Annons

Yrkesfotograf kontra amatör?

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu är det väl beroende på vad man fotograferar men jag har aldrig behövt lägga några bombmattor på ett motiv.Endera är det den typen av motiv som kommer som en snigel och försvinner som en blixt - och då hinner man inte ta så många bilder om man inte famlar totalt i blindo med vad man sysslar med och bara låta motorn gå. Alternativt försvinner det mycket långsamt eller inte alls och då kan man i lugn och ro fundera igenom vad det är i motivet man vill visa. Och då brukar man inte behöva ta mer än en eller högst två bilder. Professionaliteten sitter ju inte i hur många bilder man tar, oftast är det faktiskt tvärt om......
Us
 
Tänkte på det du sa ang. publiceringsrätten....du som fotograf har ju alla rättigheter att visa upp dina bilder. Du äger rättigheterna till bilderna fram tills 50 år efter din död.

Så länge du bara visar upp bilderna är det fritt fram. Det är ju först när det handlar om att du ska göra en vinst på bilderna som du inte får göra som du vill. Det företag du fotar för som då har publiceringsrätt till dem och även rätt till att få del av försäljningskvoten.
 
Pollifaxen skrev:
Tänkte på det du sa ang. publiceringsrätten....du som fotograf har ju alla rättigheter att visa upp dina bilder. Du äger rättigheterna till bilderna fram tills 50 år efter din död.

Så länge du bara visar upp bilderna är det fritt fram. Det är ju först när det handlar om att du ska göra en vinst på bilderna som du inte får göra som du vill. Det företag du fotar för som då har publiceringsrätt till dem och även rätt till att få del av försäljningskvoten.
Sant.
Men jag fotograferar människor. Och det är ju lite känsligt att publisera sådana bilder på internet utan deras tillstånd. Därför låter jag bli.

Det har diskuterats långt och länge om detta i en annan tråd.
 
Läste just en artikel om det, att PUL. gäller även för foton. Jag tycker det är ganska konstigt, var ligger skillnaden i att publicera på nätet och i en papperstidning? Visst, kopiering är lättare på nätet men samma upphovsrättslagar gäller ju online som offline.

Har endel porträtt online, visst är det artigast att fråga (enl. lagen också uppenbarligen) men ofta så är det svårt att komma i kontakt med folk man fotat för "press".

Fast jag ska nog lägga till en liten rad om att "Finns du på något av mina foton i albumen och inte vill finnas där så hör av dig så tar jag omgående bort bilderna"

Men det måste erkännas, jag trodde kanske bara till 20% att pul även gällde foton....

/P
 
Men det måste erkännas, jag trodde kanske bara till 20% att pul även gällde foton....

PUL handlar om att lagra personuppgifter på dator och även om att göra dem tillgängliga för allmänhet.

Om inte fotografier räknades som personuppgifter skulle vi knappast använda dem för pass och körskort ;-)
 
Re: Re: Yrkesfotograf kontra amatör?

Terje skrev:
Skillnaden i kvalitet mellan professionell och amatör behöver inte finnas. Där finns många jätteduktiga amatörer, samtidigt som där finns många dåliga professionella.

Kvaliteten sitter inte i professionen, utan i bildsinne och teknisk kunnighet.

fotohälsningar
Terje

Håller helt med. Har själv hamnat i situationen att mina bilder ratats pga av att jag är amatör.
Detta trots att mina bilder(enligt andra typ proffs ) var bättre kvalitétsmässigt än den betalde fotoggrafen.
Men det berodde väl på att man redan betalt plåslagaren innan jobbet var klart....;)
 
Inte fler rullar

Ofta framförs att proffsen tar så himla många rullar och därför finns det mycket att välja mellam och således måste ju nått bli bra. Riktigt så enkelt är det inte. Jag har själv jobbat med projekt där amatörer fått obegränsade mängder film. Skillnaden mellan proffsen och amatörerna är variationen. Amatatörerna tenderar att låsa sig och upprepa sig. Givetvis finns det undantag eftersom det handlar om personlig bildutveckling.

Av proffsens variationsförmåga och utvecklade syn är det givetvis naturligt att det går åt mer film. Dessutom nöjer man sig inte med första bilden utan plåtar tills man känner att det inte går att göra bättre.

En aspekt som jag inte tror tagits upp är proffsens förmåga att anpassa sig till situationen. Dels genom att kanske ha ett visst manér på alla bilderna i ett jobb eller genom att det finns olika bilder som kompletterar varandra bra och fungerar i layout. När jag är ute på en del jobb vet jag att jag ska ha en viss typ av bild till omslaget, en annan till insidan osv. Jag vet också at jag måste varier närbilder med mer översiktliga. Jag tänker också ibland på att berätta EN historia - att konsentrera sig på en sak och skala bort.

Kort sagt handlar det om mer än bara förmågan om att ta en bra bilder eller inte.

/Magnus Fröderberg
(vid pappas dator)

PS. Både jag och en kollega har gjort reportage med flera bilder i tidningen med bara en enda rulle film - det handlar om koncentration och rutin.
 
Re: Skillnaden är stor!

Wolfgang skrev:
En yrkesfotograf jobbar på uppdrag, sitt eget eller andras. Oftast under tidspress. Han får inte misslyckas, eftersom det gäller hans levebröd. Han har nuförtiden för det mesta en gedigen fotoutbildning och erfarenhet. Han tar massor med filmrullar. En amatörfotograf däremot tar kort för avkopplingens skull. Han har inte samma press på sig och har därför råd att misslyckas. Däremot händer det att han då och då tar ett mycket bra kort, i samma klass som yrkesfotografens,kanske någon gång bättre. Skillnaden är att yrkesfotografen har oftast förmågan att styra sina resultat, pga att han brukar planera sitt fotograferande i förväg med all den teoretiska kunskapen som han förfogar över. Hos amatörfotografen blir det mera som ett lotteri.
Blir ett bra kort, så tror han att han är lika bra som ett proffs. Blir dåliga kort så är det bara att slänga dem och att försöka på nytt.
Det är klart att det finns undantag, ifall nu någon känner sig träffat.

Tack för att du definierade vad det innebär att ha ett jobb. Men du förklarade inte vad som skiljer deras bilder åt va? Finns det egentligen någon skillnad?
 
Re: Re: Skillnaden är stor!

wennerstrom skrev:
Tack för att du definierade vad det innebär att ha ett jobb. Men du förklarade inte vad som skiljer deras bilder åt va? Finns det egentligen någon skillnad?
Det är mycket enkelt: yrkesfotografen lever på att vara fotograf, amatörfotografen gör det inte.

Det är samma skillnad som mellan en yrkesmålare och mig själv. Målaren har det som yrke, men inte jag (jag är fotograf). Det innebär inte att målaren alltid gör ett bättre jobb, däremot måste en målare ofta arbeta snabbt och rationellt, med ett sämre resultat som följd. Jag kan jobba hur noga och hur länge jag vill. Yrkesfotografen klarar av att leverera under tdspress och vidriga arbetsförhållanden, det behöver amatörfotografen sällan tänka på.

Det behöver inte vara skillnad på bilderna, även om det ofta är fallet.

(Obs, yrkesmålare behöver inte gå i polemik, jag använder er som exempel.)
 
Det finns väl många yrkesfotografer som tar bättre bilder än många amatörer liksom det finns många amatörer som tar bättre bilder än många yrkesfotografer.

Jag tycker orden amatör/proffs kan klinga lite fel många gånger. Ser man i andra yrken så kan man definiera de orden precis motsatt i bland. Jag kan ta två av mina tidigare yrken som ex. Ridinstruktör och gyminstruktör.. Det är knappast vi som jobbat i stallet/gymmet som räknats som proffs i de fallen utan snarare den eliten som tävlat i höga klasser inom områdena. Inom fotografin tävlar ju en del amatörer i "höga klasser" men de är ju inte proffs för det. Fast jag tycker många av dem är duktigare än pressfotografen på lokaltidningen ändå.
/Lotta
 
det mesta är nog redan sagt i den här
tråden...mycket bra...
skullle bara vilja reflektera..
dom flesta bra fotografer gör det
nog med glädje... pro eller amatör......
har själv varit yrkesfotograf i
25-nånting år men lade av för tio år sen
när jag inte tyckte det var så roligt
längre.......
tack vare fotosidan bl.a så har jag börjat
fnissa lite grann.......

bra bilder görs med ett glatt objektiv...
mvh go "bara på kul........
 
Den här diskussionen är säkert 100 år och kan bli väldigt känslosam :)

Personligen är jag övertygad om att den håller på i 100 år till och kanske fanns samma diskussion kring bildskapande innan fotografiet...

För egen del hade jag planer på att _försöka_ försörja mig som fotograf för många år sedan, av olika skäl blev det inte av och ett av skälen var att de fotografer jag umgicks med fick lägga sin energi på att ta de bilder kunden ville ha och inte på att skapa de egna bilderna.

