DNG eller inte är ett val.
Det slöar ner importen.
I mitt fall, Nikons programvara kan inte läsa DNG men rawformatet kan det läsa. Om jag nu skulle behöva det i framtiden.
DNG tar inte direkt mindre plats, dessutom som du skriver så ligger xmpdata inuti DNG. Det gör att backupprogramvara (jag använder itne det) kommer att skriva om filer helt i onödan pga tidsstämplarna.
Nja, i stort sett sant men också något som kan kommenteras.
DNG tar mycket mindre plats än en okomprimerad raw-fil. Jag använder bara okomprimerad raw om jag inte behöver ha 30 bilder per sekund några enstaka gånger per år, då blir det komprimerad raw.
Det där kan man ju enkelt kolla själv och jämföra olika typer av lagring i kameran med vad DNG-konverteringen gör.
Att det slöar ner importen kan vara ett problem eller inte. Hur mycket tid går det åt jämfört med att sätta på en kopp kaffe eller te?
Redigerar man en DNG-fil så behöver den skrivas eftersom data i filen motsvarande XMP-filens data skrivs om. Det görs dock inte i onödan.
Om det där sker eller inte beror på ens fortsatta workflow. Eftersom jag redigerar bilder i Photoshop så görs konverteringen från DNG till en PSD-fil bara en gång. Sedan är det klart och det är väldigt sällan jag behöver gå tillbaka till DNG-filen för att göra om konverteringen. Sedan är det PSD-filen som redigeras och ibland också redigeras flera gånger, sparas halvfärdig för att sedan bli utsatt för nya idéer.
Jag använder Photoshop eftersom det är kraftfullare än vad C1, Lightroom eller andra raw-konverterare är. Jag skulle till exempel sakna mina presets och actions rätt mycket om jag var tvungen att avstå från Photoshop.
Vilket workflow man använder sig av, eller fastnar för, är alltså mycket individuellt. LR eller inte, LR som katalog plus annan konverterare, back-up-rutin, Photoshop, Affinity eller annat eller bara råkonverterare? Det är en del att tänka igenom och det är som du Erik skrev tidigare (#27) att det är bra att fundera igenom innan man börjar arbeta med många bilder.