Även detta är avhandlat i ett otal inlägg tidigare i tråden. Psykologi förmodligen, en ikon kan ju aldrig ha fel och därför blir det inte ifrågasatt. Många kanske misstänkte, men vågade inte ifrågasätta. Och det kan man tycka är fegt, mern ändå mänskligt.
Du har helt rätt, och tyvärr är det inte så underligt heller med det klimat som funnits, åtminstone tidigare. Själv har jag varit borta från Fotosidan under ett par år nu och det var först när min fotokompis berättade förra helgen om Terje Hellesøs erkännande som jag kom hit för att få veta mer. Det som fascinerade mig var att fallet i fråga berör så många olika aspekter, inte bara inom fotografin, utan även etik, politik, lag, osv. Något som flera inlägg redan har avhandlat.
Jag ska inte påstå att jag någonsin misstänkt något, det vore en lögn från min sida. Anledningen är nog mest för att jag totalt saknar intresserad för hans arbete. Men jag minns så väl stämningen i forumen när Hellesøs arbete kom upp. Han lovordades och höjdes till skyarna. Jag är inte primärt intresserad av naturfoto, så jag lät det glida förbi, de bilder jag såg tyckte jag inte var tilltalande. Han har/hade ett annorlunda bildspråk som inte föll mig i smaken helt enkelt. Men det vågade man aldrig erkänna efter de avhyvlingar som andra fick när de uttryckte något annat än ren förundran. Kommentarer i stil med "du förstår inte hans storhet" gjorde att man inte önskade uttrycka kritik eller ens ointresse. Varför ska man ställa sig i skottlinjen för något man inte riktigt tycker om?
Magnus Fröderberg skriver, i inlägg i denna tråd, att det är högt i tak på Fotosidan och att han inte delar synen på att det är skyddad verkstad. När jag valde att sluta besöka Fotosidan, och istället ägna tiden åt den fotoförening jag är med i och min hobby, delade jag inte hans åsikt. Om det har förändrats till idag vet jag inte eftersom jag inte längre är en aktiv medlem. Det må vara så att redaktionen och medarbetarna arbetar för att ha högt i tak, men det är inte alltid som communitymedlemmarna bidrar till den känslan. Tvärtom så såg jag flera tecken på just ett klimat av trångsynthet och hur olika kretsar höll väldigt tajta led, speciellt tydligt tyckte jag det var kring Terje Hellesø. Men som totalt ointresserad av hans arbete och för det mesta även naturfoto i allmänhet var det lätt för mig att ignorera det hela för att fokusera på sådant jag var intresserad av. Jag tycker bara synd om de som var intresserade av naturfoto och blev tillplattade på vägen.
Nu är det oerhört lätt att vara efterklok och ifrågasätta varför inte fler anade missråd tidigare, och där tänker jag inte kasta sten i glashus. Jag skulle inte kunna känna igen ett lodjurs vinterskrud om mitt liv så berodde på det och det är så lätt att bli vilseledd. Speciellt när lögnen är så stor som den varit i detta fall. Den är nästan för absurd för att tro på: hur kan någon som så inbitet predikat motstånd till manipulation och rabitat angripit upphovsrättsintrång själv kunna göra något sådant?
Men det en community KAN göra är att bli mer nyanserad i sin beundran av specifika individer och mer öppet för kritiskt tänkande och olika åsikter. Jag tröttnade när det blev väldigt mycket ryggdunk om man råkade tillhöra rätt clique och strök alla i den medhårs. Det ÄR ok att ifrågasätta. Det ÄR ok att själv ha fel och inte veta bäst hela tiden. Och framför allt är det ok att inte tycka som alla andra utan ha en annan åsikt.
Jag tror att det är detta som Magnus Fröderberg menar när han säger att det är högt i tak och jag önskar bara att alla andra också tyckte så.
Själv har jag inget mer att bidra till i denna tråd, nu när jag berättat om min upplevelse av klimatet på Fotosidan för några år sedan (med en förhoppning om att klimatet ändras).
PS. Det glädjer mig att se att flera av de personerna som jag uppskattade läsa inlägg av när jag var aktiv fortfarande har glöden kvar och fortsätter hjälpa andra att utvecklas på Fotosidan. All heder åt er.
