Långtidsfotoprojekt inom ett nischat område - har ni gjort något sådant?

[forstheim]

Jag har upplevt genom åren att mitt eget fotograferande inte har någon större mening. Bilder skapas, men utan något egentligt syfte eller någon röd tråd. Jag har mest fotograferat landskap/natur, men också provat på fågelfotografering, att skapa "konstbilder" och gatufotografering.

En del av dem bilder jag har skapat har jag förvisso gillat, men aldrig till den grad att jag känner att bilderna betyder något speciellt för mig. De få bilder som jag ändå har känt lite extra för har ofta varit tagna på människor. Men att bara helt "random" gå runt på stan och fotografera människor känns inte riktigt som min grej.

Om jag skulle fotografera människor så bör det i så fall vara projektbaserat där man under en (längre) tid kan följa en person eller en grupp av människor och på så sätt få en helt annan och djupare inblick i deras liv. Det skulle kunna handla om den sista yrkesfiskaren och hans arbete på någon liten ö, om någon person som kanske har valt att leva sitt liv i samhällets utkant eller kanske om den där 89-åriga damen som varje onsdag tar på sina träningsskor för att ge sig ut på en joggingtur och som siktar på att klara av tjejmilen. Typ så. Det finns oändliga historier runt omkring oss som väntar på att få berättas!

Idag flanerade jag omkring i stan (Karlskrona) med mina kameror, och väl hemma fick jag en idé om ett nischat fotoprojekt som skulle vara ganska kul att genomföra. Ett projekt som man kan hålla på med under en lång tid och även upprepas på andra platser/i andra städer om man så vill. Det har ingenting med människor att göra, men eftersom det finns en röd tråd i projektet så känns det i alla fall mer meningsfullt än att bara skapa en massa "lösryckta" bilder.

Har ni genomfört något nischat fotoprojekt över en längre tid? Kanske håller ni på med något just nu eller har alltid ett sådant på gång samtidigt som ni fotograferar andra saker? Upplever ni att dessa längre fotoprojekten ger mer tillfredsställelse än då ni fotograferar utan någon egentlig plan eller röd tråd inblandad?

Det hade varit intressant att höra era tankar kring detta!

 

[pdahlen]

Jag fotograferar 95% natur och 5% familjen. Man skulle kunna dra en liknelse med fiske, i min ungdom fiskade jag en hel del men jag åt aldrig fisken den tog mina föräldrar gladeligen. Om man översätter detta till naturfoto så kanske man inte behöver gilla alla bilder utan det är en upplevelse att vara ute och en spänning att se vad dagen ger tex som fågelfotograf.

Men till projekt, har ett som jag inte har startat och som jag egentligen skulle ha startat för 50 år sedan, men det är kanske aldrig för sent? Tänker ta en sommarbild och en vinterbild i en bestämd korsning i en stad, om jag gör detta över tid i 10-20 år så kanske man ser en förändring i kläder miljö etc över tid. Synd bara att man inte startade för 50år sedan

 

[apersson850]

Jag har dokumenterat idrottsklubbens (mest orientering och skidor) verksamhet någorlunda energiskt sen 1975. Det var då jag skaffade min första seriösa kamera.
Så det kan väl kallas både nischat och längre tid.

Sen hindrar det inte att jag tagit, och tar, familjebilder, nån vacker solnedgång, skolgång, militärtjänst, arbete och annat som har dykt upp över dessa 45 år.

 

[Terje H]

Det är svåra frågor att brottas med som fotograf, frågor som jag tror många fotografer kan känna i olika perioder genom livet. Själv har jag aldrig känt att jag inte haft någon större mening, då det ju är själva fotograferandet som är meningen. Jag och Malin (min fru som också är fotograf) diskuterar ofta kring detta om vad som är meningen; vad kommer ske med våra bilder efter att vi båda är borta? Tänker också på min vän Åke Lindau som gick bort 1996, då en av Sveriges mest välkända och framgångsrika naturfotografer. Om hans sambo som hade visioner om att starta ett galleri/museum om Åke och hans livslånga karriär med hans bilder och alla hans böcker. Om hur hon fick en saftig faktura på ett högt belopp från hans bildbyrå några år efter hans bortgång, för att täcka bildbyråns kostnader för digitaliseringen av alla hans analoga bilder. Jag gick i taket, ringde bildbyrån och frågade om de inte skämdes - då Åke hade varit deras mest säljande fotograf under alla år och sålde för några hundratusen i månaden! Hon kunde riva fakturan efteråt.

