Den STORA fotopapperstråden!

[Tony johansson]

Helt korrekt 100 spänn per ark ca för Canson Etiching Rag.

Och utskrifterna blir 10 ggr bättre än utskrifter på ett papper för 10 svenska pesetas/blad, antar jag !?

Jag tittade på några klipp på Fotospeeds Youtube kanal där dom jämförde papper, och precis som folk i allmänhet (vi) pixelpeepar kan man säga att jämförelsen mellan olika papper är i det närmaste samma.

I huvudsak kan man man kategorisera papper i tre huvudgrupper; Matt, Blankt och Luster. Allt utöver det är bara marknadsföring (eller marketing som Hr Cooper brukar uttrycka saken) enligt mitt menande.

I ram och bakom glas kan nog gemene man inte särskilja den ena utskriften från den andra från normalt betraktnings avstånd oaktat vilket papper utskriften är gjord på , skulle jag tro.

En skrivare kommer nog aldrig bli en sparbössa

Så sant, men det är ju inte därför vi skriver ut själva, utan för nöjet att se den egna bilden växa fram ur skrivaren. Åtminstone är det så för mig.

 

[Tony johansson]

Hade man vetat det hade det varit bättre att köpa en ET-8550 som profilskapare.

Enig.

Men med det skall sägas att utskrifterna min skrivare (Pro 1000) levererar, förutsatt att jag gör allting rätt, är imponerande, minst sagt.

 

[Tony johansson]

Höll inte alls hårt, men linjalen har någon form av "exklusiv" gummibeläggning som är väldigt svår att få läsaren att glida på, även om man håller den fjäderlätt.

Jo tack, jag känner till det. Jag försöker hålla läsaren med bara tre fingrar och trycka läsaren från mig, om det är förklarligt för dig.

Den för ScP matt är fortfarande, signifikant sämre än Canons standard matt profil.

Hm. Nu har jag inte skrivit ut med profilen från Canon på ScP matt, men det kanske jag skulle göra !?

Saken är den att efter det att du har skapat profilen kan du se hur den fungerar i programmet för Datacolor, genom softproofing i slutet av processen innan du bestämmer dig för att spara profilen. Har du testat det !?

Då får du blinkande grå fält som ligger utanför vad som kan återges av pappret med den profil du skapat. Just för ScP matt har jag lyckats få en profil som nästan täcker hela omfånget för tryckbarhets varningen (blinkande grå fält i softproof är väldigt litet), men det är förväntat av den anledningen att vissa av dessa färger ligger utanför vad skrivare och papper faktisk kan återge !

Återigen, läs manualen (det gjorde jag). Faktum är att jag skrev ut manualen och lusläste den, för att öka förståelsen och för att få ut så mycket som möjligt av instrumentet, istället för "trail and error" metoden.

 

[Tony johansson]

Men läsaren behöver ju glida utan problem!

Ja, det är faktiskt märkligt att dom utformat "linjalen" på just detta sätt, det underlättar ju inte i processen, om man säger så.

Jag hoppas du får till det för det är ju ändå en del pengar för utrustningen och, framför allt, hoppet om att kunna skriva ut på alla sorters papper!

Precis, det känns lite som om man köpt grisen i säcken faktiskt.

 

[Tony johansson]

Jag har sedan många år nu använd mig av Qimage

Funderar på att köpa det programmet enkom för att hålla skrivaren igång under min semester, så jag slipper en bläckslösande rengöringscykel när jag kommer hem.

Programmet lär ju betala för sig själv över tid, om man tänker vara borta längre perioder.

Layoutvarianter och färgkontroll och bästa metoderna för skärpning av bilder. Punkt. En klassiker.

Själv är jag ganska nöjd med PPL, men det programmet har du ingen erfarenhet av, gissar jag !?

Man får se upp så man inte blir perfektionist

Det är ju det, ja. Livet är en kompromiss, påstås det av en tänkare, (mig ).

 

[Tony johansson]

Var på vippen att köpa en skärmkalibrator men insåg att skillnaden inte skulle blivit så stor i förhållande till investeringen så jag sparade mina penningar.

