Konvertera RAW till?

[forstheim]

På kort sikt så kan det vara en (liten) fördel att spara TIFF-filen (om ens råkonverterare använder TIFF som mellanlagringsformat) så att man kan börja med den nästa gång man vill göra en JPEG-fil som ser lite annorlunda ut än den första.

Men på lång sikt är det inte så meningsfullt. Efter ett par år har man antagligen uppgraderat sitt råkonverteringsprogram och då kan det vara lämpligt att göra en ny konvertering (även om man använder exakt samma recept som första gången).

Jag ser alltså TIFF som ett temporärt format som det inte är någon större vits med att spara en längre tid.

Absolut, det är helt rätt och något som har slagit mig också. Skulle råkonverteringsprogrammen förbättras avsevärt så får jag naturligtvis redigera om mina RAW-filer om jag känner ett behov av det. Men jag vet inte...jag tror ärligt talat inte att jag som hobbyfotograf kommer känna något behov av att behöva uppdatera kvaliteten en aning på gamla bilder jag har tagit. Det viktiga är nog faktiskt att de är katalogiserade så att jag snabbt kan ta fram och titta på eller visa dem på datorn eller annat media.

Dessutom..även editeringsprogrammen utvecklas och öppnar upp nya möjligheter. Så den som sitter på justerade råfiler gjorda i ett gammalt Lightroom kan kanske inte heller bara sitta med armarna i kors och tro att det bara är att dra nytta av nya konverteringsmöjligheter. I stället lär nog även dessa personer vilja justera om sina gamla RAW-filer från grunden för att få ut maximal kvalitet.

Nackdelen med att ENBART spara sina RAW-filer är ju att justeringarna och metadatan ligger någon helt annanstans än där själva filerna ligger. Utan det specifika programmet och utan det specifika programmets katalog är det inte möjligt att ta del av innehållet i filerna, vilket kan bli knepigt för efterlevande som inte är insatta i det hela.

Har du ett arkiv där det förutom RAW-filer finns TIFF-bilder så kan man i alla fall lätt se dessa direkt i Windows exempelvis. Och vad händer den dagen oinsatta släktingar ska ta hand om ditt arkivs alla justerade "RAW-bilder"? Jag skriver "bilder" eftersom det antagligen är det de oinsatta släktingarna tror att det är. Hoppas de tänker på att få med sig katalogen med alla justeringarna..i annat fall blir det inget kul för dem! ;-)

Så kontentan av det hela är: jag låter hellre mina efterlevande få tillgång till alla mina RAW-filer + motsvarande TIFF-bilder och JPG-bilder än att riskera att släktingarna bara får ta del av en massa RAW-filer utan någon justeringsinformation (för den informationen kanske inte ansågs vara så viktig och hamnade därför på tippen när gamla hårddiskar kasserades)...

 

[iSolen.se]

Absolut, det är helt rätt och något som har slagit mig också. Skulle råkonverteringsprogrammen förbättras avsevärt så får jag naturligtvis redigera om mina RAW-filer om jag känner ett behov av det....

Det har redan hänt men man kan dra fördel av förbättringarna utan att behöva redigera om raw-filen. Det är bara att öppna den så blir det bättre. Det mest kända är nog bättre och automatisk CA-korrigering och bättre brusreducering.

Dessutom..även editeringsprogrammen utvecklas och öppnar upp nya möjligheter. Så den som sitter på justerade råfiler gjorda i ett gammalt Lightroom kan kanske inte heller bara sitta med armarna i kors och tro att det bara är att dra nytta av nya konverteringsmöjligheter. I stället lär nog även dessa personer vilja justera om sina gamla RAW-filer från grunden för att få ut maximal kvalitet.

Nackdelen med att ENBART spara sina RAW-filer är ju att justeringarna och metadatan ligger någon helt annanstans än där själva filerna ligger. Utan det specifika programmet och utan det specifika programmets katalog är det inte möjligt att ta del av innehållet i filerna, vilket kan bli knepigt för efterlevande som inte är insatta i det hela.

Jobbar man med RAW-filen, gärna med tillverkarnas egna RAW-konverterare ligger ändringarna i själva RAW-filen, dvs man behöver inte hålla reda på ett separat bibliotek eller liknande, bara en fil att hålla reda på. Lite framtidssäkrare än att ha alla ändringar (och nyckelord) i LR. Vem säger att man vill fortsätta med LR?

