Fotografer i vägen

[johan öbrink]

Hej

Ni som fotar dokumentärt, känner ni er inte i vägen ibland? Kanske konstig fråga, men de gånger jag försökt mig på dokumentärt så blir resultatet lidande av att jag försöker knäppa bilderna snabbt, inte vara i vägen etc... Frågan kanske främst ska riktas till dom som är i konfliktzoner och liknande, men...

Hur närmar man sig en tragisk situation utan att snylta på tragiken?

Kom på frågan nu medan jag satt och såg på dokumentären war photographer...

 

[Bussmicke]

För mig är situationen den omvända, folk är i vägen när man ska fota..

 

[Jimmy_andersson]

För mig är situationen den omvända, folk är i vägen när man ska fota..

Hehe, du har en poäng!

 

[rautio]

Hej

Ni som fotar dokumentärt, känner ni er inte i vägen ibland? Kanske konstig fråga, men de gånger jag försökt mig på dokumentärt så blir resultatet lidande av att jag försöker knäppa bilderna snabbt, inte vara i vägen etc... Frågan kanske främst ska riktas till dom som är i konfliktzoner och liknande, men...

Hur närmar man sig en tragisk situation utan att snylta på tragiken?

Kom på frågan nu medan jag satt och såg på dokumentären war photographer...

Skulle kunna påstå att det i praktiken är som så att ju värre omständigheter ju mindre bryr sej folk om att du är där med din kamera. Dom har annat att tänka på. Det är extremt sällan någon ifrågasätter (öppet åtminstone ) min närvaro då jag plåtar på konfliktområden. Så får du ju faktiskt vara snabb i vändningarna, men det är väl det som proffessionalism handlar om

Ska du ge läsaren/tittaren den känslan att nu är vi mitt i det hela, så får du faktiskt själv vara mitt i det hela när du plåtar. Det ä inga teleobjektiv som gäller där inte

James Nachtwey som du antagligen nu syftar på är ruggigt smidig i sitt arbete. En som faktiskt arbetar också jäkligt diskret är Stanley Greene, kör leica.

Att närma sej en tragisk situation är alltid en balansgång mellan journalism och social pornografi. Det är nog utgångsläget som bestämmer är du där för att snylta eller för att göra ett kredibelt journalistiskt arbete. Du brukar också bete dej därefter. Dessutom är det alltid bra om situationen tillåter det att lägga fram dina motiv för dom inblandade. Det kan underlätta arbetet betydligt.

 

[johan öbrink]

Tack för utförligt svar.

Ja förstår att det är lite så att ju värre situation desto mindre bryr sig folk om en fotograf, men det är ju inget positivt direkt Verkar som dom mest erfarna fotograferna i den typen av områden har valt sitt yrke för att dom vill göra skillnad, inte ha en sjukt bra portfolio, och det får man väl hoppas att man kan förmedla, kommunicera på något sätt med folket man försöker dokumentera.

James Nachtwey verkar väldigt närvarande och inblandad efter vad jag har förstått, och framförallt respektfull.

 

[rautio]

Att inte kameran spelar så stor roll för människorna i krisområden ser jag inte som ett så omständigt oetiskt eller moraliskt dilemma. Det är en realitet som vi får leva med. Att kamerans närvaro i i-länder ställer till med förnärmande reaktioner är mer av ett problem

Alla konfliktfotografer jag haft att göra med inklusiv mej själv är
"aktivister" som inte är där för att skapa portfolie utan för att påverka världsbilden i en positiv riktning. Innan du infinner på ett konfliktområde som fotojournalist har du (hoppas jag åtminstone) ett motiv som är värt risken och besväret. Ett portfolie är inte på när värt det. Och det här upplever jag nog är den övervägande trenden på fältet.

 

[johan öbrink]

Nej absolut inte oetiskt... men det är ju något tragiskt med det menar jag.

Tittade på din profil och såg att du varit i en del konfliktområden, får du när du är i sådan miljö ibland eller ofta chansen att berätta för befolkningen, dom du fotar varför du fotar? Eller är det självklart för människor som bor i en så drabbad miljö? Dom lär ju kanske inte undra om du är turist eller fotograf.....

 

[rautio]

Det beror på, men skulle säga att det är betydligt oftare än vad man tror som det är möjligt att klargöra ditt syfte. Men visst är det ofta det inte är möjligt. Speciellt då du är mitt i kravaller, människomassor, skottlossningar osv.. då är det bara att köra på.. du försvinner nog i massan med kalashnikovar etc. med din kamera.

Vet inte om uttrycket "självklart för dom drabbade" är relevant. Visst kan det ibland vara så också, i baghdad kan jag tänka mej att folk vid det här laget är vana vid att media infinner sej på plats efter explosioner m.m. Det känns som att folk ofta också är väldigt tacksamma för att du är på plats. Som fotojournalist eller journalist är du antagligen den enda röst dom kommer att ha att berätta deras historia igenom. Men där handlar det om din aproach och hur du bemöter dem.

 

[johan öbrink]

Tack för bra svar, fått lite mer klarhet i min funderingar