Med tanke på vad allting annat kostar runtomkring skulle jag säga att införskaffandet av en kalibrator som håller under överskådlig tid om den är av god kvalité, är en mindre kostnad i det hela, och helt klart ett viktig steg i färghanteringsprocessen för bildredigering och utskrifter, men du vet bäst själv vad som passar dig.

Nyligen har köpt den bok som Hr Cooper talar sig så varm om, "Real World Color management", väntar bara på att den skall landa i brevlådan, s a s.

Det slår mig att jag inte ännu har skrivit ut i A3 eller A3+, trots att jag har en massa sådana papper. Känns som att en sån stor utskrift verkligen måste vara genomtänkt och välplanerad. A4-utskrifter är mycket lättare att besluta sig för. Undrar hur jag skulle resonera om jag kunde skriva ut i A2?

Gick i samma tankebanor och även om jag bara skrivit ut ett fåtal i A2 hittills, landade jag i slutsatsen att kostnaden är i det närmaste försumbar och hellre att bläcket hamnar på papper än att det hamnar i "slasken" för den verkliga kostnaden efter inköpet av skrivare, är tveklöst bläcket.

Men nog är en kalibrerad eller profilerad skärm också nödvändig eller nästan nödvändig.

Tveklöst så !

Men att skriva ut dyra stora bilder utan att ha ett colour managed workflow verkar rätt konstigt i mina gamla öron.

Kan bara hålla med, då blir ju resultaet "som det blir" istället för förutsägbart, som ju är själva tanken med ett "colour managed workflow."

utan mer tankar kring vilka bilder som duger att skriva ut så stort (och då menar jag inte teknisk bildkvalitet).

Förstår ditt resonemang till fullo, jag brottas nämligen med samma problembild (!)

Önskar jag er alla en Glad utskrift Påsk ! Själv skall jag jobba hela helgen, (men jag är inte ledsen för det).

 

[Sten-Åke Sändh]

Och utskrifterna blir 10 ggr bättre än utskrifter på ett papper för 10 svenska pesetas/blad, antar jag !?

Jag tittade på några klipp på Fotospeeds Youtube kanal där dom jämförde papper, och precis som folk i allmänhet (vi) pixelpeepar kan man säga att jämförelsen mellan olika papper är i det närmaste samma.

I huvudsak kan man man kategorisera papper i tre huvudgrupper; Matt, Blankt och Luster. Allt utöver det är bara marknadsföring (eller marketing som Hr Cooper brukar uttrycka saken) enligt mitt menande.

I ram och bakom glas kan nog gemene man inte särskilja den ena utskriften från den andra från normalt betraktnings avstånd oaktat vilket papper utskriften är gjord på , skulle jag tro.

Så sant, men det är ju inte därför vi skriver ut själva, utan för nöjet att se den egna bilden växa fram ur skrivaren. Åtminstone är det så för mig.

Nä och jag kan ju upplysa om att varken jag eller de jag haft en liten blindtest med hemma - när vi kollat på nedanstående två bilder utskrivna på både Scandinavian Matte Pro och Canson Etching Rag - (OBS! med exakt samma ICC-profil för Canson Etching Rag med min Epson P-900) - har kunnat avgöra vilket papper som varit det svindyra Canson Etching Rag. ... och det trots att jag aldrig använder glas i mina ramar till mina matta printar. Jag avskyr reflexer.

Om jag ska fixa det måste jag känna på pappret och det når man ju inte riktigt på 1,5 - 2 meters betraktningsavstånd. Canson-pappret är klart tyngre och tjockare och har dessutom en viss textur medan Matte Pro är helt slätt och klart tunnare. Jag ser inte det som en nackdel för genom det blir det mycket enklare att printa. Canson-pappret är så tjockt att det inte kan hanteras av det vanliga inmatningssystemet i det bakre facket utan det måste handmatas plant, vilket kräver att jag måste evakuera halva skrivbordet för att skriva ut.

Just det faktum att jag använt samma Canson ICC för båda dessa papper gör ju att allt annat är lika utom själva pappret.

 

[Tony johansson]

Nä och jag kan ju upplysa om att varken jag eller de jag haft en liten blindtest med hemma - när vi kollat på nedanstående två bilder utskrivna på både Scandinavian Matte Pro och Canson Etching Rag - (OBS! med exakt samma ICC-profil för Canson Etching Rag med min Epson P-900) - har kunnat avgöra vilket papper som varit det svindyra Canson Etching Rag. ...