Har du ett arkiv där det förutom RAW-filer finns TIFF-bilder så kan man i alla fall lätt se dessa direkt i Windows exempelvis. Och vad händer den dagen oinsatta släktingar ska ta hand om ditt arkivs alla justerade "RAW-bilder"? Jag skriver "bilder" eftersom det antagligen är det de oinsatta släktingarna tror att det är. Hoppas de tänker på att få med sig katalogen med alla justeringarna..i annat fall blir det inget kul för dem! ;-)

Om man jobbar med själva RAW-filerna behöver släktingarna bara hitta ett någorlunda ok program för bildvisning, i värsta fall kan de "bara" se preview, dvs den inbäddade jpegen men den har samma utseende som dina RAW-justeringar om du använt en RAW-konverterare som jobbar med själva RAW-filen.

Så kontentan av det hela är: jag låter hellre mina efterlevande få tillgång till alla mina RAW-filer + motsvarande TIFF-bilder och JPG-bilder än att riskera att släktingarna bara får ta del av en massa RAW-filer utan någon justeringsinformation (för den informationen kanske inte ansågs vara så viktig och hamnade därför på tippen när gamla hårddiskar kasserades)...

RAW->PSD->JPG är naturligt för mig. Tifffilerna slänger jag numera systematiskt.

 

[forstheim]

Jobbar man med RAW-filen, gärna med tillverkarnas egna RAW-konverterare ligger ändringarna i själva RAW-filen, dvs man behöver inte hålla reda på ett separat bibliotek eller liknande, bara en fil att hålla reda på. Lite framtidssäkrare än att ha alla ändringar (och nyckelord) i LR. Vem säger att man vill fortsätta med LR?

.

Nja, ändringarna görs väl ändå inte i själva RAW-filen utan i en sidecar-fil som heter XMP. Vill man använda sig av XMP så måste det ställas in manuellt i Lightroom. Inga konstigheter om man bara är medveten om att det måste göras.

 

[stefohl]

Jobbar man med RAW-filen, gärna med tillverkarnas egna RAW-konverterare ligger ändringarna i själva RAW-filen, dvs man behöver inte hålla reda på ett separat bibliotek eller liknande, bara en fil att hålla reda på. Lite framtidssäkrare än att ha alla ändringar (och nyckelord) i LR. Vem säger att man vill fortsätta med LR?

Tror du att de inställningarna som tillverkarnas program lagrar i filen kan läsas av något annat program än just dessa? Försök att öppna en råfil från Nikon som du bearbetat med Capture NX2 i dagens Nikon-program. Det spelar ingen roll var du sparar inställningarna, inbäddade i filen eller externt. Byter du program får du räkna med att börja om.

 

[iSolen.se]

Nja, ändringarna görs väl ändå inte i själva RAW-filen utan i en sidecar-fil som heter XMP. Vill man använda sig av XMP så måste det ställas in manuellt i Lightroom. Inga konstigheter om man bara är medveten om att det måste göras.

Jo det är i själva .NEF filen, Nikon jobbar inte med sidecarfiler eller bibliotek som typ LR gör.

En enda fil att hålla reda på, inga sidofiler eller bibliotek.

 

[iSolen.se]

Tror du att de inställningarna som tillverkarnas program lagrar i filen kan läsas av något annat program än just dessa? Försök att öppna en råfil från Nikon som du bearbetat med Capture NX2 i dagens Nikon-program. Det spelar ingen roll var du sparar inställningarna, inbäddade i filen eller externt. Byter du program får du räkna med att börja om.

Har jag redigerat med ViewNX eller Capture NX så uppdateras den inbäddade jpegfilen automatiskt. Det gör att man i en stor mängd program kan se samma bild som den som en gång redigerade bilden.

Visst, om man ska redigera filen med något annat program kanske man måste börja om men inte för att använda den.

LR uppdaterar tex INTE den inbäddade filen så för att få samma resultat som den som en gång redigerade filen så måste man ha tillgång till XML eller biblioteket samt Lightroom. Man kan allså inte titta på filen med andra program och få fram samma resultat.

I vilket fall, .NEF-filen går bra att redigera, den är inte orörd utan parametrar mm uppdateras som man vill. Det är oförstörande ändingar på så sätt att man alltid kan backa tillbaka till kamerans version.

 

[stefohl]

Har jag redigerat med ViewNX eller Capture NX så uppdateras den inbäddade jpegfilen automatiskt. Det gör att man i en stor mängd program kan se samma bild som den som en gång redigerade bilden.

Visst, om man ska redigera filen med något annat program kanske man måste börja om men inte för att använda den.

