"Mjuka" objektiv - är det bra? ;-)

[taz_k]

Kanske avser "mjuk" ett objektiv med mycket sfärisk aberration. Jag tänker att vissa objektiv kan ha hygglig detaljupplösning men uppfattas fortfarande som oskarpt p.g.a sfärisk aberation. Exempelvis flera av Zeiss "Classic"-serie där jag är mest bekant med Zeiss 35/1.4 (Classic) eller Mitakon 50/0.95 som faktiskt fångar mycket detaljer redan vid 0.95. Båda skulle nog lite slarvigt benämnas som oskarpa på full glugg.

Jag funderade på motsatsen till mjuk. Jag tänker på objektiv som har väldigt hög kontrast och få aberrationer på bekostnad av bokeh samt hur övergången mellan skarp och oskarpt ser ut. De enda exempel jag kommer på just nu är Zeiss 35/1.4 ZM. Många moderna objektiv kan såklart kombinera hög skärpa och snygg teckning (exempelvis många av Canons RF-objektiv med 50/1.2 i spetsen)

 

[Måns H]

Pentax klassiska 50 mm / f1,7 uppfattar jag som mjukskarpt. Skarpt men inte stickigt. Som det står här i tråden är det nog så att mittskärpan är hög och att det softar en liten liten aning mot kanterna.

På den tiden känt folk gick till fotografen såg fotografen till att porträtten blev tillräckligt skarpa för att inte uppfattas som misslyckade men samtidigt mjuka nog att fotografen fick behålla kunden. Porträtt på intellektuella fick gärna vara skuggrika och bitvis skarpa. Dagens fixering vid ögonskärpa är samma tänk.

På engelska är "unsharp" är en dålig egenskap. "Soft" kan vara en bra egenskap i ett sammanhang men inte alls bra i andra.

 

[apersson850]

När jag läste överskriften om "mjuka" objektiv tänkte jag istället på sådana som inte fungerar som fotografen tror de ska fungera, om de inte sitter på en kamera som i flykten korrigerar objektivets egenskaper. Där kamerans mjukvara "vet" att objektivet vinjetterar så kraftigt på vissa brännvidder att man får mörka hörn i sökaren, om inte kameran räknat om bilden i realtid och visat den som det är tänkt i sökaren. Som då givetvis inte kan vara optisk, utan måste vara baserad på en display, vare sig man tittar på en skärm eller glor i ett okular.

Det som ni syftar på här kallar jag "mjuktecknande", i analogi med benämningen "raktecknande" etc.

 

[Fredrik AVT]

Rent hypotetiskt, om jag kunde välja så skulle jag hellre offra lite mittskärpa för att få optimal skärpa en bit ut mot bildens kanter. Jag hör till den falang som gärna komponerar enligt gyllene snittet (eller tredjedelsregeln). Det är ytterst sällan jag har huvudmotivet mitt i bilden. Men sådana udda objektivkonstruktioner existerar väl knappast.

Instämmer. Dessutom tycker jag att ett tydligt skärpebortfall mot kanterna kan framhävas av en skarp mitt. Mitt typexempel är Canon EF 16-35/2,8 ett och II som man fick blända ner med omdöme och komponera varsamt med vissa motiv p g a det tydliga bortfallet mot kanterna som blev tydligare, alltså mer abrupt, vid viss nedbländning.

 

[fotobollfoto]

Har du något exempel på ett "mjukt objektiv" med hög skärpa....eller hög upplösning, eller hög kontrast? :-O

Nä, jag har inga exempel. Jag pratar om innebörden av ordet mjuk som jag anser vara på en annan skala än skarp-oskarp. Mjuk respektive hård beskriver en ton, nyans, smak, ... av skärpan. Precis som att ljus kan vara på en skala av mjukt till hårt, medan ljusstyrka är en annan skala.

 

[PMD]

När jag läste överskriften om "mjuka" objektiv tänkte jag istället på sådana som inte fungerar som fotografen tror de ska fungera, om de inte sitter på en kamera som i flykten korrigerar objektivets egenskaper.

Jag associerade till objektiv gjorda av gummi ...

 

[PMD]

Mjuk är ett luddigt ord, åtminstone i det här sammanhanget. Alla menar troligen inte riktigt samma sak.

Först måste vi nog vara överens vad om vad vi menar med skarp. Skärpa brukar ofta definieras som en kombination av upplösning och accutans (kantkontrast).

Om man sänker accutansen för en skarp bild får man en "mjukare" bild, men fortfarande med hög upplösning. "Fin tonskala" kunde man höra om svart-vita bilder av den sorten.

Om man istället sänker upplösningen så vetetusan vad man får. I en bild med låg upplösning är det väl lite svårt att få till bra accutans?

 

[Makten]

När Leicaentusiaster tycker att deras optik ger en vacker, speciell och mjuk teckning så handlar det om vanlig oskärpa enligt andra fotografer.

I så fall har de "andra" fotograferna dålig koll, eftersom det är ordentlig skillnad på olika typer av oskärpa (även i skärpeplanet). Det som brukar avses i Leica-sammanhang är "glow", alltså sfärisk aberration. De flesta moderna objektiv som är lite oskarpa ger helt annat resultat, ofta med fortfarande hög kontrast men lägre upplösning och en herrans massa fula aberrationer.

Ett objektiv med hög sfärisk aberration kan fortfarande ha hög upplösning trots att helhetsintrycket är tämligen luddigt. Själv föredrar jag detta alla gånger över många moderna gluggars liksom krystade skärpa, då det ofta är mycket påtagligare att ingenting faktiskt är riktigt i fokus.

Exempel från Voigtländer 35/1,4 FE, som trots helt annan optisk konstruktion beter sig likt Leica 35/1,4 av tidig modell.

 

[J O Härnström]

Hur bakgrundsoskärpan eller det som är ur fokus tecknas ut vanligtvis kallat för bokeh beror på flera olika saker. Man brukar tala om mjuk eller krämig bokeh.
T.ex så har bländaröppningens form betydelse.
Oskärpa där det bör vara skarpt i fokus- eller skärpeplanet kan handla om bildfältskrökning vilket det flesta objektiv har i någon form mer eller mindre.
Visst är det så att oskärpans utseende har betydelse för bildens kvalitet.

Bl.a så har Canon med sina nyaste och avancerade standardzoomar lyckats bra med oskärpeteckningen och det minskar behovet av att använda optik med fast brännvidd.

 

[Makten]

Hur bakgrundsoskärpan eller det som är ur fokus tecknas ut vanligtvis kallat för bokeh beror på flera olika saker. Man brukar tala om mjuk eller krämig bokeh.
T.ex så har bländaröppningens form betydelse.
Oskärpa där det bör vara skarpt i fokus- eller skärpeplanet kan handla om bildfältskrökning vilket det flesta objektiv har i någon form mer eller mindre.
Visst är det så att oskärpans utseende har betydelse för bildens kvalitet.

Bl.a så har Canon med sina nyaste och avancerade standardzoomar lyckats bra med oskärpeteckningen och det minskar behovet av att använda optik med fast brännvidd.

Jag vet inte vem du skriver till, men är det till mig så har inget av det jag skrev ett skvatt med bakgrundsoskärpa eller krökt skärpefält att göra.

 

[acke]

När jag läste överskriften om "mjuka" objektiv tänkte jag istället på sådana som inte fungerar som fotografen tror de ska fungera, om de inte sitter på en kamera som i flykten korrigerar objektivets egenskaper. Där kamerans mjukvara "vet" att objektivet vinjetterar så kraftigt på vissa brännvidder att man får mörka hörn i sökaren, om inte kameran räknat om bilden i realtid och visat den som det är tänkt i sökaren. Som då givetvis inte kan vara optisk, utan måste vara baserad på en display, vare sig man tittar på en skärm eller glor i ett okular.

Det som ni syftar på här kallar jag "mjuktecknande", i analogi med benämningen "raktecknande" etc.

Att mjuk syftar på mjuktecknande framgår av första meningen i inlägg #1.
Jag tycker att mjukt (soft) är ganska vanligt i beskrivningar av objektivprestanda. Läs till exempel produkttesterna på Cyberphoto.

 

[Calle S]

Har du något exempel på ett "mjukt objektiv" med hög skärpa....eller hög upplösning, eller hög kontrast? :-O

105/2,4 till Pentax 67. Mycket vanlig bland modeplåtisar på 90-talet. Har en själv. Beskrevs ofta som "mjuk" i sin karaktär även på den tiden man inte pratade så mycket om optikens egenskaper, men den är riktigt skarp.

 

[fotobollfoto]

Att mjuk syftar på mjuktecknande framgår av första meningen i inlägg #1.
Jag tycker att mjukt (soft) är ganska vanligt i beskrivningar av objektivprestanda. Läs till exempel produkttesterna på Cyberphoto.

Ja, hela tråden handlar ju om ifall ”mjuk” är ett förtäckt sätt att beskriva dålig skärpa eller om det betyder något annat.

 

[Makten]

Ja, hela tråden handlar ju om ifall ”mjuk” är ett förtäckt sätt att beskriva dålig skärpa eller om det betyder något annat.

Om inte annat tycker jag att det klingar positivt, alltså att den som använder ordet menar att bristen på skärpa på något sätt är tilltalande. Vilket då kan få en att misstänka att det handlar om en visst typ av mjukhet (antagligen sfärisk aberration som tidigare diskuterats).

Ett kanske tydligare exempel från igår, med Voigtländer 35/1,4:



Tyvärr blir dylika bilder inte så bra när man skalar ner dem, men det ser kanon ut på högupplöst skärm. Även om objektivet ifråga vinjetterar friskt så har jag lagt till ännu mer.

Ett "modernt" 35/1,4 skulle i regel inte alls ge den där "glöden" samt en mycket stökigare och abruptare övergång från skarpt till oskarpt. Vore det inte knallskarpt så skulle oskärpan (i skärpeplanet) också antagligen vara uppenbart ful och "grov", om ni förstår vad jag menar.

Andra objektiv som tecknar liknande är Zeiss 50/1,4 Planar ZF/ZE/ZK (inte C/Y!), tidigare nämnda Pentax 67 105/2,4, Mamiya 645 80/1,9, Olympus OM 28/2, Nikkor 50/2. Det speciella med Zeiss och Voigtländer är att de ger mycket bättre färger än de äldre objektiven. Gemensamt för alla är att de blir extremt skarpa när man bländar ner. Ofta skarpare än mer komplicerade, moderna objektiv.

 

[Bengf]

Finns special objektiv som är gjorda för softa bilder, kom inte det för några år sedan, trixar man inte också med filter, populärt ett tag vid bröllops bilder för att skapa drömska bilder vid grönskande björkar i varma juni kvällar.

 

[J O Härnström]

Guru Roger Cicala har en ny artikel som beskriver buktande och eventuellt tiltat skärpeplan på ett mycket bra sätt. Och hur man kan utnyttja detta i vissa fall.
Han tycker bl.a att buktande plan är det viktigaste testet att göra när han provar sina objektiv. Och det är inte svårt att testa själv.

Roger Cicala: Understanding field curvature for fun and profit

What is field curvature, and why should you care? In this article – the first of two – professional optics geek Roger Cicala explains all.

www.dpreview.com

 

[apersson850]

Att mjuk syftar på mjuktecknande framgår av första meningen i inlägg #1.

Ja, men inte när jag läste listan med rubrikerna.

 

[fotobollfoto]

Finns special objektiv som är gjorda för softa bilder, kom inte det för några år sedan, trixar man inte också med filter, populärt ett tag vid bröllops bilder för att skapa drömska bilder vid grönskande björkar i varma juni kvällar.

Mjuktecknande porträttobjektiv fanns väl redan på sjuttiotalet, eller minns jag fel?

Att smeta vaselin på ett uv-filter för drömeffekt lekte jag med någon gång på åttiotalet- utan vidare framgång

 

[fotobollfoto]

”... tecknar mjukt men skarpt på ett sätt som inte riktigt låter sig beskrivas. ...”

Detta med gammal optik

En av de fina sakerna med att fotografera med film är att det finns så mycket utrustning som, snarare än att vara helt perfekt i teknisk mening, har ...

www.fotosidan.se

mjukt men skarpt! Inte mjukt som motsats till skarpt.

 

[PMD]

“You keep using that word. I do not think it means what you think it means.”
– Inigo Montoya, The Princess Bride

Ordet "skarpt" tycks inte ha riktigt samma betydelse för alla, vilket ställer till det när man diskuterar skärpa hos ett objektiv.