Som jag ser det är det här den grundläggande skillnaden ligger. Som yrkesverksam ska jag kunna leverera bilder av något jag personligen tycker är fullständigt ointressant och med sådan kvalité att en beställare är beredd att betala för dom. Detta är inget unikt för bilder utan gäller vilket yrke som helst - kunden kräver förutsägbarhet och det går inte att lägga mer än en viss tid för att få ett acceptabelt resultat. Klarar jag inte detta får jag inga kunder utan får se mig om efter ett annat jobb....

Klarar jag detta och kan ägna minst 40 timmar i veckan så utvecklas rimligen färdigheterna - återigen ingen skillnad mellan fotografi och annan (yrkes-)kunskap.

Detta innebär givetvis inte att en person som lyckats med detta i alla lägen producerar ett bildmässigt (konstnärligt) bättre resultat än en person som får pengar från annat håll. Exempelvis att en person som tar ateljéporträtt är bättre på att fotografera motosport än en entusiast som tillbringar all sin lediga tid i depån med en kamera...(Kanske inte något lysande exempel men..)
 
I all enkelhet så lever och försörjer sig yrkesfotografen på sitt arbete medans amatören har sin inkomst från annat håll.

Vilket många professionella bildköpare värnar om för branchen och framtidens bästa!

Vänligen / Marcus
 
Det finns en spännande aspekt på detta med profesionalism och amatörmässighet. Dessa ordval är ju starkt värdeladdade och leder till ordparet bra och dåligt. Jag tror att det är detta som gör att känslorna kommer fram, "Han är proffs? se på bilderna!" Låt oss acceptera att ett proffs lever på det den gör. Jag är till exempel professionell nationalekonom eftersom jag förtjänar mitt levebröd som sådan.

Det som jag tycker är intressant är snarare vad kännetecknar ett professionellt arbete? För min del är det en person som i sitt arbete vet vad den gör och varför den gör så. Man får gärna försöka sjuta på gränserna, "om jag håller kameran snett så kommer betrakraren att uppfatta bilden på detta sätt, jag skall se om det fungera?" medan ett amatörmässigt arbetssätt innebär att man testar utan att egentligen veta vad som händer.

Med detta sagt så är jag amatörfotograf, jag lever ofta mer på känslan än förnuftet när jag fotar. Jag kan nog också säga att mitt yrke också i allt för hög grad kännetecknas av amatörism, även om jag med ökande ålder upptäcker att erfarenheten innebär att jag förstår mer och mer. Erfarenhet är nog också en del av professionalismen.
 
Mackan skrev:
I all enkelhet så lever och försörjer sig yrkesfotografen på sitt arbete medans amatören har sin inkomst från annat håll.
Exakt - det är den ekonomiska defenitionen av att ha ett (huvudsakligt) yrke, det man ev. skriver i telefonkatalogen.... Sedan finns det fotografer - precis som inom andra yrken - som har delar av sin inkomst från annat håll.

Sedan kan man ägna sin energi åt att fundera över teoretiska exempel t.ex hur man defenierar en person som säljer säg 10 bilder (som av köparna anses vara helt lysande) per år via en bildbyrå men jag behöver min till annat...
 
Låt mig få ta ett exempel ur verkligheten på detta med professionalism kontra kvalitét:

En gång jobbade jag på ett bygge, det var ett av dessa s.k. "självbyggeri"-områden som byggdes i Stockholm för ett antal år sedan.

De flesta av dessa hus byggdes av människor som var amatörer inom byggande men som med rätt vägledning kunde bygga ett radhus av sådan kvalitét att det klarade slutbesiktningen. (Detta gällde i verkligheten inte alla men det är en annan sak..)

Tvärs över gatan byggdes ett mer eller mindre identiskt område av ett stort byggbolag som givetvis hade idel proffs anställda.

Proffshusen var byggda med den kvalité som var ekonomiskt försvarbar och man följde en spikad tidplan och budget.

Vissa av de amatörbyggda husen slog de proffsbyggda rejält vad gäller det hantverksmässiga utförandet. Men - det hade aldrig gått att bygga yrkesmässigt på det sättet, den nerlagda tiden var enorm jämfört med den tid proffsbyggarna lade ner på att få upp ett hus. Andra av de amatörbyggda var mindre lyckosamma...

Proffsen gav en förutsägbar och jämn kvalité till en marknadsmässig kostnad, amatörhusen pendlade mellan toppkvalité och katastrof till en oförutsägbar kostnad (med kostnad menar jag nedlagd tid).

Min poäng är att det rimligen förhåller sig på samma sätt om vi pratar bilder istället för hus - inte enkare och inte krångligare...
 
hm..

borde inte en yrkesfotograf klara sig på ganska få rullar film då han är så bra på alla sätt och vis och får till den där superduperbilden direkt?
 
ANNONS