Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Om att belöna sig själv


Huvudlöst. Ekvalla, Åbo 31.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Ibland är det kul att belöna sig själv för något, som en konkret påminnelse om något speciellt. Sånt är rätt kul, som igår när jag i snöslasket traskade in till fotobutiken och köpte ett nytt objektiv! Speciellt kul när en kompis nyligen börjat jobba där.

Affären ifråga hade specialpris på en massa objektiv och andra grunkor, och jag beslöt sonika att uppgradera mitt gamla normalobjektiv med ljusstyrkan 1.8 till Canons EF 1.4 som blir speciellt bra i kombination med "fullformataren" 5 D Mark II.

Det gamla "plastiga" 1.8 köpte jag för många år sen för 99 euro som minne av att jag inte smuttat vin under tre månader ... (efter ett två veckors besök på Madeira ...). Hade inga höga tankar om det objektivet, men kom ändå att gilla det.

Det som jag nu inhandlade är stabilare byggt och kostade 200 euro mera (sparade 173 e jfr med normala priset). Ännu  har jag nog inte "sparat in" priset, men under hela januari har jag inte köpt en enda lunch ute (haft knäckebröd och soppa till jobbet ...) och inte köpt en enda flaska vin . . .
Och dessutom har jag varit mycket flitig på gymmet (där jag är medlem, som "kostar" för varje gång som jag inte är där ... liksom). Dessutom har jag kommit bra igång med "en bild om dagen" och  fått lite honorar för en kolumn i en tidning. Det gäller att hitta på alla möjliga förevändningar, "to justify oneself". Alltså kände jag att det var dags med lite belöning.  Jippiiiiii :-)

Bilden ovan är tagen med det splitternya objektivet, som nu får bli standard för en tid framåt.

Nr 31/365.


Postat 2013-01-31 17:01 | Läst 5466 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Viktigt med delmål


Snöslask i Åbo. 30 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.

Detta med att sätta upp delmål, för att nå det riktiga målet, är viktigt. Annars funkar det inte. Och detta kan förstås gälla vad som helst.

Jag glömmer aldrig när jag satt och lyssnade till en äventyrare och klättrare som på en konferens berättade om att sätta mål. Han ritade upp Mount Everest (8850 m) och sig själv stående nere vid "foten". Han sade att om han skulle fokusera på toppen, så skulle han krokna av bara tanken - eftersom han visste vad det krävde. Han sade att han istället alltid fokuserade på dagens etapp, alltid. Då funkade det, då orkade han.

Kom idag att tänka på det när jag for till gymmet, och vet att jag i morgon kommer att nå det delmål jag ställde upp - att gå 15 gånger/månad till gymmet. Idag var det 14:e gången, och i morgon sista januari.

I början av året satte jag upp en massa mål att sträva till under året, bl.a. det att besöka gymmet 180 gånger. En bit in på månaden insåg jag att det måste brytas ner i delmål, för att kunna ha koll på läget. Och se, då blev det enklare. Det vill jag erkänna, en massa dagar skulle jag helst ha slingrat mig, att nu får det vara - men eftersom jag visste att jag då skulle sabotera delmålet, fick jag den energi som krävdes för att fara dit. Och efteråt känns det så bra, speciellt efter en avslutande kvart i en nyrenoverad bastu.

Och inte skulle jag iddas fotografera varje dag om jag inte hade mitt 365-dagars (dagboks)projekt ...
I snöslasket idag tänkte jag tillbaka på alla fina köldbilder som tagit under januari, som nu är kul att titta på. Utan "projektet" skulle också de vara otagna.

Postat 2013-01-30 19:13 | Läst 6081 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Med huvudet i busken


Stubbåker i töväder.  Hirvensalo, Åbo. 29.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Ibland hittas guldkorn att läsa också i en dagstidning, men det börjar bli sällynt. Det mest är ju bara upprepningar av sådant som en aktiv mediekonsument tagit till sig via andra och snabbare kanaler. Och att läsa om det som politiker säger är i sanning rätt ointressant, de flesta är röstfiskande populister - oberoende till vilket parti de tillhör, som sällan har någon faktasubstans att komma med (som de personligen säkert har, men inte vågar/kan uttala - eftersom så många "partifilter" skall godkänna deras uttalanden).

