Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

"gamla" kameror

Produkter
(logga in för att koppla)

PerKr

Aktiv medlem
Läste på www.9000.org om fördelar/nackdelar med Minolta 9000AF gentemot nyare kameror. Och det slog mig, att den kanske största nackdelen är kamerans förväntade livslängd. Visserligen lär den ha en ganska lång livslängd, men förr eller senare kommer den ju att ge sig och vad gör man då om man vill fortsätta använda den? Eller ska man låta den gå vidare till de sälla jaktmarkerna? Gissar att samma fråga dyker upp hos de som köpt en begagnad motsvarighet av annat märke och har någon sorts sentimental koppling till kameran. Vad kan man göra? Vad gör vi om 20 år när vi (förmodligen) inte kan få tag på en analog kamera i butik men ändå vill fota med film av olika anledningar?
 
Av serienummret att dömma så har min Nikon F3:a hängt med i snart 24 år och en snabb titt på tryckplattan på bakstycket visar att mååånga kilometer film passerat där, presskörd så det skriker om det. Jag förväntar mig nu att den ska bryta ihop inom en snar framtid och jag har sen ett tag tillbaks bestämt mig för att konvertera den till en riktigt bastant papperspress att användas på mitt skrivbord.

Nu kanske det är lite bättre papperspressarprestanda i en F3:a med motor än i en Minolta 9000AF, vad vet jag, men en uttjänt 9000AF ser ju, enligt länken, helt okej ut att använda i ett sådant syfte.

Vad gäller framtiden för analoga kameror så skulle jag inte känna någon oro. Jag räknar kallt med att det kommer finnas fungerande analoga kameror i mycket lång tid framöver (mitt liv lär inte räcka till för att höra den sista fungerande SLR:en dö).

(Risken är väl dock rätt stor att jag själv driver över till någon digital SLR inom en snar framtid så personligen kunde jag egentligen inte bry mig mindre. Bara jag har min papperspress som minner om fornstora dar med film så kommer jag vara nöjd. Sentimental koppling? givetvis :))

Mvh Anders, som svammlar hej vilt.
 
Det finns många äldre kameror som går och går. Själv använder jag en M3 från 1958 och en Agfa Isolette från mitten av 50-talet.
De elektronikfattiga kamerorna är ofta lätta att hålla igång med regelbunden rundsmörjning och relativt lättillgängliga reparationer vid behov.

Själv tillhör jag alltså dinosurierna som vandrar tillbaka i tiden från digitalt till rejält gammal utrustning:)
 
Jag hittade en gammal Minolta A5 på sommarstugan i vinter. Den har troligen tillhört min sambos farfar, och tillverkningsåret på just den typen är 1960. Efter lite dammputsning är den i perfekt skick och tar finfina bilder. I och för sig finns det ju inte så mycket som kan gå sönder på den. :)

Även min OM-1:a från 70-talets mitt håller ihop än, försökte just hitta inköps kvittot. Fanns tyvärr inte kvar men hittade kvittot på Windern...

Winder 2: 560 finska mark 4:de April 1986

Inbyte ett Zuiko 2.8/35. 150 mark.
 
Rolleicord från 1959. Fungerar alldeles utmärkt.
Olympus OM-2 från 1970-talet. Samma där.
Olympus XA från 1980-talet
Behöver egentligen inga andra kameror.
Men tänker inte försöka övertyga någon.
Var och en efter sitt tycke och personlighet.
/Ulf
 
Visst ska man använda sina gamla kameror. Min Leica M2 från 1958 fungerar utmärkt. Av mina Zeiss-kameror från 50-talet är det flesta användbara. Ikoflex, Contaflex, Super Ikonta osv.

Jag har också två mekaniska Nikon från 70-talet, men de är ju halvt om halvt moderna i jämförelse med mina tyska från 50-talet. Strålgångsmätare är ju rena lyxen!

Skämt åsido: De gamla mekaniska kamerorna är byggda så att de går att reparera. Endast ljusmätarna (selen), får man med tiden leva utan. Så länge det finns mekaniker går det att hålla liv i de gamle. Men redan på 60-talet kom automatiken och elektroniken som strular till det, och gör det svårare, för att inte säga omöjligt att repa kameror.

De digitala kamerorna byggs nog ännu mer utifrån devisen: "Slit och släng". Jag undrar hur länge det går att hålla dem igång? Kanske i tio år?
Jag brukar också kalla mig själv för en dinosaurus. Har nämligen inte inte gått över till digitalt. Men visst uppskattar jag snabbarbetade kameror. Jag har i alla fall en med autofokus som jag tar familjebilder med!
 
Senast ändrad:
ANNONS
Götaplatsens Foto