag visar ser jag ju något i (även fast de är långt från fulländade.) Sånt jag inte ser något alls i får ingen annan heller se..

Men jag förvånas ofta över vilka bilder folk öser mest beröm över här på fotosidan. Jag känner många gånger att jag kan känna massor för en bild som ingen kommenterat, samtidigt som jag inte kan se värst mycket i vissa andra som blivit ruggigt välkommenterade med beröm. Beror så klart på mig och inte på bilden eller andra, men så känner jag.
 
Bilder jag gillar, som inte får respons bryr jag mig inte så mycket om. Att jag gillar resultatet räcker för mig. Det är mer när man får negtiv kritik som man hajjar till, då kanske inte bilden förmedlar känslan som man avsett.

Att jag får positiv/negativ respons på bilder som jag är tveksam över hjälper mig med riktningen i mitt fotograferande.

Bilder som är helt värdelösa för mig dyker inte upp här.. de åker i papperskorgen..
 
mkpd skrev:
och bilder du själv älskar, får ingen respons alls, och kan då kännas som att de är helt värdelösa

händer mig ofta.. dig då?

Väldigt ofta och då menar jag inte dom jag sätter ut på fotosidan utan mer dom jag visar för folk i andra sammanhang.
Dom kan reagera starkt på dom mest oväntade bilder och vara ointresserade av det jag är nöjd med.
Det är också sällan två personer reagerar på samma bild. Det visar bara att smaken är olika och att en bra bild för en person inte är det för alla.
 
Visst är det så.Och som någon sa, det gäller ju kanske inte så mycket bilder man har här, utan ofta när man bläddrar i oredigerade album.
 
Jag tycker det händer hela tiden. Bilder som jag gillar får knappt några kommentarer medan andra som jag kan tycka är trista får väldigt många. Detsamma tycker jag gäller några av mina bilder. Den som har fått mest kommentarer av mina bilder är inte alls den jag tycker mest om.
 
Händer ofta. Bilder jag gillar ses ofta som trista eller intetsägande medans bilder jag inte gillar öses beröm över.

Jag hade för ett tag sedan en bild som jag var medelmåttigt nöjd med som bakgrundsbild i datorn på jobbet. Nästan alla som gick förbi öste beröm över den...?!

/P
 
Nästan hela tiden,, Iaf vääldigt ofta.
Faktisk, kan vara tungt värre när man ju bryr sig hårt.

Det är tyvärr så att det som innehåller det vackra, formsköna och ofta redan innan förväntade är det som får höga poäng..

- Jag gillar ju det som irriterar, engagerar och utmanar mitt i allt som är motivets egen skönhet, snarare än bara tillfredsställer för ett kort ögonblick.

- Jag vill att mina bilder skall ställa krav och till utmaning,.. Det är ju inte det generella som går hem direkt.

Balans, skönt, korrekt hit och korrekt dit,, = det som ofta förväntas och som finns i mängder inom det klassiska naturfotografiet tex är det som går fint hem,, huff:)


MVH Niclas,
 
Jag har en viss förtjusning att ta bilder med mörker och konturer, som inte direkt är avbildande, de blir inte abnormt kommenterade men det hindrar inte mig från att ladda upp eftersom jag gillar dem själv. Jag laddar inte upp något som jag inte själv ser någon bildmässigt eller uttrycksfullt i. Mina nästan okommenterade bilder får en att undra om man är en av få som har en sådan förtjusning, eller om folk blir osäkra och inte kommenterar. Man tvivlar ju stundtals på sig själv eller vad man söker hos sig själv, men repar mod.
 
Niclasfoto skrev:
...
Det är tyvärr så att det som innehåller det vackra, formsköna och ofta redan innan förväntade är det som får höga poäng..
...
MVH Niclas,
Där gav du mig en bra skjuts på tankarna! Jag har funderat över varför alla dåliga deckarromaner säljer så bra, men naturligtvis erbjuder de det som förväntas. Tack för insikten!
Men fotografer har det väl lite tacksammare än författare ändå, även om man inte erbjuder "mainstream" så ses ju bilden på ett ögonblick medan en bok kräver mer tid av läsaren/betraktaren.
 
Intressant diskussionsämne.
Jag blir ofta osäker i min bilduppfattning när vissa av mina bilder får mycket beröm medan andra går spårlöst förbi. Jag lägger naturligtvis bara ut bilder jag själv tycker om så jag kanske har en massa bilder som jag inte förstått att lägga ut (önsketänkande). Däremot händer det att jag någon gång tycker att en bild jag lagt ut, för kanske ett halvår sedan, inte är så lysande trots att den fått många positiva kommentarer. Denna insikt borde naturligtvis hjälpa mig att förstå att vi har olika bilduppfattning och smak, men det är inte lätt.
 
Kul att man inte är ensam om det här "fenomenet" =)

Nu är det ju inte så att man tar åt sig för att ingen kommenterar, utan man undrar snarare vad man har för en konstig smak egentligen.

kan det vara så som det är med matlagning? Man lagar en rätt, som alla gillar, men själv tycker man det smakar mystiskt?! hehehe
 
Väldigt ofta och då menar jag inte dom jag sätter ut på fotosidan utan mer dom jag visar för folk i andra sammanhang.
Dom kan reagera starkt på dom mest oväntade bilder och vara ointresserade av det jag är nöjd med.
Det är också sällan två personer reagerar på samma bild. Det visar bara att smaken är olika och att en bra bild för en person inte är det för alla.