Och om man sammanfattar Stenis, vad blir slutsatsen då !?

Jag avskyr reflexer.

Jag är inte heller överdrivet förtjust i reflexer, men tyvärr fick jag det på köpet då jag inte ville betala för reflexfritt glas.

 

[Frekeman]

Med tanke på vad allting annat kostar runtomkring skulle jag säga att införskaffandet av en kalibrator som håller under överskådlig tid om den är av god kvalité, är en mindre kostnad i det hela, och helt klart ett viktig steg i färghanteringsprocessen för bildredigering och utskrifter, men du vet bäst själv vad som passar dig.

Om jag hade skaffat en extern monitor så hade jag nog slagit till vad gäller en skärmkalibrator. Men, jag är inte där ännu, och efter studier av info på nätet så verkar konsensus vara att man klarar sig bra med min förutsättningar. Om jag skaffar mig en extern monitor nån gång så får jag tänka annorlunda.

För en ca 15 år sen så köpte jag en Data Color Spyder för skärmkalibrering. Men, den är sedan länge ickesupporterad och rätt oanvändbar. Dessutom så har dessa manicker tydligen en viss livslängd rent tekniskt sett.

Om mina färgutskrifter inte höll måttet så skulle jag givetvis investera i en skärmkalibrator igen men eftersom utskrifterna blir så bra som det är så behövs det inte. Varför inte spara pengarna?

Gick i samma tankebanor och även om jag bara skrivit ut ett fåtal i A2 hittills, landade jag i slutsatsen att kostnaden är i det närmaste försumbar och hellre att bläcket hamnar på papper än att det hamnar i "slasken" för den verkliga kostnaden efter inköpet av skrivare, är tveklöst bläcket.

Som jag känner idag så kommer jag givetvis att skriva ut i A3 och A3+ vad det lider. Men, just nu känns det som att A4 räcker.

Tveklöst så !

Kan bara hålla med, då blir ju resultaet "som det blir" istället för förutsägbart, som ju är själva tanken med ett "colour managed workflow."

Men om "som det blir" är okej så är det väl okej? Så är det i mitt fall.

Förstår ditt resonemang till fullo, jag brottas nämligen med samma problembild (!)

Jag har många bilder som jag tycker är värda att visa t ex på Instagram men när jag frågar mig själv om jag vill ha en utskrift av en bild så är det en annan sak. Och, jag vill poängtera att det inte känns som det har att göra med kostnader för bläck och papper, utan det har mer att göra med bildens övergripande kvalitet och hur den kommer att betraktas som utskrift.

 

[PressPlayOnTape]

Men med det skall sägas att utskrifterna min skrivare (Pro 1000) levererar, förutsatt att jag gör allting rätt, är imponerande, minst sagt.

Det vill jag ändå hoppas, Pro 1000 är väl bland det bästa, när det kommer till utskriftskvalitet, man kan få plats med på ett skrivbord.

Jag försöker hålla läsaren med bara tre fingrar och trycka läsaren från mig, om det är förklarligt för dig.

Exakt så, jag höll med bara två fingrar och drog ifrån mig för att kunna hålla så exakt rätt vinkel som möjligt och undvika att den nyper fast. Men jag blir bättre och bättre på tekniken, vilket också återspeglar sig i profilerna. Den senaste jag scannade, ScP Satin blev helt ok, och det berodde nog mest på tekniken att flytta läsaren utan att den glipar när den går snett, har blivit bättre.

Saken är den att efter det att du har skapat profilen kan du se hur den fungerar i programmet för Datacolor, genom softproofing i slutet av processen innan du bestämmer dig för att spara profilen. Har du testat det !?

Precis, det var så jag såg att min skapade profil hade lite väl mycket gråa fält.

Den första scanningen av Satin kartorna, var nog i princip hälften grått. Efter flera omläsningar men innan jag hittat rätt teknik för att få läsaren att glida på linjalen.

När frustrationen lagt sig och jag en stund senare scannade ScP Matt pappret, och hittade tekniken under scanningens gång kanske jag fick ca 20% grått. Den har jag provat att skriva ut med, vissa hudtoner blev lite konstiga, men över lag gav profilen bättre kontrast än standard Canons Matt.

