Annons

Har fotograferna verkligen någon framtid värd namnet och hur ser den i så fall ut?

Produkter
(logga in för att koppla)
Inte konstigt att fotografer lätt bli konkurrerade med "vanligt" folk med systemkameror.
Fick igår veta att en förskola var helt missnöjd med de bilder fotografen tagit. Det var dåliga porträttbilder och dåligt genomförande då fotografen var stressad och en massa skrikiga barn som inte ville vara med (antagligen på fotografen som inte kan hantera barn).

Nu ville förskolan inte ha samma fotograf och ville välja annan. Men se det gick inte. Han hade skrivit kontrakt att det var fortlöpande kontrakt ich skulle sägas upp ett år innan.

Nu blev det så att fotografeninte kommer bli rekommenderad till någon annan och tvärtom, fotografen blir svartlistad istället för dåligt rykte.

Bara ett exempel på dålig fotograf med dålig inställning om fotografin ka vara levebröd och löpande band.

/Stefan
 
...
(antagligen på fotografen som inte kan hantera barn).
...

Inte för att jag vet vad som hände eller vill försvara den ena eller den andra ... men dom är på en förskola, där det finns personal som ska vara proffs på att "hantera barn", och det är bara fotografens fel om det blir problem med att barnen inte vill vara med på bild? Om personalen bara velat så skulle dom nog kunna göra detta till en skojig sak för barnen. ;-)

Förmodligen har det skurit sig i samarbetet här, min erfarenhet är att det är bra att snacka ihop sig med folk på platsen och ta lite hjälp med organisationen om man är ensam fotograf som ska plåta en grupp människor (i mitt fall lagbilder innan matcher, eller spelarporträtt, men sak samma). Man behöver en medhjälpare som "vallar fåren" och håller lite ordning i ledet, så att säga, så man kan minimera stressen för sig själv och koncentrera sig på själva fotograferandet.
 
Senast redigerad av en moderator:
Jag har inte läst allt här men vill skriva vad som hände mig angående att fotografer inte har någon framtid.

Jag frågade en mamma som jag pratade med om hon ville komma och ta lite kort på sin dotter. Då svarade hon att det behövs inte för hennes pappa tar så mycket kort på barnen så dom har redan bilder... Jag tror en del har svårt att förstå skillnaden mellan ett studiofoto och en amatörbild. En annan tjej som var hos mig och fotograferade sitt barn sa att -Oj vad fina bilder det blir, de blir nästan lika bra som hos en riktig fotograf!

Hmm... Kanske är jag som är dålig på att få folk att fatta att jag är en riktig fotograf fast jag har studion hemma. ;)
 
Inte för att jag vet vad som hände eller vill försvara den ena eller den andra ... men dom är på en förskola, där det finns personal som ska vara proffs på att "hantera barn", och det är bara fotografens fel om det blir problem med att barnen inte vill vara med på bild? Om personalen bara velat så skulle dom nog kunna göra detta till en skojig sak för barnen. ;-)

Förmodligen har det skurit sig i samarbetet här, min erfarenhet är att det är bra att snacka ihop sig med folk på platsen och ta lite hjälp med organisationen om man är ensam fotograf som ska plåta en grupp människor (i mitt fall lagbilder innan matcher, eller spelarporträtt, men sak samma). Man behöver en medhjälpare som "vallar fåren" och håller lite ordning i ledet, så att säga, så man kan minimera stressen för sig själv och koncentrera sig på själva fotograferandet.

Bra idé. Något för en fotograf att TA MED SIG TILL JOBBET. Det är fotografens jobb att sköta allt omkring, diskutera förhållandena, sköta utrustning, kompetens... "valla fåren" som du uttryckte det. Personalen vet ju inte hur barn ska känna sig bekväm framför en kamera. Inte ens vuxna som blir fotograferade vet det.

Exempel på en annan fotograf på mitt barns förskola var att ett barn precis ramlat och fått lite blåmärken och smuts i ansiktet. Det halvt bort av personal, men fotografen borde vetat att blixtar och särksilt på ett fotografi så syns sånt extra bra. Fotografen borde tagit sig tid att fixa småsaker som han vet kommer se störande ut på bild.

Det är dålg utveckling i fotografins värld inom denna genre.

Dessutom att skriva kontrakt som är löpande (rätt vanligt att göra) visar också den osäkerhet som förekommer hos fotografen att inte få samma kund nästa år.
Vet fotografen att han är bra och har nöjda kunder så behöver man inga kontrakt utan man vet att man blir väl omtalad och får säkerligen samma jobb om det är samma rektor som jobbar kvar nästa år.

Kontrakt finns nog för att kunna få ner priset på bilderna, men man borde kunna bryta det om kvalitén och proffessionaliten saknas. Sen är det dum att personal skriver kontrakt på en fotograf som man inte har haft innan. Testa först, skriv kontrakt sen!