När vi fått perspektiv på dessa tankar, både jag och Malin, så handlar egentligen allt om vad man tycker är det viktiga i livet. Att hitta det som ger meningen i livet, medan man lever. Att fotografera handlar om att konsumera gyllene ögonblick, både upptäckarmässigt och känslomässigt. Och att på olika sätt få kunna kommunicera med detta till andra. Att glädjen i det egna livet, utvecklingen och tankarna, att kunna förmedla detta till andra. Påverka, berika, provocera, beröra. Helst i varaktiga böcker; men även i utställningar, att hålla i fotokurser och genom olika föreläsningar. Att nå ut.

Kanske är det därför jag fotograferar hela tiden och bloggar så mycket. Genom fotograferandet berikar jag mig själv, genom skrivandet och föreläsandet når jag andra.

Jag fotograferar nästan varje dag, bloggar varje dag, läser intressanta böcker som påverkar mig och ger mig nya tankar till nya bilder, lyssnar på musik som hittar in i hjärtat och själen. Tar in estetiken som en aktiv och vital del av livet; antingen det är i separata detaljer som enstaka bilder, eller som del i ett längre eller kortare projekt.

Eller som jag brukar säga: Mina bilder är jag, och jag är mina bilder!

 

[forstheim]

Jag fotograferar 95% natur och 5% familjen. Man skulle kunna dra en liknelse med fiske, i min ungdom fiskade jag en hel del men jag åt aldrig fisken den tog mina föräldrar gladeligen. Om man översätter detta till naturfoto så kanske man inte behöver gilla alla bilder utan det är en upplevelse att vara ute och en spänning att se vad dagen ger tex som fågelfotograf.

Men till projekt, har ett som jag inte har startat och som jag egentligen skulle ha startat för 50 år sedan, men det är kanske aldrig för sent? Tänker ta en sommarbild och en vinterbild i en bestämd korsning i en stad, om jag gör detta över tid i 10-20 år så kanske man ser en förändring i kläder miljö etc över tid. Synd bara att man inte startade för 50år sedan

Det är aldrig för sent att börja ett sådant projekt även om det förstås är en fördel om du hade börjat 50 år tidigare. Förändringarna hade då varit fler och större samt kanske hade man också kunnat se att saker och ting återkommit (t.ex. i mode). Det jag tänker annars med det projektet är att det vore snöpligt..låt säga efter 10 år...att de bygger bort korsningen eller på annat sätt förändrar i miljön så att det omöjliggör för dig att ta bilden från samma plats eller vinkel.

Nu slog det mig att min farbror har varit författare till en bok där en fotograf (Arne Gustafsson) genomförde ett liknande projekt som du har i tanken. Nu när jag läste om det projektet visade det sig att det gick 30 år mellan att bilderna togs. Länk till boken nedan:

Byn - retur

Med 25 års mellanrum har Arne Gustafsson fotograferat människor och platser i Småland. Han har dokumenterat deras liv och vardag, deras värderingar och ideal. Det är en bok om förändring och brist på förändring.

www.boktugg.se

 

[Canon-Krille]

Såg en film för länge sedan där ägaren till en tobaksaffär eller något liknande gick ut varje morgon vid samma tid och fotade gatukorsningen utanför, i samma vinkel varje gång. Kan bara inte minnas vilken film det var.

// Krister

 

[forstheim]

Min idé till nischat långtidsprojekt som jag aldrig nämnde mer precist i trådstarten har antagligen gjorts av andra tidigare. Hur omfattande vet jag dock inte. Min tanke är att dokumentera dörrar, portar, garageportar, grindar etc. Först i mina närliggande städer Karlskrona och Ronneby, men sedan även i andra städer som jag besöker tillfälligt.

Dörrar, portar, grindar etc finns ju i alla städer..så därför kommer det vara ett projekt som kan pågå resten av livet om man så vill. Men man kan också anse sig klar med ett delprojekt när man har dokumenterat av "alla" sådana objekt i en viss stad. Är man utomlands..låt säga i Paris, London eller Los Angeles..så kan man förutom att fotografera det allmäna folklivet i aktuell stad också passa på att dokumentera dörrar, portar och grindar som finns där.

Eftersom jag vill att fotograferingsprocessen ska vara så enkel och okomplicerad som möjligt så är min tanke att utrustningen bör vara lätt att bära runt på. Ett kamerahus och ett objektiv...gärna ett fast sådant för att bilderna ska bli så enhetliga som möjligt. Just nu lutar det åt att använda det lilla lätta Canon 40/2.8 STM tillsammans med en Canon 6D.

Om stativ ska användas eller ej har jag inte bestämt mig för, men eftersom jag vill att fotograferingsprocessen ska vara så enkel och okomplicerad som möjligt så lutar det åt att fotografera handhållet. Brännvidden är trots allt ganska kort och den här typen av bilder kräver heller inte att man bländar ner speciellt mycket (eller kanske inte alls i vissa fall). Canon 6D har dessutom hyfsad iso-prestanda.

