Annons

Jag har fått min 20D, nu blir jag en bättre fotograf!

Produkter
(logga in för att koppla)

Eeros

Aktiv medlem
Ett troll? Det har ju stundom livligt debatterats mot att man skulle bli en bättre fotograf bara för att man köper en ny och dyr kamera. Jag vågar påstå att man kan bli en bättre fotograf genom ett kameraköp! Så denna thread är inte alls ett troll.

Men vad grundar jag detta påståendet i? Jo, tidigare plåtade jag enbart analogt. Problemet var att det alltid gick en avsevärd tid mellan att jag tog bilden till att jag såg den färdiga bilden. Nu ser jag på en gång i min 20D vad som blir fel och kan direkt justera inställningarna/kompositionen/var jag läser av exponenringen på etc.

Då lär jag mig mycket effektivare att korrigera felaktigheter i mitt fotograferande och därvid blir jag en bättre fotograf! Så man kan visst ta bättre bilder genom att köpa en ny värstingkamera. :)

-Eeros (som står bakom sin tes tills någon motbevisar honom).
 
Det kan ju även vara så att du blir för lat för att lära dig.

Eftersom ifall bilden inte blir bra så behöver du bara ta bort den och justera parametrarna för att resultatet ska bli som du tänkt.
Denna procedur är så enkel att du egentligen inte behöver lägga på minnet vad du gjorde fel, så du gör rätt nästa gång direkt.
Det tar ju ändå bara minimalt med tid att göra fel och sen göra om, nästa gång ingen =)

Med analogt var man nästan tvungen att tänka efter ordentligt, lägga på minnet och faktiskt lära sig =)
 
Jo, så tänker jag med. Nu ska jag köpa digital systemkamera och plåta massor.
Ingen nervös väntan på bildresultatet...
 
Jag skulle svara både ja & nej.

Självklart är det en fördel att man ser resultatet direkt, då kan man bli bättre på att se vad de olika inställningarna gör på kameran. Men skall jag vara ärligt tycker jag att det går ganska fort att lära sig.
Jag menar, 3-4timmar och 100 exponeringar vid en strandkant t.ex. så har du utforskat exponering, skärpedjup och rörelseoskärpa.

Det som är svårt och där, iaf för mig, digitalkameran verkar åt andra hållet är eftertanken och bildseendet. Det är ju så löjligt enkelt att bara knäppa av en drös bilder eftersom det inte kostar något i pengar.

Jag är mycket mer noga på den fronten när jag fotar analogt, speciellt när jag tar fram mellanformataren.

Men när du lärt dig och behärskar tekniken kan du ju lägga all tid på bilden, och det är ju possitivt!
 
”Bara bilderna blir bra, då är allt som det ska...”

Sagt med julrimsröst.


Mina bilder är inte bättre nu än förr, jag kunde exponera och bedöma bild utan displayen.

Men, jag får tekniskt bättre bilder, skarpare och renare med mer kontroll över färgerna i ett reportage.

Och jag tar andra sorters bilder, förr hade jag aldrig med mig kameran, nu ligger den alltid i väskan. D100 ersätts numera ofta av G6.

Jag har mer ögonblicksbilder, då menar jag att jag kan fånga det ljus som var över bron nu i förmidags. Och jag har börjat samla på mig ett gäng kanotbilder från kanalen, tar en eller två bilder varje vecka.
Det kunde jag göra förr med film i kameran, men jag gjorde det inte. Det var inte kul att ladda kameran med en viss film för att ta en enda bild. Nu kan jag bara tömma kortet och spara de bilder jag vill ha.

Så, du kommer bli en bättre fotograf.
 
wikman skrev:
...Det är ju så löjligt enkelt att bara knäppa av en drös bilder eftersom det inte kostar något i pengar...
Det kostar tid i efterhand att gå igenom och redigera alla bilder.
Jag tar ibland fler, och ibland färre exponeringar jämfört med film.

Jag känner mig lite oförstående inför alla de som tydligen fyller Gigabytekort efter Gigabytekort med ströbilder.
Jag menar, det är Ok för mig, jag gör det bara inte själv.
Forfarande tar jag de bilder jag vill ta, de jag tror jag vet blir bra. Och vid porträttfoto är det inte mängden bilder som är avgörande, utan spelet med den man fotograferar.