/Stefan
 
Framtiden är vad man själv gör den till, dvs fotografi behöver inte dö ut om man själv inte gör något åt det. Som det ser ut just nu så kommer det inte dö ut på väldigt länge även fast jag själv jobbar som 3d grafiker och direkt konkurrerar med många produkt och arkitekturfotografer så tror jag inte att det ena kommer slå ut det andra även om skillnaderna nu börjar bli små.

Det finns fördelar och nackdelar med båda teknikerna och det är inte alltid som 3d grafiken är lämplig illustrationsform och nu senaste två åren speciellt så har priserna dumpats så mycket på våran marknad att det har blivit svårt att överleva endast på 3d jobben, tyvärr.

För några år sedan så var jag också en av dem som jobbade med att skapa 3d modellerna till IKEA's katalog och jag kan säga att det är inte så lätt göra det. Personligen så tycker jag nog att det hade varit lättare att fotografera dessa, fast det var plånboken som talade då och IKEA fick ett bättre bud på att bygga hela deras produktsortiment i 3d. Det är dessutom få om någon förutom oss som jobbade med det som ser skillnad i katalogerna nu.

/ Magnus
 
Det är ju väldigt intressant att notera att priserna på 3D grafik nu pressas så hårt att inte ens denna grupp kan leva på sina jobb. Det är i och för sig logiskt att när de stora utvecklingskostnaderna betalats för ny teknik och den fått ett tillräckligt momentum så blir det bra mycket billigare men man undrar ju ändå. Man går en lång omväg för att ersätta det digitala fotografiet trots att vi nog allmänt tycker att det är ett ganska effektivt sätt att göra jobbet. Det som däremot inte alltid är speciellt effektivt är väl "allt förspel" innan fotografen får komma till och göra sitt jobb. Kan den processen effektiviseras och göra fotografen till ett mer kostnadsaffektivt alternativ än han uppenbarligen är idag?
 
Sen har vi ett annat problem där en del fotografer borde tänka om. Hörde om en kille i stan, som för övrigt är chef för ett ganska framgångsrikt bolag (pengar är inget problem mao), som varit och tagit kort på ungarna. Fotografen undrade vilka kort som skulle framkallas. Killen pekade ut några stycken och sen sa han att han ville köpa resten som filer. Även att han bjöd långt över vad dessa bilder var värda så kunde hon inte sälja de digitala bilderna eftersom dom var hennes. Kommer att dröja innan han kommer tillbaka för att ta nya bilder...
 
Sen har vi ett annat problem där en del fotografer borde tänka om. Hörde om en kille i stan, som för övrigt är chef för ett ganska framgångsrikt bolag (pengar är inget problem mao), som varit och tagit kort på ungarna. Fotografen undrade vilka kort som skulle framkallas. Killen pekade ut några stycken och sen sa han att han ville köpa resten som filer. Även att han bjöd långt över vad dessa bilder var värda så kunde hon inte sälja de digitala bilderna eftersom dom var hennes. Kommer att dröja innan han kommer tillbaka för att ta nya bilder...

PRECIS!
Gammalmodigt tänk på att om jag inte säljer filerna så kan jag tjäna mer på att personen beställer papperskopior av mig.
Hur många gör det egentligen?
Visst är bilderna fotografens. Man behöver ju inte sälja rättigheterna eller de superhögupplösta. 2 MPx eller 4 räcker nog långt för normalprint.

/Stefan
 
PRECIS!
Gammalmodigt tänk på att om jag inte säljer filerna så kan jag tjäna mer på att personen beställer papperskopior av mig.
Hur många gör det egentligen?
Visst är bilderna fotografens. Man behöver ju inte sälja rättigheterna eller de superhögupplösta. 2 MPx eller 4 räcker nog långt för normalprint.

/Stefan

Gammalmodigt är att inte sälja rättigheterna, framför allt om det bara gäller porträtt på nåns ungar...
 
Sen har vi ett annat problem där en del fotografer borde tänka om. Hörde om en kille i stan, som för övrigt är chef för ett ganska framgångsrikt bolag (pengar är inget problem mao), som varit och tagit kort på ungarna. Fotografen undrade vilka kort som skulle framkallas. Killen pekade ut några stycken och sen sa han att han ville köpa resten som filer. Även att han bjöd långt över vad dessa bilder var värda så kunde hon inte sälja de digitala bilderna eftersom dom var hennes. Kommer att dröja innan han kommer tillbaka för att ta nya bilder...

