Hej Alana!
ISO är ett mått på hur ljuskänslig film är. En film med ISO-tal 100 är mindre ljuskänsligt än t.e.x ISO 400.
Ju ljuskänsligare film (dvs högre ISO-tal), ju mindre ljus behöver du släppa in vid exponeringen för att få en perfekt exponerad bild. Dvs du kan använda en kortare exponeringstid eller mindre bländare, vilket är att föredra när du fotograferar i dåligt ljus. (mindre skakningsoskärpa)
Det där förstår du nog nu. Men som några tidigare sagt, kamerans ljusmätare måste *förstå* vilken ljuskänslighet din film är på. Annars kan du stoppa i en ljusstark film, men exponeringsmätaren i kameran, kanske är inställd på en film med låg ljusstyrka, och allt blir helt fel. Den (exponeringsmätaren) tror då att du har t.ex en 100 ISO film i kameran och ger dig infomation att du skall t.ex ta bilden med 1/8 del och bl 2.8, medan du egentligen kanske skulle ta bilden med 1/125 del och samma bländare.
Dvs bilden blir helt felexponerad...
I dagens digitalkameror så kan man säga att ISO-talet (ASA) och den "digitala filmen" sitter ihop. Ökar du ISO-talet så ökar sensorn/"den digitala filmen" sin känslighet i samma omfattning.
Det är annorlunda med riktig film. Den har sin ljuskänslighet från fabriken. Ökar eller minskar du din kameras=exponeringsmätarens känslighet så följer inte filmen med. Dvs det blir över eller underexponerat. Genom att ställa in ISO-talet, antingen automatiskt via DX-kodningen eller manuellt på kameran så "synkar" du filmens känslighet mot ljusmätaren så de ser "samma sak".
Sorry för ett lång inlägg! Du förstår säkert allt detta redan, men det *är* inte lätt att förstå sammanhanget ibland om man inte tidigare har fotograferat med film.
Mvh
Har inte haft en tanke på att detta problem kan dyka upp. Det är ju så självklart för oss som använt analog film...
