Nya fototidningen - hmmmm ...

Nyponros i Uggleskogen, Hirvensalo. 8.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Har under några dagar bläddrat i FS:s nya produkt och känner mig ganska kluven. Första reaktionen var att de etablerade fototidningsutgivarna i Sverige säkert dragit en lättnades suck; detta är ingen större konkurrent!
Åtminstone inte i det här skedet.

Jag förstår ambitionen och lusten att skapa något som inte bara existerar virtuellt, kanske också nå en helt ny kundgrupp. Men då måste man nog krypa ut ur den virtuella världen och maximera de möjligheterna som en trycksak på kvalitetspapper erbjuder. Upplägget nu är ju en  överföring av FS-material från nät till papper. En massa små bilder; vad är det för vits med det? Om Nikonuppslaget (reklam) på sidorna 6-7 är tidningens finaste, då har man kanske missat något.

Tryckta medier kräver ett annat grepp än de virtuella, något som t.ex. tidskriften Camera Natura lyckats superbra med. Stora bilder och tilltalande layout.

Ok, upplägget med FS-numret är tydligen en "fotoskola", men behöver man ett tidskriftsformat till det? Speciellt när inte det stora formatet alls utnyttjats. Lika bra kunde det ju då ha passat med bokformat ...

En av de få bilder som slagits upp lite större hittas på sidan 43, Carlo Boscos fina tjejbild. Den har helt förstörts i och med att ansiktet försvinner i mittskarvet. Ett nybörjarfel.

Sen borde också rubriksättningen matcha brödtextsubstansen. På uppslaget 10-11 presenteras FS, med underrubriken "Du är väl medlem i Nordens största community för fotografer?" Lika bra kunde det ha stått Sveriges största; inget nämns nämligen om medlemmar från grannländerna. En detalj, ja, men det är nivån på finliret som skiljer agnarna från vetet.

Rigavandring

Kyrktornsvy över gamla stan i Riga, 4.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Det blev ett snabbt oplanerat veckoslutsbesök i Riga, Lettland. Bekvämt med lågprisflyget Ryan Air från Tammerfors, billigt och effektivt. Att betala 90 euro t/r för flyget är ganska "lagom", sen blir det ju ändå hotell och restaurangkostnader som kommer till.

Trots att jag tidigare besökt Riga några gånger, har det varit möten eller genomfart - nu var det kul att bo på ett litet hotell i mysiga Old Riga och bara ha tid att strosa omkring och njuta. Hade också tid att  besök ockupationsmuseet; Lettland har ju liksom de andra baltiska länderna en dyster historia. De blev ju våldförda av både ryssar och tyskar under andra världskriget, för att sen ockuperas av Sovjetmakten i femtio år.

I museishoppet köpte jag en intressant bok "Women in Soviet Prison" av Helene Celmina. Hon var en ung lettiska som hamnade i fängelse och arbetsläger så sent som 1962-1966 bara för att hon var språkintresserade, kände utlänningar och hade svensk- och engelskspråkiga tidskrifter hemma i lägenheten ... Sovjetunionen var ett sjukt samhälle; i boken berättar Helene om en massa människoöden som förlorade allt de hade och sattes i arbetsläger långt in i "modern tid" utan att de gjort något. Det räckte med att misstänkas för något som kunde uppfattas som negativt av Sovjetstaten; tur att det korthuset rasade ihop. Lettland tog sin självständighet tillbaka 1991.

Lettland har ju annars haft många herrar, lydde under Polen 1582-1621, under Sverige 1621-1710, Ryssland 1710-1918 (1920), självständigt 1919-1940, Sovjet 1940-1941, Tyskland, 1941-1944, Sovjet 1944-1991 och sen dess självständigt. 

Numera går det färja mellan Stockholm-Riga (Tallink) och det märktes, svenska hördes nästan på varje gata i gamla stan, och i många källarlokaler satt många glada svenska festprissar och sjöng under lördag e.m.