LR uppdaterar tex INTE den inbäddade filen så för att få samma resultat som den som en gång redigerade filen så måste man ha tillgång till XML eller biblioteket samt Lightroom. Man kan allså inte titta på filen med andra program och få fram samma resultat.

Du kan se den inbäddade jpeg-filen, men råfilen har ju inte ändrats. Vill du få ut en jpeg-bild från Lightroom som kan ses i andra program är det bara att spara den som en DNG-fil. Då har du ändringarna inbäddade i DNG-filen och en uppdaterad jpeg-bild, om du nu inte vill ha dina justeringar i en XMP-fil eller i Lightrooms bibliotek.

Så nu kan du bevara dina bilder i så länge som Capture NX fungerar, men eftersom Nikon nu inte uppdaterar programmet kommer du alltså antagligen inte kunna använda programmet när du uppdaterar ditt system. Och stöd för nya kameror kan du glömma. Nikon har varit väldigt duktiga på att bevara sin objektiv-bajonett under lång tid, men de uppdaterar sina råkonverteringsprogram utan stöd för de gamla versionerna med jämna mellanrum.

 

[PMD]

Medd gängse datateknisk terminologi så är det råfilen som har ändrats (i Olas scenario) men själva rådatat har inte ändrats.

 

[stefohl]

Medd gängse datateknisk terminologi så är det råfilen som har ändrats (i Olas scenario) men själva rådatat har inte ändrats.

Korrekt, det är viktigt med orden och termerna.

 

[DominoDude]

Olika fotografer kan fotografera olika mycket (alternativt sålla olika hårt eller tänka till före avtryck i olika grad), vilket gör att mängden filer man sparar på varierar från person till person. Således kan en fotograf som tar färre bilder per år spara i RAW+TIFF+JPG utan att den totala datamängden blir större än vad det blir för den som tar 10000 bilder om året och bara sparar dem som RAW.

Sedan tänker jag på det här med backup för kommande generationer. Är det släktingar du tänker på ska ta del av dina bilder då, eller? Kommer de vara så sugna på att gå igenom ett arkiv med kanske 400 000 - 500 000 bilder? Och kommer de ens kunna göra det om bilderna endast finns som RAW-filer med justeringarna sparade i en särskild katalog?

Det bästa jag tror man kan göra som fotograf om man vill att kommande släktled ska kunna ta del av bilderna man i dag skapar är att helt enkelt skriva ut dem i mindre format och spara dessa utskrifter i en pärm. Precis som på "den gamla goda tiden" alltså!

Våra privata digitala arkiv kommer med största sannolikhet försvinna ganska snart efter det att vi själva lämnat detta jordeliv tror jag.. ;-)

Ja, jag har i föregående inlägg hållit med "Afe", och sedan byggt på det med ett generellt svar för alla som är intresserade.

Skrev i hast och på stående fot eftersom jag var på väg ut för att skjuta medan ljuset var hyfsat, och kan ha syftat hej vilt - och obegripligt - i det inlägget.
Om något så är det klart bättre att spara för mycket än att spara för lite, så länge man har koll på "kostnaderna" - tid, diskåtgång mm. Så att spara både sina RAW-, och sina TIFF-filer, är inte sämre än att spara bara RAW.

När jag nämnde "generationer" så är det av gammal vana, och jag syftade inte på ätteläggar och genetiska band, utan det rörde backupstrukturen i sig. Backuper brukar konstrueras utifrån olika modeller som i varje stund garanterar att det finns minst ett visst givet antal generationer av en viss fil tillgängliga om det knasar till sig i systemen.
Ex:
Du sparar ned dina nytagna bilder på lokal disk - foto001.CR2 och foto002.CR2 på torsdag.
På lördagen kör din fullständiga veckobackup, och den säkerhetskopierar alla filer oavsett deras status till en annan disk, DVD, tape eller vad som är lämpligt.
Sista lördagen i månaden körs istället en fullständig månadsbackup som kopierar alla filer igen till ytterligare ett annat lämpligt medium.
Dessemellan körs dagligen backup som enbart tar kopia på de filer som ändrats sedan senaste fulla backup. (Backup-programmet tittar på filernas A-attribut och avgör den vägen om en fil har fipplats med efter full-backup:en.)
Ur detta kommer att att du har tillgång till en version av originalfil på hårddisk, en version på veckobackup, och en på din månadsbackup. Om du har modifierat en fil så kan den dessutom finnas tillgänglig i den dagliga backup som körts närmast efter ändringen. Härav generationer, eller om man så vill versioner med olika datum.
Bästa garantin för att snabbt kunna återställa original, och eventuella ändringar, även om katastrofen skulle vara framme. De ovan fetstilta versionerna bör helst förvaras på fysiskt separata platser.