Detta fenomen, att människor ser så olika på vad som är en bra bild tex ett porträtt, är inte bara något som kan kännas lite mystiskt och förbryllande. En annan konsekvens som uppkommer när man fotograferar på uppdrag är ju vilka bilder (typer och kvaliteter) som skall gå vidare från första gallring, andra urval och slutgiltigt urval och färdigställning. Vilka bilder gillar uppdragsgivaren av barnet, sig själv, partnern osv? Det går ju aldrig att lära sig vilka bilder andra uppskattar eftersom både bilderna och bedömarna varierar över tid.

Betraktarfenomenet må skapa osäkerhet hos oss fotografer men ger ju också möjligheter att ta bilder med mångfald. Med dagens DSLR och minneskort kan vi ju ta ut svängarna, ta många bilder, experimentera och spara för senare sortering och "testande" på andra. Vi får kanske ibland ta förtreten att just vår egen favoritbild inte är den som uppskattas av andra/uppdragsgivaren. Men den egna tillfredsställelsen av skapandet och vår egen bildupplevelse finns ju alltid kvar.
 
Rätt vanligt, oftast handlar det då t.ex. om att dom själva eller deras barn är med på bilden och då är det väl så att dom ser och gillar bildens innehåll medan jag ser och ogillar bildens tekniska brister.
 
Rätt vanligt, oftast handlar det då t.ex. om att dom själva eller deras barn är med på bilden och då är det väl så att dom ser och gillar bildens innehåll medan jag ser och ogillar bildens tekniska brister.

Där sätter du fingret på just hur olika en fotograf med tekniskt sinne kan granska en bild och hur andra människor mer kan tänkas se det estetetiska eller dokumentära värdet i en bild. Det är väl dock sällan som det finns skillnad i personers bedömning av bildernas tekniska kvaliteter. Meningsskiljaktigheterna brukar väl röra de estetiska dimensionerna samt spänningen/konflikten/obalansen mellan teknik och estetik.
 
Händer ofta. Inte sällan beror det nog på problem med sammanhanget, dvs att man visar bilden i fel sammanhang eller att betraktarna inte förhåller sig till sammanhanget där bilden visas.

Inte sällan kan skillnaderna i sammanhang vara rätt subtila (modefoto vs porträtt vs övrigt modellfoto) men kan ändå leda till enorma skillnader i respons. Det är en guldgruva för fotografisk utveckling när man hittar utlopp där bilderna visas, betraktas och kritiseras i sitt rätta sammanhang.
 
Jag tror inte det nödvändigtvis behöver bero på "tekniskt sinne" utan den roll man tar på sig just i ögonblicket, och vilken koppling man har eller inte har till innehållet i bilden. En bild på någon annans barn t.ex. behöver inte betyda speciellt mycket känslomässigt för mig, däremot vill jag kunna stå för hantverket. Med ombytta roller kan jag också gilla en tekniskt dålig bild med för mig intressant eller rörande innehåll. Det är svårt att inte vara kritisk mot utförandet när det gäller ens egna bilder bara, man vill ju helst att det ska vara så bra som möjligt, men kan kan trösta sig med att det inte är lika viktigt för dom flesta andra (icke-fotografer speciellt).
 
Händer ofta. Inte sällan beror det nog på problem med sammanhanget, dvs att man visar bilden i fel sammanhang eller att betraktarna inte förhåller sig till sammanhanget där bilden visas.

Inte sällan kan skillnaderna i sammanhang vara rätt subtila (modefoto vs porträtt vs övrigt modellfoto) men kan ändå leda till enorma skillnader i respons. Det är en guldgruva för fotografisk utveckling när man hittar utlopp där bilderna visas, betraktas och kritiseras i sitt rätta sammanhang.


Ursäkta frågvisheten men vad menar du med "rätt" respektive "fel" sammanhang?
 
Jag tror inte det nödvändigtvis behöver bero på "tekniskt sinne" utan den roll man tar på sig just i ögonblicket, och vilken koppling man har eller inte har till innehållet i bilden. En bild på någon annans barn t.ex. behöver inte betyda speciellt mycket känslomässigt för mig, däremot vill jag kunna stå för hantverket. Med ombytta roller kan jag också gilla en tekniskt dålig bild med för mig intressant eller rörande innehåll. Det är svårt att inte vara kritisk mot utförandet när det gäller ens egna bilder bara, man vill ju helst att det ska vara så bra som möjligt, men kan kan trösta sig med att det inte är lika viktigt för dom flesta andra (icke-fotografer speciellt).

Problemet som jag ser det är att det ofta kan vara så förbaskat svårt att koppla bort min tekniska ådra när jag ser någon annans bild av ett i sig fantastiskt motiv som är lite undermåligt ur teknisk synvikel (skärpa, kontrast, färger, vitbalans). Då vill jag ta mig an bilden och redigera den ännu bättre.

Motsatsen är ju svårare dvs att en tekniskt bra bild med ett tråkigt motiv kan förädlas till ett estetiskt bra motiv.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto