Med leriga skor

I hornuggleskogen

Ekorrbär (Maianthemum bifolium) i hornugglans skog, Pandros, Kimo, midsommaren 2009. Foto: Håkan Eklund.

Det regnade på midsommarafton, och då passade jag på att bränna allt skräp som vi räfsat ihop under dagen. Och se, vad är det som hörs från skogen, jo - hornugglans mattiggande ungar. Hornugglan är en  art som lever ett mycket undanskymt liv, men som avslöjas av ungarna! De har ett tvåstavigt, utdraget, klagande "pii-eh" som enligt "Fågelguiden" hörs på 1 km avstånd; torde överensstämma också med mina observationer.

Sen var jag in i skogskanten flera nätter och dagar för att söka ungarna, men nej. På natten tystnade de när jag kom närmare, och då var det ganska dunkelt inne i den täta granskogen och svårt att se detaljer. Dessutom omsvärmad av hundratals myggor ...

På dagarna var de tysta, och då hittade jag ett kråkbo högt uppe i en gran, där hornugglan troligen häckat/häckar. Kanske var ungarna ännu så små att de fortfarande höll till i bobalen? Men de syntes inte nerifrån. Istället passade jag på att fotografera skogsväxter; finns det någon mera typisk barrskogsväxt än ekorrbär? De växer ofta i stora bestånd, i hela mattor som lyser vitt i den dunkla skogen. Ekorrbäret är en liten och späd växt; artnamnet "bifolium" betyder tvåbladig, och det är vad den är. Hela växten är giftig, också de röda bären som mognar senare.

Sista kvällen gjorde jag ett nytt uggleförsök, men nej. Försökte mig också på att fotografera morkullan som patrullerar över stugan och hornuggleskogen varje natt, men det var inte heller lätt. Avslutade med en sväng över åkrarna på andra sidan stugan, lyssnade på  nattliga storspovar, honorna är ju redan på flyttning söderut. Och då hör jag mattiggande hornuggleungar från en annan skogsbacke, ca 1 km från det första boet! Tyder på ett gott sorkår.

Får fortsätta sökandet om två veckor, vid nästa besök. Då har säkert ungarna lämnat boet.

Trevlig midsommar

Natt och dag (Melampyrum nemorosum), Soomaa nationalpark, Estland i juni 2009. Foto: Håkan Eklund.

Ok, så är det då dags för en av årets milstolpar - midsommar! Finns det något mera nordiskt, eller skandinaviskt? Det är väl ingen annan som förstår att fira sånt ...?

Loggar ut, styr kosan norrut för några dagar - där midnattsljuset är som bäst.

Jag önskar alla FS-bloggare en riktigt fin och givande midsommar!

Har för mig att växten ovan också kallas för Svenska flaggan och mera biotopfokuserat: lundkovall.

En slända till

T-tecknad flickslända (Coenagrion hastulatum), Estland 13.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

En ur växtgänget gjorde mig uppmärksam på en mycket liten slända nere i klorofyllen på en vägkant, som satt stilla och huttrade i regnet och blåsten. Jag kom ganska nära, men det var svårt att fokusera när allt bara rörde sig i vinden. Använde ett 180 mm makro och mitt enbenta stativ, dvs nästan som att fota på frihand.

Men då jag tog av mig regnrocken och satte upp den som vindskydd bakom sländan gick det bättre ... Den här sländan var till storleken bara en bråkdel av jungfrusländan på bloggen nedan, kanske bara 3-4 cm lång (kort ...), trots att den kan tyckas se lika stor ut som jungfrusländan.

Har nu kollat med Sami Karjalainens bok "Suomen sudenkorennot" samt konsulterat vänner, just nu ligger budet på T-tecknad flickslända (hona). Jag borde ha tagit en bild rakt uppifrån, då skulle de exakta artnycklarna (spec. teckningar) ha avslöjats.

På samma strandängslokal fanns det ca 40 grå hägrar, lika många grågäss och knipor, en sjungande trastsångare, överflygande havsörn och en massa intressanta växter: ärtstarr, slankstarr, hundstarr, hirsstarr, ängsnycklar, rödkämpar, blodnäva etc. Och vägen kantades av blommande olvon och getapel .

Idag är det tisdag i Åbo, lite torrare väder, men fortfarande mycket kyligt, blåsigt och allt annat än sommar. Bättre måste det ju bli ...? Ok för oss människor, men jag tror att mångt och mycket i naturen far illa just nu.

_________________________________________________________________________________

18.6.09, fick svaret nedan av en "sländkännare/-fotograf":

Hej! Jag tror nog också att det är Coenagrion hastulatum, på svenska T-tecknad flickslända (man ser nog iband också namnen spjutflickslända och v-tecknad flickslända). Det bästa kännetecknet på den här bilden är "halskragen" bakom ögonen med sin jämna böjda form med en jämn ljusare kant. Mvh Johan Andersson, Pellinge.

Paradisiska marker

Blåbandad jungfruslända (Calopteryx splendens)  i Soomaa nationalpark, Estland. 12.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet med artkursister i paradisiska marker i Estland; växtkurs med botanisten Esko V. Vi höll till i urskogar och våtmarker i Soomaa nationalpark (öster om Pärnu) och sen upp längs kusten till Europas finaste lövängar i Laulatu nära hamnen i Virtsu (där man åker över till Ösel/Saaremaa).

Övernattade denna gång på små mysiga hotell i Pärnu och Hapsal.

Ok, nu har jag kollat upp vad den stora och kraftiga sländan på bilden är för art, som fladdrade omkring (3-4 ex) längs en dikeskant i Soomaa, samtidigt som vi såg mindre skrikörn och ormvråk kretsa tillsammans ovanför oss!! Sen kom en bivråk glidande över och en bit bort sjöng en flodsångare!

Sländan ovan är en blåbandad jungfruslända som hittas i största delen av Europa (förutom i sydväst och i norr) ända ut till norra Kina. En mycket vacker sländeart. Några timmar senare kom regnet som sen aldrig slutade ...

Det blev inte såå mycket fotograferat pga ihållande regn på lördagen, men några användbara bilder blev det nog. Då traskade vi omkring i gummistövlar och regnkläder hela dan, och då tar det lite emot att börja pillra med kameran.

Estland är ett paradis för en naturintresserad, åtminstone tröttnar jag aldrig på landet. Trots att det är ett litet land har de massor med exklusiv natur, och det är sällan man möter någon på de fina biotoper där vi rör oss.

Lysande rismatta

Pelarsal i Tenala, Västnyland (Finland), 6.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Hade arrangerat en växtkurs med specialisten Esko V i Västnyland igår. Massor med fina blomstermöten, både i våtmarker och på torrängar. När jag kollade min slitna Mossberg noterade jag att många av växterna hade jag endast sett i Estland tidigare, eller på Öland. Arter som blåsuga, stinksyska, piggstarr och blekstarr.

Vi fågelsjön Läppträsk intill Helsingforsvägen i Karis hade vi en mycket mysig förmiddagstimme, när solen lite värmde (vi fick ha vantar/handskar på oss mest hela dan ...). En vacker lärkfalk hanne satt länge stilla i en trädtopp i närheten, tycktes liksom oss njuta av den lilla värme som just då anades mellan molntapparna; det är sällan man kan njuta av en falk "stillasittande i en tubkikarbild". Från vassarna hördes en trastsångare, rörsångare och många sävsångare, från klibbalslunden intill näktergal, svarhätta och ute från sjön ropade gråhakedoppingar.

På hemvägen tillbaka till Åbo passerade jag en tallskog uppe på en mo som i det mulna vädret gav blåbärsriset en härligt lysande färg; de unga bladen gör ju blåbärsmattor mycket dekorativa under våren. Kunde inte annat än stanna och ta några bilder med 180 mm makron som just då låg närmast till hands. Den intensiva färgen kontrasterar tydligt mot de mörka stammarna, och ingen färgjustering i LR har behövts överhuvudtaget.

Idag (söndag) är det då äntligen sol, efter en hel vecka med mulet och regnigt väder. Värdefullt. Veckan som gick var säkert en stor katastrof för många nyfödda fågelungar, som dog i all tystnad ...