Har varit med om samma sak flera gånger det senaste året.
Man kanske är korkad när man inte tar reda på alla detaljer i förväg, men jag trodde i min enfald att jag skulle få tillgång till de digitala originalen på något sätt, mot en ersättning, men det verkar omöjligt.
Det är en av anledningarna att jag drar mig för att gå till en fotograf med familjen.
I och med den digitala eran, och den godtagbara kvaliteten på bilderna från en överkomlig systemkamera, så minskar mitt behov av att betala dyra pengar tjänsten.
Jag vill i så fall ha mervärdet att kunna distribuera bilden till släkt och vänner.
Istället ska dom ligga och surna på en hårddisk hos någon som inte vill släppa dom, och aldrig mer exponeras för någon levande varelse.
Vem vill se mina familjebilder förutom mina när och kära? - Tydligen fotografen.
Jag håller med om att bilderna som en skicklig yrkesfotograf tar blir annorlunda från mina bilder (uttrycket "bättre" är subjektivt, så det utelämnar jag), men många bilder jag tar själv relaterar till en händelse, och har därför ett stort värde.
Att bilderna blir fler till antalet jämfört med den analoga tiden, och att resultatet är enklare att kontrollera på plats gör att andelen godtagbara bilder har ökat för mig.
Av den anledningen så känns den traditionella familje eller skolfotograferingen inte lika viktig längre för mig.
Det är nog en omställning som man måste hantera inom yrkeskåren, men så är det ju med all utveckling, så det löser sig säkerligen med tiden.
M.V.H
/Tobias
 
Gammalmodigt är att inte sälja rättigheterna, framför allt om det bara gäller porträtt på nåns ungar...

+1

Och för att kommentera ett annat inlägg, jag räknar mig fortfarande definitivt som en nybörjare men jag har redan tagit massor med foton som på alla sätt är bättre än det bästa skolfotot som någonsin tagits på mig. Den typen av yrkesfotografer kommer nog att få det allt tuffare i framtiden.
 
Gammalmodigt är att inte sälja rättigheterna, framför allt om det bara gäller porträtt på nåns ungar...

Skrev inte vilka rättigheter och på vilken typ av foton.
Jag skulle inte vilja ge säljrättigheter på modelljobb eller produktfoton. Däremot ger jag fullständiga rättigheter på ex. bröllopsbilderna jag tar.

/Stefan
 
Typ av foton framgick av berättelsen, men exakt vilka rättigheter stod inte.
 
Jag har inte läst allt här men vill skriva vad som hände mig angående att fotografer inte har någon framtid.

Jag frågade en mamma som jag pratade med om hon ville komma och ta lite kort på sin dotter. Då svarade hon att det behövs inte för hennes pappa tar så mycket kort på barnen så dom har redan bilder... Jag tror en del har svårt att förstå skillnaden mellan ett studiofoto och en amatörbild. En annan tjej som var hos mig och fotograferade sitt barn sa att -Oj vad fina bilder det blir, de blir nästan lika bra som hos en riktig fotograf!

Hmm... Kanske är jag som är dålig på att få folk att fatta att jag är en riktig fotograf fast jag har studion hemma. ;)

När jag själv kollar i fotoalbum och ateljebilder på mig själv som liten tycker jag att de vanliga bilderna är mycket bättre de andra är så konstlade och ser i princip alltid likadana ut för alla jag känner en bebis på ett fårskinn med brunflammig bakgrund. Är det någon mer än jag som tycker att ateljebilder på folk oftast är extremt tråkiga?
 
Typ av foton framgick av berättelsen, men exakt vilka rättigheter stod inte.

Mja det gjorde det inte. Beskrev en fotograf som fotat ungar men inte i vilket syfte och en annan person som ville köpa några framkallat och resten digitalt.

Men tillbaka till ämnet. Jag drog upp generaliseringar och en genre som ett exempel.
Många lever kvar i tänket att inte ge bort den digitala kopian.

Om man går till en fotograf för ett porträtt på sig själv, vad betalar man först? Jo, 1-1500 kr sist jag kollade för att bli fotograferad och en A4 sida med olika bilder för att kunna peka ut den bästa.
Sen ska man punga ut ännu mer pengar för papperskopian.

Jag däremot tar endast betalt för fotona i digital form och skräddarsydda rättigheter. Jobbet kan ses som gratis.

Mitt tänk är att sälja produkten och inte tjänsten som fotograf (Liten annan skattetabell också, men det ör en annan diskussion).

/Stefan
 
Jag har...

....inte läst alla långa inlägg i den här bitvis intressanta debatten. Det första som slår mig är att det är en typisk arketypisk diskussion som uppstår när ny teknik kommer. Det är ingen fara, ny avancerad teknik innebär i längden att mer kunskaper behövs och då också mer utbildning och etc etc....

Du måste kunna så mycket mer som fotograf idag än tidigare, så är det också, även om vem som helst kan ta ett "kort" med mobilen så är det en helt annan spelplan än vad som efterfrågas av en seriös och kunnig fotograf!
Christer
 
...
Mitt tänk är att sälja produkten och inte tjänsten som fotograf (Liten annan skattetabell också, men det ör en annan diskussion).
...

Jag vet andra som tänker likadant; köpare ryggar för höga timpriser men kan inte protestera lika enkelt mot andra kostnader som hyra av utrustning, transportkostnader, milersättning, labkostnader m.m. Så balanserar man om lite i prislistan, sätter ett lägre timpris och ett högre pris på allt annat istället så ser det smakligare ut för kunden.
 
ANNONS