Förlåt det långa utlägget/klargörandet som avvek en del från det ursprungliga ämnet.

 

[iSolen.se]

Du kan se den inbäddade jpeg-filen, men råfilen har ju inte ändrats. Vill du få ut en jpeg-bild från Lightroom som kan ses i andra program är det bara att spara den som en DNG-fil. Då har du ändringarna inbäddade i DNG-filen och en uppdaterad jpeg-bild, om du nu inte vill ha dina justeringar i en XMP-fil eller i Lightrooms bibliotek.

Så nu kan du bevara dina bilder i så länge som Capture NX fungerar, men eftersom Nikon nu inte uppdaterar programmet kommer du alltså antagligen inte kunna använda programmet när du uppdaterar ditt system. Och stöd för nya kameror kan du glömma. Nikon har varit väldigt duktiga på att bevara sin objektiv-bajonett under lång tid, men de uppdaterar sina råkonverteringsprogram utan stöd för de gamla versionerna med jämna mellanrum.

Den fysisiska filen ändras som sagt med CNX och det på ett sådant sätt att man alltid kan gå tillbaka till hur bilden var tagen samt att andra program se reultatet av gjorda ändringar utan att själva behöva kunna raw-konvertera. Dvs det räcker med själva raw-filen för att andra ska kunna ta del av mina bilder, man behöver inte CNX utan kan köra Fast Stone, Windows photoviewer eller nästan vadsomhelst.

I LR fallet krävs att fotografen aktivt "framkallar" bilden till ett format som andra (efterlevande) kan läsa, alternativt att de andra får tillgång till samma LR-databas och program.

För min egen skull är det tråkigt att nya CNXD inte kan läsa gjorda ändringar men det är mer mitt problem än "efterlevandes", jag tror det är mer sannolikt att de kommer kunna läsa mina NEF-filer direkt (tack vare den inbäddade jpegfilen) än att de får tag i en dator med rätt LR-katalog och alla diskar för att läsa raw-filer om några 10-tal år.

 

[iSolen.se]

Korrekt, det är viktigt med orden och termerna.

Med fil menar jag gängse definition för datafil, fil i dator, fil på minneskort e dyl. Dvs det man ser i utforskare, explorer e dyligt och som i nikonfallet för rawbilder, slutar med filändelsen .NEF.

 

[stefohl]

Den fysisiska filen ändras som sagt med CNX och det på ett sådant sätt att man alltid kan gå tillbaka till hur bilden var tagen samt att andra program se reultatet av gjorda ändringar utan att själva behöva kunna raw-konvertera. Dvs det räcker med själva raw-filen för att andra ska kunna ta del av mina bilder, man behöver inte CNX utan kan köra Fast Stone, Windows photoviewer eller nästan vadsomhelst.

I LR fallet krävs att fotografen aktivt "framkallar" bilden till ett format som andra (efterlevande) kan läsa, alternativt att de andra får tillgång till samma LR-databas och program.

För min egen skull är det tråkigt att nya CNXD inte kan läsa gjorda ändringar men det är mer mitt problem än "efterlevandes", jag tror det är mer sannolikt att de kommer kunna läsa mina NEF-filer direkt (tack vare den inbäddade jpegfilen) än att de får tag i en dator med rätt LR-katalog och alla diskar för att läsa raw-filer om några 10-tal år.

Jag skulle vara rätt förbannad om jag vore Capture NX-användare när nu Nikon uppdaterar sin råkonverterare så att många av de ändringar jag gjort på bilden inte kan läsas av råkonverteraren, utan det är bara den inbäddade jpeg-filen som visar det önskade utseendet. Men vi blir alla saliga på vår egen tro ;-)

Canon har redan släppt stödet för vissa av de äldre kamerorna i sin senaste version av DPP, så det är inte bättre på den röda sidan. Ska jag öppna råfiler från gamla Canon-kameror måste jag använda en tredjepartskonverterare som till exempel Lightroom.

Så kameratillverkarna har inget vidare track record när det gäller att ta hand om gamla råfiler. Tur att vi har andra tillverkare.

 

[iSolen.se]

Jag skulle vara rätt förbannad om jag vore Capture NX-användare när nu Nikon uppdaterar sin råkonverterare så att många av de ändringar jag gjort på bilden inte kan läsas av råkonverteraren, utan det är bara den inbäddade jpeg-filen som visar det önskade utseendet. Men vi blir alla saliga på vår egen tro ;-)

Canon har redan släppt stödet för vissa av de äldre kamerorna i sin senaste version av DPP, så det är inte bättre på den röda sidan. Ska jag öppna råfiler från gamla Canon-kameror måste jag använda en tredjepartskonverterare som till exempel Lightroom.

Så kameratillverkarna har inget vidare track record när det gäller att ta hand om gamla råfiler. Tur att vi har andra tillverkare.

Det är tråkigt men så länge det går att installera CNX2 på Win 10 etc eller Mac så klarar vi oss, man kan köra NXD samtidigt.

Tycker det är värre med LR som jag kört under två längre perioder. När man slutar med LR har man varken preview eller RAW-inställningar kvar. Litegrand samma situation som efterlevande nog får.

Men vi ska inte överdriva problemen, jag är mer rädd om mina PSD-filer. Och slutligen vem tror egentligen att bilderna ens kommer finnas kvar på lite längre tid, säg 30-50 år?

 

[Sten-Åke Sändh]

I tråden skriver folk lite käckt om att de inte tror att de komemr att ha några problem med sina RAW-filer över tid och så ger du just nu ett bevis på att tillverkarna ibland högaktningsvärt skiter i kontinuiteten när de finner det för gott att byta spår. En ny applikation ersätter en annan och vips börjar man på ruta ett igen. Så vill man läsa sina filer så måste man i värsta fall hålla sig med flera generationer av konverterare. I en del fall finns stöd för gamla format i den nya konverteraren men däremot är det långtifrån säkert att alla de ändringar du gjort som legat i "sidecars" vid sidan om dessa varit i proprietära format.

Jag säger bara välkommen i klubben för äntligen stänker det lite skit också på Nikon-folket. Först då kan man tydligen få folk att fatta det jag berättat om tidigare men som de som då levde i den bästa av världar aldrig trodde skulle drabba dem. I fallet Nikon har vi ju dessutom haft andra dokumenterade problem tidigare som exv. problemen med kryptering som andra program än Nikons inte kunnat läsa.

Jag drabbades tidigt och det var när Adobe köpte Pixmantec i en "hostile take over" för att helt enkelt köpa bort en snabbt växade populär konkurrent (som i enklaste versionen "Rawshooter Essentials" var gratis). Alla mina MRW (Minolta RAW) från min KonicaMinolta 7D kunde ju läsas i Lightroom 1.0 men Adobe brydde sig aldrig om att se till att vi kunde konvertera våra sidecar-filer med alla våra gjorde justeringar. Det ledde till att jag måste bevara min Rawshooter Premium för allt jag gjort innan Adobe slog undan benen på oss då.

Som plåster på såren fick jag och andra Lightroom 1.0. Tvärr tog det ett antal år inna LR var i kapp Rawshooter i vissa avseende och särskilt preview rendering i 1.0 var rent usel i jämförelse och det tog ända fram till version 3.0 tills det började likna något, i alla fall för oss med MRW och Sony RAW (ARW).

Så när det kommer nya konverterare ut på marknaden så kommer de nog ibland sakna stöd bakåt till gamla kamerors format och det är just här vi har det allvarligaste problemet. Ett annat är att den konverterare man har saknar stöd för den nya kamera man köpt.

Det är ju här DNG kunde ha kommit in så jag konverterade först till DNG och försökte öppna dessa i Rawshooter och Silkypix men upptäckte märkligt nog att dessa programvaror bara kunde öppna DNG-filer från format programmet redan hade importprofiler för. Då undrade jag varför man inte bara kunde öppna filen utan profil. Man borde väl kunna göra det och lägga på de ändringar man ville ha ändå kunde man tänka. Så just där hjälpte DNG föga men jag tror LR klarar det idag.

Beträffande filformatdiskussionen så kan jag bara påminna om att TIFF fortfarande är rekommenderat långtidslagringsformat i Riksantikvarieämbeter och KB:s rekommendationer men rent praktiskt gäller det idag främst skannat material på många institutioner. Även lagringskostanaderna idag kan tyckas försumbara så är det så att Stockholms Stad idag betalar ca 8 SEK per GB och månad för lagring hos Volvo IT som är stadens outsourcing partner. På museet jag jobbar har vi en del mycket stora bilder som är skannade i mycket hög kvalitet från stora glasplåtsneg som är ungefär som en A4 i orginal. De största filer vi har är över 1 GB och om vi räknar på det så kostar den lagringen 100 SEK/år. Vi har massor av filer på 5-600MB till 200. Så filstorlek betyder och får nu museer och andra institutioner att se över sina lagringskostnader.

Stefan Olsson tycker jag klargjorde detta med NEF-konverteringarna på ett tydligt sätt och han pekade också på möjligheten att se den inbäddade JPEG-bilden i DNG. Jag vill påpeka att det går mycket bra att i Lightroom skriva tillbaka både JPEG och metadata in i det XMP-kompatibla DNG-formatet. I LR kan man bestämma kvaliteten på den inbakade JPEG-filen. Sedan kan man som sagt skriva in en JPEG av hög kvalitet som fotografen vill ha den och dessutom med det metadata som applikationen skapat.

DNG är f.ö. ett mycket underskattat format. DNG är nämligen det absolut mest industriellt anpassade formatet vi har i dag. De arbetsflöden vi har på jobbet utgår från att RAW konverteras till DNG. Sedan framkallar fotografen DNG-filens RAW-data och spar en stor inbäddad JPEG med alla pixlar som fanns i RAW-filen io hög kvalitet. Sedan skrivs metadata in med FotoWare Fotostation där det finns batchverktyg som är vida mer sofistikerade än de lite yxiga verktyg som finns i Photoshop och Lightroom (inte minst). I slutänden har vi en s.k. basfil som innehåller RAW, framkallad JPEG i fullstor form i hög kvalitet.

När sedan DNG-filen läses in i systemet så lagras den med ett autogenererat namn och indexeras så den blir sökbar. Den inbakade JPEG-filen kopieras från DNG-filen och lagras som en leveransfärdig framkallad fil i full storlek. Sedan skalas JPEG-filen till en mindre fil max 1280 pixlar på längsta sidan och det är den filen som vi sedan underhåller metadata på för att få maximal systemprestanda. Inga andra filformat möjliggör lika effektiva arbetsflöden som DNG tillåter. DNG-filen innehåller sedan precis allt. RAW-datat, framkallad JPEG och inbäddat XMP-metadata inbäddat i filen - ett måste i Interneterans tidevarv. Man får på köpet ett mycket mer framtidssäkert system än det klassiska med SQL-databaser vars tabellposter har något fält med en sökvägspekare ner i något filsystem. En lösning som är mycket vanskligare i ett framtidsscenario.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det är tråkigt men så länge det går att installera CNX2 på Win 10 etc eller Mac så klarar vi oss, man kan köra NXD samtidigt.

Tycker det är värre med LR som jag kört under två längre perioder. När man slutar med LR har man varken preview eller RAW-inställningar kvar. Litegrand samma situation som efterlevande nog får.

Men vi ska inte överdriva problemen, jag är mer rädd om mina PSD-filer. Och slutligen vem tror egentligen att bilderna ens kommer finnas kvar på lite längre tid, säg 30-50 år?

Som sagt, med DNG har du det i LR också..

 

[stefohl]

Beträffande filformatdiskussionen så kan jag bara påminna om att TIFF fortfarande är rekommenderat långtidslagringsformat i Riksantikvarieämbeter och KB:s rekommendationer men rent praktiskt gäller det idag främst skannat material på många institutioner. Även lagringskostanaderna idag kan tyckas försumbara så är det så att Stockholms Stad idag betalar ca 8 SEK per GB och månad för lagring hos Volvo IT som är stadens outsourcing partner. På museet jag jobbar har vi en del mycket stora bilder som är skannade i mycket hög kvalitet från stora glasplåtsneg som är ungefär som en A4 i orginal. De största filer vi har är över 1 GB och om vi räknar på det så kostar den lagringen 100 SEK/år. Vi har massor av filer på 5-600MB till 200. Så filstorlek betyder och får nu museer och andra institutioner att se över sina lagringskostnader.

Stefan Olsson tycker jag klargjorde detta med NEF-konverteringarna på ett tydligt sätt och han pekade också på möjligheten att se den inbäddade JPEG-bilden i DNG. Jag vill påpeka att det går mycket bra att i Lightroom skriva tillbaka både JPEG och metadata in i det XMP-kompatibla DNG-formatet. I LR kan man bestämma kvaliteten på den inbakade JPEG-filen. Sedan kan man som sagt skriva in en JPEG av hög kvalitet som fotografen vill ha den och dessutom med det metadata som applikationen skapat.

DNG är f.ö. ett mycket underskattat format. DNG är nämligen det absolut mest industriellt anpassade formatet vi har i dag. De arbetsflöden vi har på jobbet utgår från att RAW konverteras till DNG. Sedan framkallar fotografen DNG-filens RAW-data och spar en stor inbäddad JPEG med alla pixlar som fanns i RAW-filen io hög kvalitet. Sedan skrivs metadata in med FotoWare Fotostation där det finns batchverktyg som är vida mer sofistikerade än de lite yxiga verktyg som finns i Photoshop och Lightroom (inte minst). I slutänden har vi en s.k. basfil som innehåller RAW, framkallad JPEG i fullstor form i hög kvalitet.

När sedan DNG-filen läses in i systemet så lagras den med ett autogenererat namn och indexeras så den blir sökbar. Den inbakade JPEG-filen kopieras från DNG-filen och lagras som en leveransfärdig framkallad fil i full storlek. Sedan skalas JPEG-filen till en mindre fil max 1280 pixlar på längsta sidan och det är den filen som vi sedan underhåller metadata på för att få maximal systemprestanda. Inga andra filformat möjliggör lika effektiva arbetsflöden som DNG tillåter. DNG-filen innehåller sedan precis allt. RAW-datat, framkallad JPEG och inbäddat XMP-metadata inbäddat i filen - ett måste i Interneterans tidevarv. Man får på köpet ett mycket mer framtidssäkert system än det klassiska med SQL-databaser vars tabellposter har något fält med en sökvägspekare ner i något filsystem. En lösning som är mycket vanskligare i ett framtidsscenario.

Låter som ni tänkt genom detta lite mera än vad de flesta gjort. Bra att du lyfter fram de fördelar som finns med DNG. Sedan är nog Adobe besviken över att flera program inte lagt in stöd för formatet och att fler kameratillverkare inte skriver filer i formatet. Egentligen har vi ju en absurd situation med alla dessa olika råformat som tillverkare tvingar på oss. Tänk om vi hade olika jpeg-, tiff- och psd-format för varje kamera vi använde.

 

[iSolen.se]

I tråden skriver folk lite käckt om att de inte tror att de komemr att ha några problem med sina RAW-filer över tid och så ger du just nu ett bevis på att tillverkarna ibland högaktningsvärt skiter i kontinuiteten när de finner det för gott att byta spår. En ny applikation ersätter en annan och vips börjar man på ruta ett igen. Så vill man läsa sina filer så måste man i värsta fall hålla sig med flera generationer av konverterare. I en del fall finns stöd för gamla format i den nya konverteraren men däremot är det långtifrån säkert att alla de ändringar du gjort som legat i "sidecars" vid sidan om dessa varit i proprietära format.

Jag säger bara välkommen i klubben för äntligen stänker det lite skit också på Nikon-folket. Först då kan man tydligen få folk att fatta det jag berättat om tidigare men som de som då levde i den bästa av världar aldrig trodde skulle drabba dem. I fallet Nikon har vi ju dessutom haft andra dokumenterade problem tidigare som exv. problemen med kryptering som andra program än Nikons inte kunnat läsa.

Jag drabbades tidigt och det var när Adobe köpte Pixmantec i en "hostile take over" för att helt enkelt köpa bort en snabbt växade populär konkurrent (som i enklaste versionen "Rawshooter Essentials" var gratis). Alla mina MRW (Minolta RAW) från min KonicaMinolta 7D kunde ju läsas i Lightroom 1.0 men Adobe brydde sig aldrig om att se till att vi kunde konvertera våra sidecar-filer med alla våra gjorde justeringar. Det ledde till att jag måste bevara min Rawshooter Premium för allt jag gjort innan Adobe slog undan benen på oss då.

Som plåster på såren fick jag och andra Lightroom 1.0. Tvärr tog det ett antal år inna LR var i kapp Rawshooter i vissa avseende och särskilt preview rendering i 1.0 var rent usel i jämförelse och det tog ända fram till version 3.0 tills det började likna något, i alla fall för oss med MRW och Sony RAW (ARW).

Så när det kommer nya konverterare ut på marknaden så kommer de nog ibland sakna stöd bakåt till gamla kamerors format och det är just här vi har det allvarligaste problemet. Ett annat är att den konverterare man har saknar stöd för den nya kamera man köpt.

Det är ju här DNG kunde ha kommit in så jag konverterade först till DNG och försökte öppna dessa i Rawshooter och Silkypix men upptäckte märkligt nog att dessa programvaror bara kunde öppna DNG-filer från format programmet redan hade importprofiler för. Då undrade jag varför man inte bara kunde öppna filen utan profil. Man borde väl kunna göra det och lägga på de ändringar man ville ha ändå kunde man tänka. Så just där hjälpte DNG föga men jag tror LR klarar det idag.

