När det gäller utskriftstekniken håller jag helt med om arbetsgången. Däremot är jag inte överens med honom om metoderna för skärmkalibrering. Hans rekommendation om 90 cd/m2 tycker jag är fel.
Att höja ljusstyrkan innebär ju att lysröret förbrukas fortare. Samtidigt vill du ha upp en bra ljusstyrka för att du ska kunna matcha en utskrift på ett bra sätt. I den lagrade infon i skärmen finns det en uppgift om brinntid, alltså hur länge skärmens lysrör varit aktiv. Vid vilken ljusnivå den har brunnit har jag inte sett någon info om.
Nej, det är ingen automatik i Color Control. Du minskar färgomfånget något, men du får en betydligt bättre linjärisering. Epson 1290 har ett så stort färgomfång att minskningen i omfång inte spelar så stor roll, däremot är den bättre linjäriseringen en viktig förbättring och gör det möjligt att göra en betydligt bättre profil.
Det är en spektrofotometer från XRite som används i dessa skrivare. Intressant utveckling, som nu också Canon har gått in på. Samtidigt är det ett större behov av kalibrering med deras skrivare än med Epsons, eftersom den termoteknik som dessa två tillverkare använder inte är så stabil som Epsons piezo-teknik.
För CRT-skärmar var jag inte så pigg på att gå upp till de relativt höga ljusstyrkor som vi kan använda idag, så då låg jag själv på en ljusstyrka på 90-100 cd/m2. Om man gick högre brände man ut skärmen snabbt. Med LCD-skärmar kan man dra på mera utan att skärmen tar slut alltför fort. Fördelen är att man slipper sitta i ett alltför svagt ljus, jag har såpass ljust som 80 lux i mitt arbetsrum.
). Dagen efter, när man myser (eller svär) över bilderna, sitter jag gärna i rejält dagsljus, och det blir ju en annan sak.
