Med leriga skor

Digitalt herbarium

Kvällsljus i klibbalsdungen, Runsala 27.5.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Eftersom jag mest sysslar med dokumentärfotografering är det kul att ibland skapa lite omväxling i tillvaron. Så här kan en klibbalsdunge med nyutslaget gräs se ut i låg kvällssol som strilar in mellan skogen i bakgrunden. Kilichéaktigt förstås att "vippa" med kameran, men ändå skojigt att se hur färglandskapet träder fram. Hade fotograferat ett antal växter på Runsala i kväll när jag såg det fina ljuset mellan klibbalsstammar i skugga.

Just nu håller jag annars på att skapa ett digitalt herbarium; försöker fotografera så många växter som möjligt. Ett uppdrag som jag egentligen gett mina kursister på en Artkännedomskurs, men jag vill också göra det ...

Och det är mycket lärorikt. Genom att studera växter genom makroobjektivets lins och sen kolla in på datorn är ett bra sätt att lära sig nya arter, framförallt att minnas vad de heter. Är det någon art som jag är osäker på, kollar jag först med floran (Mossberg)  i fält - men en del kan man nog också artbestämma via datorn.

Svårfångad

Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus), Hirvensalo, Åbo 28.5.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Jag passerar dagligen en liten vassrugg med tre till fyra intensivt sjungande sävsångare. Men de är inte lätta att fotografera, de är ständigt i farten, sitter inte många sekunder på samma ställe. Dessutom håller de till i vass, ofta inne i täta ruggar, eller gör korta snabba sångflykt utflykter. En verklig utmaning för fotografen. Här borde man satsa tid, använda timmar till att komma till skott. Den tiden har jag inte tagit än.

I morse gjorde jag ett halvhjärtat försök (på frihand) när jag passerade, hann få några bilder på avstånd - men inget att hurra för. Ett tekniskt problem är autofokusen som blir förvirrad av alla störande vasstrån. Jag brukar försöka få in fågeln i fokus, sen snabbt ställa om till manuell fokusering för att kunna bli mera rörlig - men den knappen sitter fel på 500 mm, åtminstone när man håller kanonen på frihand. Den borde kunna nås underifrån, där man håller upp det tunga objektivet med vänstra handen. Nu ligger reglaget alltför högt uppe, gjort för såna som bekvämt fotar från stativ.

Men japanerna på Canonfabriken har väl aldrig tänkt sig att detta objektiv skall användas på fri hand, i vassruggar ...

Med telet i klorofyllen

Hundfloka (Anthriscus silvestris), Hirvensalo 27.5.2008. Foto: Håkan Eklund.

Hundloka eller hundkäx kallas för hundfloka i Finland, varför vet jag inte. Den har just slagit ut längs stigen i uggleskogen och jag kunde inte låta bli att ta en bild med fågelobjektivet (500 mm ).

Jag var ute för att försöka få bild på sjungande rosenfink, kom ganska nära, stod på 6 meters avstånd när den sjöng för full hals - problemet var bara att den satt så väl dold att det inte bidde någon bild ... Så är det ofta med fåglar.

Håller på att förbereda mig för en ny resa till Lassi Rautiainens björnmarker. Skall bli kul att se hur allt ser ut den här  tiden på året, med massor av ljus - i alla fall jämfört med september i fjol när jag senast var där. På tal om björnar: hamnade idag i direktsändning i radion i ett diskussionsprogram där det diskuterades björnar i urban miljö.

Här om dan sköts en ungbjörn i Vasa, den hade vittjat en biodling (det blev sista måltiden) och hamnade sen att  löpa gatlopp bland jägare, bilar och poliser när den upptäcktes bland bebyggelse. Synd och skam att det inte tycks finnas någon beredskap för sånt här, ett skott i huvudet är allt som tycks gälla. Och det tyckte också hälften av de som ringde in, andra hälften höll med mig - att det måste skapas alternativ.

Det är ju fruktansvärt löjligt att vuxna får stora darren när en björn dyker upp; samma vuxna som troligen gett nallebjörnar och läst bamsesagor till sina barn ... Vilken dubbelmoral.

Heminredning

Blåmes (Parus caeruleus), Hirvensalo 27 maj 2008. Foto: Håkan Eklund.

Det blev några hackspettbilder till i morse igen, stannade bara kort och kollade in en matning. På vägen ut ur snåret (med sjungande näktergal) stötte jag på en blåmes som höll på att inreda sitt bo i en gammal  och delvis murken ek. Bohålan har sin ingång  i en urholkad grenstump; ser kul ut.

Antingen har första häckningen misslyckats eller också är första kullen redan klar? Det förstnämnda är mest troligt. Det är ju annars sent för en blåmes att inleda häckningen först nu.

Skall bli kul att följa med detta blåmespar. Ekstammen står alldeles intill den stig jag och Buddy normalt använder.

Hackspett igen

Större hackspett hanne vid bohålet, Hirvensalo 26 maj 2008. Foto: Håkan Eklund.

Kunde inte låta bli att under hundvandringen i morse ta stigen förbi hackspettträdet. Hann bara vänta en kort stund innan matningen var i full gång. Först pappan (bilden, lite rött i nacken skymtar fram), sedan mamman.

Nu var jag tidigare på plats och största delen av dungen låg i skugga, och färgskalan är en helt annan (jfr med några bilder ner på bloggen).  Annars är detta ett bra tillfälle att öva fågelfotografering, där allt händer mycket snabbt. Finns inte tid för nån mera avanserad "komposition". Det gäller att snabbt få in skärpan på rätta stället, här med stor bländare har jag inte lyckats fokosera in avståndet på huvudet (var för rörligt ...), fokuserade på skuldran.

Nu när jag ser på bilden ser det ut som om den var bildbehandlad med en massa "klonkluddande" runt fågeln - men det är den inte, bilden är "eko" och  så här blev den mycket oroliga bakgrunden (ung björkskog) med bländare 5,0.