När jag ytterligare senare scannade om samma ScP Satin kartor, var jag nere på kanske 10% grått och då känns det som det närmar sig acceptabelt.

Jag kommer scanna om båda kartorna ytterligare en gång och se om bättre teknik ger bättre profiler. Men det känns ändå som om det är påväg att bli vad Cooper utlovar i form av profilkvalitet.

 

[Frekeman]

Och utskrifterna blir 10 ggr bättre än utskrifter på ett papper för 10 svenska pesetas/blad, antar jag !?

Jag tittade på några klipp på Fotospeeds Youtube kanal där dom jämförde papper, och precis som folk i allmänhet (vi) pixelpeepar kan man säga att jämförelsen mellan olika papper är i det närmaste samma.

I huvudsak kan man man kategorisera papper i tre huvudgrupper; Matt, Blankt och Luster. Allt utöver det är bara marknadsföring (eller marketing som Hr Cooper brukar uttrycka saken) enligt mitt menande.

I ram och bakom glas kan nog gemene man inte särskilja den ena utskriften från den andra från normalt betraktnings avstånd oaktat vilket papper utskriften är gjord på , skulle jag tro.

Jag tror att det är precis som när det rör sig om upplösning och objektiv att det för det mesta inte har nån särskilt stor betydelse när slutresultatet skådas. De flesta kameror sedan 10-15 år tillbaka har mycket bra sensorer och också bra upplösning (jämfört med film).

Min erfarenhet vad beträffar utskrifter är att det för det mesta ser riktigt bra ut och att alla vettiga människor skulle vara nöjda. Men, om man tar hänsyn till hållbarhet så blir det en annan sak.

Jag gillar idén att utskrifter har en viss hållbarhet med rätt papper men det är ju sånt som inte märks på en gång.

Jag håller helt med om indelningen av papper som blanka, matta och luster. Men, jag är alltid intresserad kring hållbarhet etc. Har dock en hel del papper där hållbarheten mindre bra men det är sånt man får stå ut med.

 

[Tony johansson]

Om jag hade skaffat en extern monitor så hade jag nog slagit till vad gäller en skärmkalibrator. Men, jag är inte där ännu, och efter studier av info på nätet så verkar konsensus vara att man klarar sig bra med min förutsättningar.

Du vet bäst själv vad som passar dig bäst, antar jag.

För en ca 15 år sen så köpte jag en Data Color Spyder för skärmkalibrering. Men, den är sedan länge ickesupporterad och rätt oanvändbar. Dessutom så har dessa manicker tydligen en viss livslängd rent tekniskt sett.

Köpte själv en X- rite pro II (någonting) för ett antal år sedan och den tycks fortfarande leverera. Dessutom supportar min skärm (med tillhörande mjukvara) den kalibratorn och skärmen köpte jag för bara ett par år sedan.

Sedan hur länge dessa kalibratorer håller vet jag inte, men om den håller i tio år och kostar ~ 2 lusentappar, kan jag leva med att den slutar fungera.

Återigen, du vet bäst själv vad som fungerar för dig.

Om mina färgutskrifter inte höll måttet så skulle jag givetvis investera i en skärmkalibrator igen men eftersom utskrifterna blir så bra som det är så behövs det inte. Varför inte spara pengarna?

Återigen, du vet bäst själv vad som fungerar för dig. För mig handlar det om att ha kontroll över hela kedjan, från ax till limpa så långt det låter sig göras, inom rimlighetens gränser.

Men om "som det blir" är okej så är det väl okej? Så är det i mitt fall.

Det bestämmer ingen annan än du själv, man är sig själv närmast. Jag utgår (felaktigt !?) från mig själv.

Jag har många bilder som jag tycker är värda att visa t ex på Instagram men när jag frågar mig själv om jag vill ha en utskrift av en bild så är det en annan sak.

Förstår tankegången.

Och, jag vill poängtera att det inte känns som det har att göra med kostnader för bläck och papper, utan det har mer att göra med bildens övergripande kvalitet och hur den kommer att betraktas som utskrift.

Är helt med på resonemanget.

 

[Frekeman]

Jag skulle säga kör på bara. Gör det inte till för stor grej, eftersom du redan betalat för bläck och papper. Hellre en fin bild på väggen än ett blankt papper i lådan, så att säga.

Vad säger du om en fin bild i lådan? För så blir det för mig. Den plats jag har för foton på mina väggar är i förstone vikt åt "riktiga" fotografers verk.

Det är en helt annan upplevelse att se en bild på t.ex. A3+ än på mindre ark. Man ser andra kvalitéer, saker man missat att ”rätta till” och fina eller roliga detaljer som var för små för att upptäcka eller uppskatta på små ark, eller ens på skärmen. Så välj något du gillar och redan skrivit ut litet så du kan jämföra. Du kommer garanterat att gilla det.

Usch då, jag vill inte behöva skriva ut i A3 för att "rätta till" saker! Men, visst förstår jag att storleken har en betydelse överlag.

Där kan jag hålla med. Min erfarenhet från förr är att gamla skärmar visade vad de ville, och kanske framförallt drev i färg över tid så inget man lärt sig kompensera för längre var sant.

Jag gillar förstå idén om att kalibrera korrekt osv men tror att med min nuvarande uppsättning så är fördelarna inte tillräckligt stora.

 

[Tony johansson]

Det vill jag ändå hoppas, Pro 1000 är väl bland det bästa, när det kommer till utskriftskvalitet, man kan få plats med på ett skrivbord.

Exakt så, jag höll med bara två fingrar och drog ifrån mig för att kunna hålla så exakt rätt vinkel som möjligt och undvika att den nyper fast. Men jag blir bättre och bättre på tekniken, vilket också återspeglar sig i profilerna. Den senaste jag scannade, ScP Satin blev helt ok, och det berodde nog mest på tekniken att flytta läsaren utan att den glipar när den går snett, har blivit bättre.

Precis, det var så jag såg att min skapade profil hade lite väl mycket gråa fält.

Den första scanningen av Satin kartorna, var nog i princip hälften grått. Efter flera omläsningar men innan jag hittat rätt teknik för att få läsaren att glida på linjalen.

När frustrationen lagt sig och jag en stund senare scannade ScP Matt pappret, och hittade tekniken under scanningens gång kanske jag fick ca 20% grått. Den har jag provat att skriva ut med, vissa hudtoner blev lite konstiga, men över lag gav profilen bättre kontrast än standard Canons Matt.

När jag ytterligare senare scannade om samma ScP Satin kartor, var jag nere på kanske 10% grått och då känns det som det närmar sig acceptabelt.

Jag kommer scanna om båda kartorna ytterligare en gång och se om bättre teknik ger bättre profiler. Men det känns ändå som om det är påväg att bli vad Cooper utlovar i form av profilkvalitet.

Ja, jag är väldigt imponerad av vad min PRO 1000 klarar av att leverera, det är ju en sak som är säker.

Alltså, jag tyckte att det inte var så svårt att få till en vettig profil till ScP Matt, men ScP Glossy....

Jag har inte försökt någon mer gång (ännu), utan jag kör med Canons profil för Glossy II, vilket ger ett fullgott resultat enligt mitt menande. Men å andra sidan, jag är inte så nogräknad heller .

 

[Frekeman]

Du vet bäst själv vad som passar dig bäst, antar jag.

Helt riktigt. Det är viktigt att ha i åtanke. Vi vill alla ha bra utskrifter men vad som är bra är subjektivt. Dock, jag tror att vi alla (Conny, Tony, Jonas och Sten-Åke) i tråden vill nå upp till en viss nivå och det verkar som vi alla är där redan.

Det viktigaste nu är att skapa fotografier som man verkligen känner att de måste skrivas ut. Och sånt är svårt förstås.

 

[Frekeman]

Ja, jag är väldigt imponerad av vad min PRO 1000 klarar av att leverera, det är ju en sak som är säker.

Alltså, jag tyckte att det inte var så svårt att få till en vettig profil till ScP Matt, men ScP Glossy....

Jag har inte försökt någon mer gång (ännu), utan jag kör med Canons profil för Glossy II, vilket ger ett fullgott resultat enligt mitt menande. Men å andra sidan, jag är inte så nogräknad heller .

Din Pro-1000 är bättre än vad du är, precis som min Pro-300 är det för mig – om du förstår vad jag menar...

Nu gäller det att skapa bilder som är värda att skriva ut!

 

[Tony johansson]

Jag tror att det är precis som när det rör sig om upplösning och objektiv att det för det mesta inte har nån särskilt stor betydelse när slutresultatet skådas. De flesta kameror sedan 10-15 år tillbaka har mycket bra sensorer och också bra upplösning (jämfört med film).

Tror det ligger mycket sanning i det. Vad det handlar om i grund och botten (enligt mitt menande, rätt eller fel) är att få sälja nya prylar hela tiden, hjulen måste snurra. Mina pryttlar kommer jag att använda så länge de håller (och jag lever) även om de blir 20 - 30 år gamla.

Begränsningarna i mitt fotograferande finns inte i prylarna, nä.

 

[Tony johansson]

Det viktigaste nu är att skapa fotografier som man verkligen känner att de måste skrivas ut. Och sånt är svårt förstås.

För att inte säga; Den svåraste delen.

Din Pro-1000 är bättre än vad du är, precis som min Pro-300 är det för mig – om du förstår vad jag menar...

Förstår precis vad du menar och jag är (i viss mån) beredd att hålla med dig.

Men till saken hör att skit in - skit ut, så en viss påverkan på slutresultatet av egen handpläggning går inte att utesluta.

Nu gäller det att skapa bilder som är värda att skriva ut!

Ja, det är ju den springande punkten då, ja .

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag tror att det är precis som när det rör sig om upplösning och objektiv att det för det mesta inte har nån särskilt stor betydelse när slutresultatet skådas. De flesta kameror sedan 10-15 år tillbaka har mycket bra sensorer och också bra upplösning (jämfört med film).

Min erfarenhet vad beträffar utskrifter är att det för det mesta ser riktigt bra ut och att alla vettiga människor skulle vara nöjda. Men, om man tar hänsyn till hållbarhet så blir det en annan sak.

Jag gillar idén att utskrifter har en viss hållbarhet med rätt papper men det är ju sånt som inte märks på en gång.

Jag håller helt med om indelningen av papper som blanka, matta och luster. Men, jag är alltid intresserad kring hållbarhet etc. Har dock en hel del papper där hållbarheten mindre bra men det är sånt man får stå ut med.

Nä jag tror objektiven betyder mindre än man tror för man kan ju göra en massa i RAW-konverterarna också idag som kompenserar och det börjat ju redan i kamerorna med profiler som kompenserar brister i optiken t.ex. Sonys gamla motorzoom 16-50mm om jag inte minns fel ger ju galen distorsion utan kompensering men rent praktiskt har jag sällan märkt det med de bilder jag en gång tog med detta. Tvärtom så tyckte jag det var helt OK när jag exv. hade det som enda objektiv en gång på en tripp till Barbados och det tycker jag fortfarande.

När man gör dessa tester hos exv. Wilhelm Research Institute och fokuserar p å bläcken där Canon inte legat i topp direkt (åtminstone inte innan den senaste A2-fotoskrivaren från Canon) så undrar man ju hur det ser ut med combon färg och papper. Vad jag sett så har ju HP legat i topp om jag inte missminner mig och Epson i mitten.

Frågan är väl om det ens är något att bry sig om för oss. Det är ju en annan sak med någon som köper en Peter Lik för x-antal miljoner men som sagt, det är väl inte vi.

Jag får väl tacka Fredrik för att du startade tråden för jag tror vi alla har behövt bolla utskrifter en hel del. Det är ju så jäkla många parametrar som påverkar hur utskrifterna faktiskt blir. Det finns inget jag lagt mer tid på att lära mig än dessa utskrifter.

Går man all in i det som jag en gång tvingades göra för att förstå vad det som gick fel när jag började använda min då nya Benq-skärm, så får man inte mycket annat gjort. Jag höll på att bli galen innan jag hittade felet som uppstod då man bytte profil (jag har ju tre i skärmen: sRGB, Adobe RGB och Display P3). Jag upptäckte att Windows ICC inte synkade med mitt val i skärmen utan där låg istället den ICC som var resultatet av sista sessionen jag kalibrerat. Innan jag fattade det ...

Dessutom är det ju så att även vald profil påverkar hur jag efterbehandlar bilderna. Det skiljer om jag skulle göra jobbet med Adobe RGB valt i jämförelse med Display P3 som ju är min standard. Togglar jag mellan sRGB, Adobe RGB och Display P3 med en bild jag behandlat med Display P3 aktivt så kommer den se olika ut men det skulle den inte göra nödvändigtvis om jag skapat tre olika bilder - en gjord med varje profil istället om jag exv. skulle kolla sRGB-filen med sRGB-profilen, Display P3-filemn med Display P3 profilen i skärmen.

Så det är ju därför också jag standardiserat själv bara på Display P3. Om jag skulle köra sRGB och Adobe RGB så vet jag att jag förr eller senare kommer tappa kollen på filerna. Med bara Display P3 både för skärm och print och bara Display P3 ICC i filerna så har jag bara en typ av filer att förhålla mig till (jag kör det på min TV också och det är Ok för mig det med). Jag ändra numera aldrig på mina flöden för det tog mig två år och mer att komma hit och var ett helvete och jag har inga problem längre för print som jag behöver bry mig om.

Epson P-900 -skrivaren bara går och har hittills aldrig vållat mig några problem fast jag ibland bara skrivit ut några få textdokument i svartvitt på kanske tre månader. Det är fan helt otroligt om man jämför med mina gamla Epson R1800 och P-600 som båda krävde en hel del meckande för att funka. Ekonomin ska man inte tala om. Kör bara en nozzle check när jag ska skriva ut och mer behövs inte för det gör jag bara för att kolla att inget är igensatt före print. Tänk att det tog hela 15 år för Epson att komma hit :-(

 

[Flash Gordon]

Jag skulle säga kör på bara. Gör det inte till för stor grej, eftersom du redan betalat för bläck och papper. Hellre en fin bild på väggen än ett blankt papper i lådan, så att säga.

Det är en helt annan upplevelse att se en bild på t.ex. A3+ än på mindre ark. Man ser andra kvalitéer, saker man missat att ”rätta till” och fina eller roliga detaljer som var för små för att upptäcka eller uppskatta på små ark, eller ens på skärmen. Så välj något du gillar och redan skrivit ut litet så du kan jämföra. Du kommer garanterat att gilla det.


Där kan jag hålla med. Min erfarenhet från förr är att gamla skärmar visade vad de ville, och kanske framförallt drev i färg över tid så inget man lärt sig kompensera för längre var sant.

Min nuvarande skärm, en Dell från 2021 någonstans, blir bara knappt märkbart gulare med kalibrering än standard inställning, fortfarande efter flera år.

Men jag tycker det hjälper mycket att få hjälp med ljusstyrkan. Utan kallibrator ställer jag alltid ljusstyrkan lite för högt, trots att jag vet att den ska ner mer än man tror.

Så idag skulle jag inte oroa mig så mycket för skärmkallibrering som det var ett måste förr i tiden.

Men med det sagt, ”bra” bli ”bättre” med en kalibrerad skärm, och man slipper oroa sig om hur fel eller rätt den ligger genom att veta.

Och så önskar jag er alla en Glad utskrift Påsk

Skärmarna har ökat ljusstyrkan genom åren. Att gå på de värden de brukar ligga på för normala användare och annat datajobb blir helt fel. Skall man göra det perfekt skall ljuset i rummet och skärmen vara i balans. Själv brukar jag köra med skärmar som ligger på cirka 5500 Kelvin och inställd på 120 Lux. Det passar i mitt arbetsrum. Har man ett ljust rum bör man öka ljusstyrkan till uppåt 160 Lux. Man bör också ta hänsyn till var man hänger alstret. I en mörk hall bör man vid utskrift tänka på detta och korrigera bilden så den blir ljusare eller sätta till mer belysning. En kalibrator är nästan ett måste. En bra pianostämmare kan ställa in en flygel perfekt bara med hjälp av sina öron. Våra ögon är en helt annan grej. De anpassar till olika ljus och kompenserar tillsammans med hjärnan vad vi ser. När ni sitter i varm glödlampebelysning och läser svart text så tycket ni att papperet fortfarande är vitt. Sitter ni utomhus i blåtimmen kommer kameran tycka att ljuset är blått men era ögon som läser ett papper med text tycker forfarande att papperet är vitt. Att kalibrera sina skärmar är en klok åtgärd innan man slösat för mycket bläck och papper.