Men de gånger jag behöver skjuta bilder i mängd, uppskattar jag förstås att det är ”gratis” räknat i pengar.
Tänk dock på att varje MB som lagras i datorn lär motsvara 200g förbränt kol. Enligt artikel i miljötidning...
 
mipert skrev:
Det kostar tid i efterhand att gå igenom och redigera alla bilder

Ja, mig behöver du iaf inte övertala på den punkten... jag har alltid hävdat att det är dyrare att fota digitalt, men jag får sällan medhåll.

Tid är pengar.

Det blir även massor med bilder som bara blir liggande, iaf för mig.
 
Nu hittar jag inte den tråden. Men jag har läst i en tidigare tråd här på fotosidan att man kan anse sig vara professionell fotograf när man redan innan man trycker ner avtryckaren vet exakt hur resultatet blir. Jag känner mig sällan exakt så säker, särskillt vid blixtbilder - tror att den digitala tekniken kan hjälpa mig att bli en bättre och säkrare fotograf.

Dessutom har jag ständig brist på pengar och är lite snål så om det mest är mina egna exprimentbilder på rullen dröjer det innan jag låter framkalla den. Då har jag ofta glömt vilka inställningar jag hade på de olika exponeringarna.

Sen tänker jag också att det är lätt att ändra iso-tal så att det passar varje enskild bild. Med min analoga kamera blir det mycket filmbyte mitt i rullen och sen en massa meck för att få ut flärpen och kunna fortsätta på rullen vid ett senare tillfälle.

Min snålhet gör också att jag ibland inte tar så många alternativexponeringar som jag efteråt kan önska att jag hade gjort...
 
Jag tänkte också så att när man väl fotar digitalt så kommer man lära sig mycket mer, man aj, vad jag hade fel...

Nu kommer jag inte ihåg zonsystemet och om jag ska vara ärlig så tittar jag väldigt sällan vilka tider det blir (jag kör bländarstyrt läge). Visst kan man med hjälp av histogrammet se om det blir utfrätt eller inte, men det känns ändå som jag har tappat känslan som man får med tex zonsystemet.

Sen måste jag nog säga att jag tycker själva knäppandet är en mycket liten del av själva fotograferandet. Visst kan ett bra negativ underlätta vid framkallningen, men själva jobbet för att få ett bra foto ligger ändå vid mörkrummet/Photoshop.

/ Marcus - som lägger ner många timmar per bild i PS.
 
Nu har jag ju inte fotat analogt i någon större utsträckning, så jag har ju inget att jämföra med där, men jag har, hela tiden, sedan jag började fotografera, tagit färre och färre bilder och fått fler och fler keepers. Jag har blivit säkrare alltså. I början knäppte jag på allt möjligt till höger och vänster. Nu har jag fått en bättre förmåga att se bilden innan och tar inte på allt jag ser.

Jag har inte heller några stora problem med att CF-kortet fylls jättefort. Jag har 512MB och det räcker oftast till mycket bra. Fast Tomten får gärna ha med sig ett kort till, då det kan vara bra att ha i en del fall. :)

En annan fördel med att fota digitalt är att man har alla aktuella kamerainställningar lagrade i bildfilen. Fotar man analogt måste man skriva upp inställningarna för att kunna komma ihåg och lära sig. Med digitalt så går man bara in och kollar vad man hade för bländare och nästa gång använder man mindre bländare om det var för kort skärpedjup osv.
 
Eveningstar skrev:
Denna procedur är så enkel att du egentligen inte behöver lägga på minnet vad du gjorde fel, så du gör rätt nästa gång direkt.
Med analogt var man nästan tvungen att tänka efter ordentligt, lägga på minnet och faktiskt lära sig =)

Jag ska bygga vidare: Det är alldeles för enkelt idag att fixa en kamera. Förr i tiden fick man själv bygga ihop sin lådkamera och experimentera - man var nästan tvungen att tänka efter ordentligt, lägga på minnet och faktiskt lära sig. Idag är det bara till att gå in och köpa en kamera i butiken. Mycket av hantverket har försvunnit... ;-D

Jag vill hävda att bilderna kommer att bli "bättre" (subjektivt sett) och fotograferna kommer att roligare i den digitala eran. Mindre pengar på film och framkallning, mer tid till att testa och mindre tid på att vänta på hur resultatet blev.