Beträffande filformatdiskussionen så kan jag bara påminna om att TIFF fortfarande är rekommenderat långtidslagringsformat i Riksantikvarieämbeter och KB:s rekommendationer men rent praktiskt gäller det idag främst skannat material på många institutioner. Även lagringskostanaderna idag kan tyckas försumbara så är det så att Stockholms Stad idag betalar ca 8 SEK per GB och månad för lagring hos Volvo IT som är stadens outsourcing partner. På museet jag jobbar har vi en del mycket stora bilder som är skannade i mycket hög kvalitet från stora glasplåtsneg som är ungefär som en A4 i orginal. De största filer vi har är över 1 GB och om vi räknar på det så kostar den lagringen 100 SEK/år. Vi har massor av filer på 5-600MB till 200. Så filstorlek betyder och får nu museer och andra institutioner att se över sina lagringskostnader.

Stefan Olsson tycker jag klargjorde detta med NEF-konverteringarna på ett tydligt sätt och han pekade också på möjligheten att se den inbäddade JPEG-bilden i DNG. Jag vill påpeka att det går mycket bra att i Lightroom skriva tillbaka både JPEG och metadata in i det XMP-kompatibla DNG-formatet. I LR kan man bestämma kvaliteten på den inbakade JPEG-filen. Sedan kan man som sagt skriva in en JPEG av hög kvalitet som fotografen vill ha den och dessutom med det metadata som applikationen skapat.

....

Nog skrev jag bara att LR är värre eftersom LRanvändares RAW-filer inte uppdateras med sin preview så att det inte räcker med RAW-filen utan man måste ha LR-katalogen plus LR för att se vad fotografen skapat.

För att visa Nikons RAW-filer på det sätt fotografen en gång ville behövs inte CNX, DNX etc. Många bildvisare visar Nikons bilder korrekt direkt.

Jag har INTE sagt att Nikon är bättre (eller sämre) än konkurrenterna i dessa områden.

Däremot tycker jag Adobe kunde bättra sig genom t ex uppdatera previewfilen (i NEF) ,automatisk skriva exif...eller varför inte respektera kamerans inställningar istället för att som idag bara ignorera dem?

DNG håller jag med om är ett lovande format men är ingen ersättare för NEF.

På kort och mellanlång sikt är NEF tillräckligt bra och gör fotograf och efterlevande nöjda. Efter det: jpeg.

 

[Sten-Åke Sändh]

Låter som ni tänkt genom detta lite mera än vad de flesta gjort. Bra att du lyfter fram de fördelar som finns med DNG. Sedan är nog Adobe besviken över att flera program inte lagt in stöd för formatet och att fler kameratillverkare inte skriver filer i formatet. Egentligen har vi ju en absurd situation med alla dessa olika råformat som tillverkare tvingar på oss. Tänk om vi hade olika jpeg-, tiff- och psd-format för varje kamera vi använde.

Tänk om Adobe och andra tillverkare skulle lägga den tid de lägger på att anpassa sig till alla de format som tillverkarna sorglöst dräller omkring sig. Ibland är det heller inte ens fråga om olika format och det har vi ju sett med Minolta RAW. När KM 5D kom så gick de filerna inte att läsa in i Rawshooter direkt. Men det enda som skiljde var egentligen kameranamnet som stod i filen på ett par ställen. Ändrade man från 5D till 7D som gick filne in!!!

Så mycket för det unika RAW-formatet. Men de som hade 5D hade att gå in i filerna med en HEX-editor eller vänta på nästa version av konverteraren men har man otur så kommer det aldrig någon sådan.

Det här ställer ibland till helt onödiga problem. Ibland kan man fixa dem eller så kommer det en ny version men alla klarar inte tekniken och när en del börjar yra om Open Source så säger jag visst, men det är inte alltid för alla.

 

[pic-tor]

När jag importerar RAW-filerna (ARW) i LR konverterar jag till DNG och skapar en ARW-kopia. DNG-filerna och ARW-filerna läggs på två separata hårddiskar. Hängslen och livremmar. Det var en fotograf jag känner som rekommenderade det för flera år sedan. Nu när jag läser alla inlägg blir jag lite tveksam till min hantering. Konvertering till DNG är kanske inte så framtidssäker, som min vän fotografen menade? DNG-filerna går inte att öppna i Förhandsvisning, vilket ARW-filerna gör. Vad jag kan förstå så menar ändå Sten-Åke att DNG-formatet har vissa fördelar, men frågan är om det gäller för mig som vanlig fotoamatör?