Som bl.a. Mona Sahlin berättat om i intervjuer, dvs. hur skönt det är som "fri människa" få säga det som hon verkligen tycker.

I dagens nummer av den finska tidningsdraken Helsingin Sanomat finns en läsvärd kolumn som berör både Finland och Sverige, och som är avväpnande ärlig och rakt på sak - som vågar säga sånt som få politiker vågar säga. Kolumnisten Olli Kivinen spånar vidare på svenska överbefälhavaren Göranssons uttalande om att Sveriges försvar på sin höjd skulle klara av att mota en verklig fiende under högst en vecka. Kolumnisten håller med och inkluderar också Finland, trots att vi har tillgång till fler soldater.

Tänk att inga politiker och beslutsfattare vågar se sanningen i vitögat, dvs. att små länder som Finland och Sverige (och Norge och Danmark och Island ...) inte klarar av att ensamma försvara sina länder om det verkligen skulle gälla. I klartext säger kolumnisten Kivinen att om Sverige och Finland skall ha någon chans att stå emot, gäller det att vara med i Nato -  liksom Norge och Danmark.

Och det är pengarna som avgör, inget annat. Vi har inte råd att hålla oss med en sån försvarsmakt som skulle ha någon impact - om det riktigt gällde. Dessutom påpekar kolumnisten Kivinen att det gäller att hålla ett öga på utvecklingen i vårt östra grannland, där demokrati och individuell frihet alltmer undermineras. Där dagens makthavare igen börjar väcka upp sina imperialistiska drömmar ...

Samtidigt försöker politiker både Finland och Sverige, liksom en försoffad allmänhet, tycka att allt är bra som det är. Känns synnerligen oansvarigt och kortsiktigt.

Nr 29/365.

Postat 2013-01-29 19:10 | Läst 5495 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Vägen över vattnet


Åbospecialitet. Aura å, 28.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Första tövädersdagen sen den 9.1. Nu bara med den skillnaden att talgoxarna har börjat sjunga, egentligen har de hållit på en vecka redan. Senaste tisdag hörde jag den första talgoxsången. Den sången är inte kopplad till temperatur (då var det kallt) utan till det tilltagande ljuset. Sånt som ger energi.

Sitter och ströbläddrar i Fotosidan Magasin nr 1/2013 (för trött att läsa engagerat ...) och njuter av en massa fina bilder, speciellt gillar jag bilden "Ett ögonblick" av Jan Weissenberg med tre kissande småkillar med byxorna nere och en tjej i samma rad som inte alls är intresserad av dem - utan av fotografen! Om 10-15 år kommer det gänget att storskratta åt bildsituationen.

Nr 28/365.

Postat 2013-01-28 21:38 | Läst 5539 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Skulle passa på Fotografiska


Dark zone i Salo konstmuseum. 27.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Detta är en utställning som skulle passa utmärkt på Fotografiska i Stockholm. Det gäller Hannes Heikuras "Dark Zone" med 76 svartvita bilder i stort format (många120 x 180 cm) som är ett mästerverk i gatufotografering där han mästerligt spelar med ljus och mörker, men där ändå ljuset når det väsentliga i bilden. Synnerligen konstnärligt och skickligt fotograferat (och efterbearbetat).

Heikura som under åren som pressfotograf vunnit ett tiotal titlar som Årets pressfotograf, eller tagit Årets pressbild och mycket annat, har sedan 2010 verkat som freelance fotograf.

Så här presenteras utställningen av Salo konstumuseum:
The latest series of photographs from the award-winning press photographer and photographic artist Hannes Heikura (born 1958) 'We Walk Alone', together with his 2010 series Dark Zone, forms a body of work in which he uses Magic Realism to depict Helsinki as a landscape of the soul. Heikura's camera, searching for people in the streets, encounters loneliness; with an albeit minor sense of triumph, it sheds light on the gloom while eradicating personal details in the dramatic darkness, and moves on into a cosmic emptiness. Heikura's photos are visual poetry: simple everyday events are transformed into timeless depictions of humanity.

Nr 27/365.

Postat 2013-01-27 20:33 | Läst 5415 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa