pdahlen
Aktiv medlem
Från den analoga tiden så var det nog inga nybörjarfel, eller så har jag förträngt dem 
. Från den digital tiden med systemkamera, för 10 år sedan, så kan jag minnas följande:
- jag eftersträvade då ofta så stort skärpedjup som möjligt använda ofta de minsta bländarna och hade ingen aning om diffraktion.
- gick med i olika forum och diskuterade bilder och upptäckte oftast att bästa bilden som utsågs var den med endast en liten del i bilden i skärpa, det var en vändning där jag nu oftast använder största öppning istället för minsta
- som någon skrev tidigare, idén att bära med sig allt kom upp tidigt, köpte ryggsäck och släpade med mig blixt och objektiv som jag använde några gånger per år. Nu har jag istället flera mindre väskor, där tele med ett hus är i en slingväska och ett hus med ett eller två objektiv är i någon annan. Den stora ryggsäcken är nu förvaring för det som jag i princip aldrig använder
- jag gick på rådet att köpa det mest stabila stativ jag hade råd med, det blev ett Manfrotto 190. Som har legat i bilen i snart 10 år, används nu endast vid astrofoto. Har nu istället ett Benro travel stativ som jag använder på 60cm höjd och som är ihopfällt runt 30cm sedan har jag också ett mindre som är ung 15cm hopfällt. Båda de små är troligen lika stabila som Manfrottos pga att man har dem i spagat på lägre höjd men det viktigaste är att man har med dem och de väger en bråkdel
- sedan så tror jag bildskapandet är mycket ett led i engagerad man är, troligen var jag mer detta för 10 år sedan då man kanske var ute vid 5 tiden på morgonen för att få morgondimman, man har blivit latare med åren så många bilder var nog bättre förr. Nu lever man på att utrustningen är betydligt bättre, men man kan inte köpa rätt ljus och rätt plats
. Från den digital tiden med systemkamera, för 10 år sedan, så kan jag minnas följande:- jag eftersträvade då ofta så stort skärpedjup som möjligt använda ofta de minsta bländarna och hade ingen aning om diffraktion.
- gick med i olika forum och diskuterade bilder och upptäckte oftast att bästa bilden som utsågs var den med endast en liten del i bilden i skärpa, det var en vändning där jag nu oftast använder största öppning istället för minsta
- som någon skrev tidigare, idén att bära med sig allt kom upp tidigt, köpte ryggsäck och släpade med mig blixt och objektiv som jag använde några gånger per år. Nu har jag istället flera mindre väskor, där tele med ett hus är i en slingväska och ett hus med ett eller två objektiv är i någon annan. Den stora ryggsäcken är nu förvaring för det som jag i princip aldrig använder
- jag gick på rådet att köpa det mest stabila stativ jag hade råd med, det blev ett Manfrotto 190. Som har legat i bilen i snart 10 år, används nu endast vid astrofoto. Har nu istället ett Benro travel stativ som jag använder på 60cm höjd och som är ihopfällt runt 30cm sedan har jag också ett mindre
som är ung 15cm hopfällt. Båda de små är troligen lika stabila som Manfrottos pga att man har dem i spagat på lägre höjd men det viktigaste är att man har med dem och de väger en bråkdel- sedan så tror jag bildskapandet är mycket ett led i engagerad man är, troligen var jag mer detta för 10 år sedan då man kanske var ute vid 5 tiden på morgonen för att få morgondimman, man har blivit latare med åren så många bilder var nog bättre förr
. Nu lever man på att utrustningen är betydligt bättre, men man kan inte köpa rätt ljus och rätt plats
, fast det är kanske tvärs om. Det börjar med att man fotograferar och nu sitter man mest vid datorn
