Bjarne
Aktiv medlem
Det sägs att skärpedjupet påverkas av bildformatet, t.ex. att mellanformatskameror har sämre skärpedjup än småbild vid samma bildvinkel och bländare medan digitalkameror med små CCD har bättre skärpedjup. Det kan ju verka så, eftersom normalobjektiv för mellanformat ligger på runt 80 mm medan det är 50 mm för småbild, och skärpedjupet minskar ju med ökande brännvidd.
Om man skall förstora en bild till ett visst format, så måste ju en mindre bild förstoras mer, vilket ställer större krav på upplösningen. På en liten CCD, måste ju bildpunkterna sitta mycket tätt för att ge motsvarande upplösning som en större CCD eller t.ex. ett mellanformatsnegativ. Detta återspeglas i de formler som används i skärpedjupsberäkningar i det s.k. ”circle of confusion” (vad heter det på svenska?), som är ett mått på hur mycket oskärpa som accepteras för att något skall kallas för skarpt. Circle of confusion är större på mellanformat än småbild, och således mindre på CCD:er som är mindre än småbild.
Nu kommer poängen: Borde inte det sämre skärpedjupet på längre brännvidder kompenseras av att den bilden inte behöver förstoras så mycket när den skall kopieras och vice versa med små CCD, man har då kortare brännvidder med bättre skärpedjup, men man har större krav på upplösningen på den mindre ytan som måste förstoras mer för att uppnå samma format. Det borde vara ett linjärt förhållande mellan storleken på den ljuskänsliga ytan och den förändring i brännvidd som behövs för att få motsvarande bildvinkel, vilket jag tycker borde betyda att skärpedjupet i praktiken blir detsamma.
Det här blev ett komplicerat resonemang, hoppas någon begriper vad jag menar och kan tala om ifall jag har rätt eller fel. Om man tänker så här då: Tänk dig en ritning på en småbildskamera med ett 50 mm objektiv. ”Förstora” ritningen, så det blir en mellanformatare, då måste även brännvidden bli större. Den borde då ha samma skärpedjupsegenskaper. Å andra sidan förstorar man ju inte motiven, verkligheten som man fotograferar. Är det det som är haken?
Om man skall förstora en bild till ett visst format, så måste ju en mindre bild förstoras mer, vilket ställer större krav på upplösningen. På en liten CCD, måste ju bildpunkterna sitta mycket tätt för att ge motsvarande upplösning som en större CCD eller t.ex. ett mellanformatsnegativ. Detta återspeglas i de formler som används i skärpedjupsberäkningar i det s.k. ”circle of confusion” (vad heter det på svenska?), som är ett mått på hur mycket oskärpa som accepteras för att något skall kallas för skarpt. Circle of confusion är större på mellanformat än småbild, och således mindre på CCD:er som är mindre än småbild.
Nu kommer poängen: Borde inte det sämre skärpedjupet på längre brännvidder kompenseras av att den bilden inte behöver förstoras så mycket när den skall kopieras och vice versa med små CCD, man har då kortare brännvidder med bättre skärpedjup, men man har större krav på upplösningen på den mindre ytan som måste förstoras mer för att uppnå samma format. Det borde vara ett linjärt förhållande mellan storleken på den ljuskänsliga ytan och den förändring i brännvidd som behövs för att få motsvarande bildvinkel, vilket jag tycker borde betyda att skärpedjupet i praktiken blir detsamma.
Det här blev ett komplicerat resonemang, hoppas någon begriper vad jag menar och kan tala om ifall jag har rätt eller fel. Om man tänker så här då: Tänk dig en ritning på en småbildskamera med ett 50 mm objektiv. ”Förstora” ritningen, så det blir en mellanformatare, då måste även brännvidden bli större. Den borde då ha samma skärpedjupsegenskaper. Å andra sidan förstorar man ju inte motiven, verkligheten som man fotograferar. Är det det som är haken?







