Med leriga skor

Lurad

Efter snöovädret. Uggleskogen. Hirvensalo 26 november 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Hörde en sparvuggla i gryningen idag. En rytmisk, taktfast vissling. Omisskännlig. Wauu, tänkte jag - ett nytt tomtkryss! Gick med hunden närmare, det fanns ju inga lämpliga träd därifrån ljudet kom, som verkade underligt. Gick ännu närmare, sen förstod jag - jäklar, det var ju barnens gunga från lekparken där dagisbarnen håller till! Grundlurad! Men en bra imitation var det, frekvensen och tonlängden var exakt den rätta.

Detta är förstås inte första gången jag blivit lurad. En gång när jag var ute i fält med en fågelkurs hördes plötsligt en visslande gråspett, jag stannade, höjde armen att alla skulle stanna - meddelade att de skulle kolla in var gråspetten fanns. Sen kom det en vissling till, från en av deltagarna längst bak i ledet. Allmänt skratt.

En annan gång stoppade jag kursgänget abrupt, väste "berguv" och visade på fågelsilhuetten i en torraka. Omgiven av kråkor. Men det var något som inte stämde, den såg så jäkla luggsliten ut. Tittade noga i kikaren, och ser att det är en atrapp - och en bit bort i en koja satt en kråkjägare ...

Odjuret

Stenmannen sover, Hirvensalo, Åbo 23.11.2008. Foto: Håkan Eklund.

En blåsig dag som avslutades med snöoväder i kväll; mitt favoritväder. Tyvärr för mörkt för att kunna plåtas. Och i morgon bitti är det väl lungt igen.

Hade en fin timme med hunden i "Alpskogen", en bergig skogsbacke i närheten. Här passerar stigen en klippa som ser ut som ett sovande forntida djur ... mysigt.

Städade ett skåp i kväll med en del  intressanta saker. Kastade bort massor med diakasetter, oanvänt kopieringspapper, gamla blixtar och allt möjligt skräp. Hittade också en dagbok från ett jobb i West Kilimanjaro i februari-mars 1997. Kul att läsa, massor med fina minnen som plötsligt bara välde upp på hårdskivan. Märkligt hur bilder och dagböcker fungerar, via dem hittas sen mycket mer som finns lagrat i långtidsminnet.

Utsikt från en fornborg

Från Vanhalinna kullen, Aura å, Åbo. 22.11.2008. Foto: Håkan Eklund.

Tredje dagen med snö ... Kul. Gjorde en utflykt till Vanhalinna som utgjorde en fornborg under vikingatiden. Stället ligger en bit uppströms längs Aura å.

Innan Åbo slott etablerades på 1200-talet var detta stället där man kunde försvara sig mot fiender. Idag är det bara en hög kulle kvar med utsikt över ett gammalt kulturlandskap (som tyvärr slås sönder av kraftverkslinjer och industriskorstenar vid horisonten, som jag valt bort, en bild berättar ju bara en delsanning ...).

Efter att Åbo slott byggts vid åmynningen och landhöjningen gjort ån mindre lämpad som farled, förlorade Vanhalinna  sin strategiska betydelse (Vanha = gammal, linna = borg, slott). I bilden den gamla landsvägen norrut, som kallas för Oxvägen.

Utsikt mot andra sidan

Utsikten från HQ söderut, Hirvensalo, Åbo 21.11.2008. Foto: Håkan Eklund.

Igen en vinterdag med vit, torr snö och några minusgrader! Det tillhör inte det normala här nere i SW-Finland. Hade förstås kameran med på morgonpromenaden med hunden, här på bilden ovan har vi just lämnat vårt HQ (radhuset som skymtar till vänster) och tar oss uppför backen med det gamla fina huset och den stora mäktiga eken.

Solen har ännu inte nått över trädtopparna, det är ännu halvmörkt, men dagisbarnen som har en utehage intill är i full gång. Som alla hundägare vet så är det en viss skillnad om det är snö och påfruset, än om det är våt barmark ...
Det senare ger förstås en smutsig vovve; nu är det rena lyckan både för hund och husse.

Fick idag en bok av en kvinnlig kollega med samma bakgrund (som sadlat om från skogsbruksingenjör/skogsbrukare till ordbrukare) som jag just nu läser med stor njutning. Samtidigt är innehållet delvis chockerande, hur illa hon bemötts på olika nivåer av skogsbrukets företrädare.  I boken berättar hon om sin kamp, att som kvinna bli betrodd och respekterad som skogsexpert. Skogsbruket och dess företrädare tillhör troligen de mest stockkonservativa människor på jorden; detta är männens värld och deras lilla sandlåda. Liksom ... Jag vet, bara för att jag kämpat/kämpar fortfarande för en mera moderat syn på hanteringen av vårt skogsarv, får jag känna av samma kompetensfattiga enfald.

Men allt detta är en (alltför) lång historia att börja rota i just nu.

Från mitt fönster

Utsikten från mitt skrivbord, Hirvensalo, Åbo 20.11.2008. Foto: Håkan Eklund.

Trevligt med överraskningar, hade inte följt med väderleken på radio eller i press igår (har kastat ut teven sen ett halvår tillbaka) och visste inget om eventuellt snöfall. Vilken överraskning att stiga upp i morse till ett helvitt landskap!
Ännu i går var det soligt och grönt, idag vinter. Och underligt nog har snön legat kvar hela dagen, och blir tydligen kvar över natten också. Just nu några minusgrader.

Orkade inte pillra med "bromsreglagen" med fönstret för att få upp det helt för fotografering, utan stack helt sonika ut kameran genom vädringsöppningen - och tog på måfå, som tydligen räckte bra till. Den här bilden ljuger förstås en del, så här lantligt ser det nog inte ut åt alla andra håll ... men detta är en skyddad kulturmiljö som ligger lämpligt till för en lugn och fin vy från arbetsrummet på andra våningen i vårt radhus.

Har ikväll jobbat på en Grönlandsartikel till en dagstidning, den fjärde i ordningen i höst. Via egna texter går det alltid att utnyttja eget bildmaterial - inget man blir rik på i lilla Svenskfinland, men alltid kul att kunna dela med sig av det man upplevt.