Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Spelplats revisited


Åkant, Oravais. 26.5.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 147/366.

Min första tanke när vi äntligen kom ut till den öppna myren med skogstjärn: tänk att inte de lokala förstår att utnyttja detta område för naturturism! Ett område som utstrålar "ödemark", stillhet och oexploaterad natur. Dylika pärlor börjar bli lätträknade ... Och hit ut har jag själv inte varit på 20 år.

Detta område är omringat av svårforcerad sumpskog som gör att få ids ta sig ut hit. Dessutom gick jag och min kusin (från Flen/uppvuxen i Oravais) aningen fel, som gav oss en timme extra motion ...

Här hade jag och min kompis pressfotografen Mikael Herrgård ett stationärt fotogömsle våren 1979, som resulterade i massvis med fina orrspelsbilder, dansande tranor etc. Minns ännu stämningen när jag i aprilnatten tog mig ut till gömslet i ett ljudlandskap av flyttande knipor, visslande sparvuggla och annat intressant. Minns också en natt när det var minus 20 C, när det small som gevärsskott pga spänningar i isen.

Nu noterade vi ett sångsvanpar, ett storlompar i rätt miljö samt ljungpipare, grönbena och sjungande ängspiplärka.



Postat 2016-05-27 13:01 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Möte i naturen


Ut till åkern. Björkkärr, Kimo. 25.5.2016. Foto: Håkan Eklund.

Jobbar några dagar på distans och passar på att vandra i närnaturen mellan regnskurarna. När jag kom ut till åkern som skymtar i bakgrunden upptäckte jag en trana med två pyttesmå ungar, några dagar gamla. De vandrade omkring i gräsvallen, mamman plockade hela tiden något från gräset och matade sen den unge som var närmast. När de upptäckte mig drog sig mamman med ungarna hack i häl in i skogen ...



Postat 2016-05-26 10:30 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ny årsbok ur trycket


En timme gammal. BFF:s årsbok 2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 145/366.

Hämtade nytryckta BioFoto Finlands årsbok 2016 från tryckeriet. Ett årspaket på 100 sidor där 22 medlemmar har bidragit med text och bild.

Det blev en fin publikation. Det är alltid lika spännande att öppna en nytryckt skrift, för att kolla att allt blev som det borde.

När vi först bildade föreningen (http://www.biofoto.fi/om-oss/historik) hade vi norska BioFotos medlemstidskrift Naturfotografen som medlemsförmån. Men den blev så dyr att hela vår medlemsavgift for till Norge.

Sen beslöt vi att själv göra en egen tidskrift, i form av en årsbok, där alla jobbar gratis. Jag är redaktör och kompisen Magnus Östman (chefred. för Finlands Natur) gör ombrytning och layout. Föreningens medlemmar bidrar med innehållet. Med ett antal sponsorerande annonsörer blir inte tryckkostnaden alltför stor.

Och sen har vi en publikation som genom åren blir allt värdefullare, ett dokument över finlandssvensk naturfoto.



Postat 2016-05-24 15:13 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ensam kvar


Sista kunden på nattcaféet. Lappfjärd 23.5.2016 kl.23.30. Foto: Håkan Eklund. Nr 144/366.



Postat 2016-05-23 22:12 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Kulturturism


Jean Sibelius gravsten. Ainola, Tusby. 22.5.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 143/366.

Idag blev det gjort, dvs. att besöka Jean Sibelius (1865-1957) hem i Tusby söder om Träskända, som jag och frun länge tänkt göra.

Stället ligger en halvtimmes bilkörning norrut från Helsingfors nära Tusby träsk som hyste en liten konstnärskoloni vid sekelskiftet 1800/1900-talet.

Det handlar om ett trivsamt stockhus där paret Sibelius bodde från 1904 tills han dog 97 år gammal. Fru Aino bodde ännu kvar tills hon dog 1969. Deras grav hittas i trädgården.

De hade gift sig i Tottesund, Maxmo i juni 1892 (grannkommunen till min egen hemkommun).

http://www.sibelius.fi/svenska/elamankaari/sib_kuolema.htm

Kompositörens slut var vackert. På sommaren 1957 dikterade Sibelius nya arrangemang av Kullervos klagan och sången Kom nu hit, död på begäran av sångaren Kim Borg. Jussi Jalas var sekreterare. Sibelius visade att han hållit sig fullkomligt arbetsför: hjärnan fungerade, även om händerna hade mycket svårt att skriva noter.

I september kom tranorna för att ta farväl. En av dem flög så nära över Ainola att kompositören såg en trana för första gången på flera år, trots sin starr. ”Där kommer de, min ungdoms fåglar”, konstaterade Sibelius förtjust.  

Den 20 september vaknade Sibelius och kände svindel. I sängen bläddrade han dock normalt i dagens tidningar: Uusi Suomi, Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat. Han klädde på sig och gick till frukostbordet efter tolvtiden. Ettiden, mitt under frukosten, segnade han ihop. Familjeläkaren var framme på en kvart.

Sibelius orkade ännu berätta att han kände igen Eva Paloheimo och Katarina Ilves, när döttrarna hade tillkallats. Vid niotiden på kvällen avled han. Samtidigt dirigerade Malcolm Sargent kompositörens femte symfoni i Helsingfors på en konsert som sändes i radio.



Postat 2016-05-22 20:44 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 484 Nästa