Bort med "bäst jag tar tjugo bilder, så att i varje fall någon bild blir bra" och "blundade hon nu? hmm, bäst jag tar några bilder till"... Usch!


/ Jan K.

__
Ljusstyrkan.se - en kampanj mot ljusföroreningar
 
pelin skrev:
Nu hittar jag inte den tråden. Men jag har läst i en tidigare tråd här på fotosidan att man kan anse sig vara professionell fotograf när man redan innan man trycker ner avtryckaren vet exakt hur resultatet blir....
Absolut inte.
Om man alltid vet exakt hur bilden kommer bli, är man antingen en enormt säker fotograf (inte samma sak som professionell) eller enormt tråkig fotograf (fotograferar bara testkartor och husfasader).

Jag får väl anses tillhöra de fotografer som är professionella och jag vet ofta inte exakt hur bilden kommer bli.
Jag vet hur jag skall exponera, där är jag aldrig osäker, och jag har oftast en ganska god uppfattning om hur bilden kommer bli, till och med när jag fotograferar rörliga motiv.

Men jag vet inte exakt hur bilden kommer bli.
Trots flera års erfarenhet händer det någon gång att jag får flera bilder i rad, där modellen ler snett, fast jag var övertygad om att jag tryckte av i exakt rätt ögonblick (vilket är en bråkdel av en sekund innan bilden uppstår).
Men till slut hittar jag en exponering där allt sitter och barnen kan få bröd en dag till...
 
Jag håller med och jag håller inte med.

Vist blir man bra när man kan ta många bilder, men många blir åh andra sidan slarviga. Istället för ta en bild som blir bra kan man ta hundratalt och hoppas på att en bild blir bra.

Själv tror jag det sitter i hur mycket själ man lägger ner och inte i kameran. En bra fotograf kan ofta ta bra bilder med en ganska dålig kamera men det finns ofta nått i en dyrare kameror som inte billiga har.

Låt mig ta en liknelse trots att den inte har med kameror att göra.

En bil är en bil. Den tar en från punkt A till punkt B och inte så mycket mer. Man kan utan problem klara sig med en Bubbla eller en risig Volvo men ändå väljer man nått dyrare och bättre. Vist kan man vara en bra bilist trots att man äger en Bubbla men den sanna glädjen att köra en bra sportbil med en dundrande V8 är obeskrivlig för de som tror att en bil bara skall ta en person från A till B.

Lägg en Minolta A1 bredvid en Nikon D70 eller Canon 300D och känn sedan på skillnaden. Det är inte bara tekniken som skiljer utan så mycket annat som man inte kan förklara.

Men tag nu någon av dessa kameror och lägg dem bredvid en analog Hasselblad. Tja, det är inte bara att gå över och tro att man skall klara av detta utan problem. Det är ungefär som att köpa sig en riktigt bra sportbil men aldrig ta en förar kurs för att lära sig hantera denna på bästa sätt. Då har du en bra bil men du kommer troligen aldrig att bli en bra förare utan bara tro att du är en bra förare för att du har en snygg bil.

Nu skall ju de som skall spela lite intellektuella ifrågasätta vad en bra bild är, jag vet att man känner igen bra bilder när man ser dem och man vet när man tar bra bilder.

Själv har jag testat på Canon 300D och konstaterat att jag tar dåliga bilder med den, den slår inte min Minolta A1 i mina händer, för att jag håller 300D dåligt samt att jag irriterar mig lite över dess knappar. Det är denna irritation som är problemet och inte kameran i sig.

Med Nikon D70 blev jag förälskad och att ta bilder med den var som att ha sex. Tyvärr blir jag lite skakis av sex och jag saknade antishake som nu blivit en vana med A1. Så när allt kom om kring tar jag bäst bilder med kameran jag älskar att hata.

Så jag tror inte på dig och jag tror på dig.


P.S Ursäkta det lite udda svaret, men idag har allt gått bra.
 
Nekomy skrev:
Med Nikon D70 blev jag förälskad och att ta bilder med den var som att ha sex.

Brände du iväg hela minneskortet på en gång, svårt att hitta avtryckarknappen eller var det en mysig upplevelse för er båda? :)

/Johan, morgondryg
 
ANNONS
Götaplatsens Foto