Nedan ser ni ett exempel på hur jag tänker mig att en bild på en port ska kunna te sig. Bilden är en av dem som togs igår under en promenad i Karlskrona. Just denna har jag bara fotograferat av från min bildskärm med mobilen:

 

[Terje H]

Min idé till nischat långtidsprojekt som jag aldrig nämnde mer precist i trådstarten har antagligen gjorts av andra tidigare. Hur omfattande vet jag dock inte. Min tanke är att dokumentera dörrar, portar, garageportar, grindar etc. Först i mina närliggande städer Karlskrona och Ronneby, men sedan även i andra städer som jag besöker tillfälligt.

Dörrar, portar, grindar etc finns ju i alla städer..så därför kommer det vara ett projekt som kan pågå resten av livet om man så vill. Men man kan också anse sig klar med ett delprojekt när man har dokumenterat av "alla" sådana objekt i en viss stad. Är man utomlands..låt säga i Paris, London eller Los Angeles..så kan man förutom att fotografera det allmäna folklivet i aktuell stad också passa på att dokumentera dörrar, portar och grindar som finns där.

Eftersom jag vill att fotograferingsprocessen ska vara så enkel och okomplicerad som möjligt så är min tanke att utrustningen bör vara lätt att bära runt på. Ett kamerahus och ett objektiv...gärna ett fast sådant för att bilderna ska bli så enhetliga som möjligt. Just nu lutar det åt att använda det lilla lätta Canon 40/2.8 STM tillsammans med en Canon 6D.

Om stativ ska användas eller ej har jag inte bestämt mig för, men eftersom jag vill att fotograferingsprocessen ska vara så enkel och okomplicerad som möjligt så lutar det åt att fotografera handhållet. Brännvidden är trots allt ganska kort och den här typen av bilder kräver heller inte att man bländar ner speciellt mycket (eller kanske inte alls i vissa fall). Canon 6D har dessutom hyfsad iso-prestanda.

Nedan ser ni ett exempel på hur jag tänker mig att en bild på en port ska kunna te sig. Bilden är en av dem som togs igår under en promenad i Karlskrona. Just denna har jag bara fotograferat av från min bildskärm med mobilen:

Ska bli intressant att se hur projektet utvecklas. Lycka till!

 

[Tony johansson]

Att fotografera handlar om att konsumera gyllene ögonblick, både upptäckarmässigt och känslomässigt. Och att på olika sätt få kunna kommunicera med detta till andra.

Med detta beskriver du precis det jag skulle vilja ha sagt när någon frågar mig varför jag fotograferar, med tillägget att fotografering (för mig), innebär rekreation och avkoppling utan krav på prestation, (utöver de krav jag ställer på mig själv, skall tilläggas).

Jag gillade denna formuleringen, den beskriver mina egna tankar och känslor (med betoning på känslor) runt det fotografiska. Hade önskat att jag kunde omvandla mina känslor till det skrivna ordet lika väl som dig, Terje.

 

[Terje H]

Med detta beskriver du precis det jag skulle vilja ha sagt när någon frågar mig varför jag fotograferar, med tillägget att fotografering (för mig), innebär rekreation och avkoppling utan krav på prestation, (utöver de krav jag ställer på mig själv, skall tilläggas).

Jag gillade denna formuleringen, den beskriver mina egna tankar och känslor (med betoning på känslor) runt det fotografiska. Hade önskat att jag kunde omvandla mina känslor till det skrivna ordet lika väl som dig, Terje.

Tack så mycket Tony, nu gjorde du mig glad!

 

[Michael Johansson]

Ett projekt kan vara att fotografera en gata från samma plats med samma bildutsnitt varje dag exakt klockan 12:00. Ni minns väl Morden i Midsomer, avsnitt 57 "Oskyldigt porträtt"?

 

[Erik Schalin]

Nu slog det mig att min farbror har varit författare till en bok där en fotograf (Arne Gustafsson)

Han är saknad i klubben. Arne hade alltid vettiga synpunkter.

 

[Tony johansson]

Tack så mycket Tony, nu gjorde du mig glad!

Nöjet är helt och hållet mitt, Terje .

 

[forstheim]

Ska bli intressant att se hur projektet utvecklas. Lycka till!

Tackar, Terje! Ett sådant här projekt sätter ens uthållighet på prov, så vi får väl se för hur lång tid framöver min uthållighet håller i sig...

 

[forstheim]

Med detta beskriver du precis det jag skulle vilja ha sagt när någon frågar mig varför jag fotograferar, med tillägget att fotografering (för mig), innebär rekreation och avkoppling utan krav på prestation, (utöver de krav jag ställer på mig själv, skall tilläggas).

Jag gillade denna formuleringen, den beskriver mina egna tankar och känslor (med betoning på känslor) runt det fotografiska. Hade önskat att jag kunde omvandla mina känslor till det skrivna ordet lika väl som dig, Terje.

Jag skulle vilja känna så när jag fotograferar, men istället känner jag allt som oftast att jag ska prestera någonting (bilder som jag blir nöjd med helt enkelt).

Att förenkla mitt fotograferande, bära lättare och mindre/färre utrustning samt att vara mer spontan i själva skapandeprocessen är ett sätt för mig att försöka komma ifrån prestationskravet och den perfektion som jag vill men själv nästan aldrig tycker mig lyckas uppnå.

I projektet med dörrar, portar och luckor skulle det optimala vara att använda stativ för att få full kontroll på komponeringen, men det skulle också innebära att skapandeprocessen i det här projektet blir väldigt mekanisk och exakt känner jag. Utan stativ blir det mer spontant och hela processen kommer också gå snabbare, vilket jag tror är till en fördel för min egen del i ett sådant här långt projekt. Det bör nog vara spontant och okomplicerat för att jag inte ska tröttna på det..

 

[Tony johansson]

jag ska prestera någonting (bilder som jag blir nöjd med helt enkelt).

Ja, men det är väl självklart, eller !? Vem vill inte komma hem med bilder man blir nöjd med !? Det motsatta kräver ju ingen direkt ansträngning (även om det finns undantag från den principen också ).

 

[apersson850]

Är man utomlands - låt säga i Paris, London eller Los Angeles - så kan man förutom att fotografera det allmänna folklivet i aktuell stad också passa på att dokumentera dörrar, portar och grindar som finns där.

Tänk på att i Frankrike är det vanligt att det inte ses med blida ögon på att man fotograferar byggnader som inte är offentliga.

 

[forstheim]

Ja, men det är väl självklart, eller !? Vem vill inte komma hem med bilder man blir nöjd med !? Det motsatta kräver ju ingen direkt ansträngning (även om det finns undantag från den principen också ).

Jag tänkte väl mer att en del (många?) som kommer hem och känner att de inte fick med sig "bra" bilder från sin fototur ändå tycker att de har njutit av några härliga timmar ute i fält. "Rekreaktion och avkoppling" som du själv skrev. Jag uppfattade det som att även om du inte lyckas prestera så har du i alla fall fått rekreation och avkoppling. Jag menade då på att för min del får jag inte riktigt det istället om jag nu inte presterar i form av "bra" bilder. Det blir mer bortkastad tid som jag kunde ha använt till något bättre... Jag hade alltså önskat att jag (i alla fall mycket oftare) kunde känna en tillfredsställelse av att bara ha varit ute med kameran utan att hela tiden vilja prestera. Hoppas du förstår vad jag menar?!

Om jag jämför med mitt fågelskådande så kan jag även där känna att jag vill prestera..då i form av att jag vill hitta någon udda fågelart. Men samtidigt kan jag ofta också njuta av fågelskådandet och omgivningarna jag vistas i.

Det kan ha att göra med att vid fotograferandet lägger jag mycket fokus på kamerans teknik, komposition och att allmänt försöka ha koll på en mängd detaljer, vilket rimligen bör ta bort en del fokus och tid till att bara njuta. Därför tror jag för min egen del det kan vara nyttigt att skala ner på mängden fotoutrustning, förlita mig lite mer på kameran samt rent allmänt bli mer spontan i fotograferingsprocessen. Inte vara så petigt noggrann. Jag inbillar mig att det kommer göra att jag "lyfter blicken" mer och på så sätt kan njuta mer av fotograferandet än vad jag annars brukar att göra..

 

[PMD]

Men till projekt, har ett som jag inte har startat och som jag egentligen skulle ha startat för 50 år sedan, men det är kanske aldrig för sent? Tänker ta en sommarbild och en vinterbild i en bestämd korsning i en stad, om jag gör detta över tid i 10-20 år så kanske man ser en förändring i kläder miljö etc över tid. Synd bara att man inte startade för 50år sedan

Att ta "samma" bild på ett motiv en längre period är en klassiker, och mycket tacksamt att titta på sen (kanske inte bara för en själv).

Jag tog en bild några gånger i månaden av ett och samma träd under (åtminstone) ett års tid för länge sen. Det var lite kul att titta på bilderna sen. Det finns ju hur många såna här exempel som helst att titta på, men det blir lite roligare om man har tagit bilderna själv. :–)

 

[PMD]

Tänk på att i Frankrike är det vanligt att det inte ses med blida ögon på att man fotograferar byggnader som inte är offentliga.

Det går nog bra om man använder en mobiltelefon ...