I klassen

Läraren, modellen och (Nafo 4)eleverna. Godby, Åland 13.6.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 164/365.

Fetknoppar

Invid järnvägsrälsen, Åbo hamn 12.6.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 163/365.

På webbplatsen http://www.luontoportti.com/suomi/sv/ hittas följande om växten gul fetknopp (Sedum acre):

Familj: Fetbladsväxter – Crassulaceae

• Växtform: Flerårig ört.
• Höjd: 5–10 cm. Stjälk cylindrisk, köttig, uppstigande.
• Blomma: Radiärsymmetrisk. Klargul krona bestående av fem 6–8 mm långa blad med avsmalnande och spetsig spets. Foder 5-taligt, köttigt och ca. 3 mm långt. 10 ståndare. 5 endast vid basen sammanväxta pistiller. Blommor i ett knippe.
• Bladen: Oskaftade, kala med köttig bladskiva som är rund-cylindrisk, bredast vid basen och med trubbig spets. Icke-blommande skott har bladen tätt, blommande skott glest. Bladen strödda.
• Frukten: Mångfröiga baljkapslar i grupper på 5, vid basen sammanväxta.
• Växtplats: Häll- och sandmarker med tunt jordtäcke, grustränder vid havet, vägkanter och stenmurar.
• Blomningstid: Juni–juli.

Gul fetknopp är en flerårig suckulent. Arten har flyttats till trädgårdar som prydnadsväxt och det är därför svårt att undersöka var den är ursprunglig. Bladsaften smakar bittert (acris, lat. bitter) och kan ge hudutslag. De köttiga, vattenlagrande bladen hjälper suckulenterna att klara av torra perioder.

Gul fetknopp påminner något om liten fetknopp (S. annuum). Arterna kan dock skiljas åt på att liten fetknopp har platta blad glest placerade.

Neråt med fart

Fartens tjusning. Hirvensalo, Åbo 11.6.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 162/365.

Resefeber

Slocknad skönhet. Hirvensalo, Åbo 10.6. 2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 161/365.

Snart börjar resefebern göra sig gällande. Har på olika vägar hittat ett antal människor att återuppta bekantskapen med, både i Vancouver och i Sydney - två stopoverställen på vägen till och från Fiji Isl.

Våren har varit, och är fortfarande, otroligt hektisk. Långa dagar, ingen fritid ... men har ändå lite börjat kolla in gamla kontakter.

Först gällde det Vancouver där jag och frun bodde några månader vintern 1981 och där jag jobbade ("svart") med allt möjligt för att överleva (takläggare, bilmålare, trädgårdsarbetare etc.). Det är speciellt två finlandssvenska emigrantfamiljer som vi vill besöka i Coquitlam, som jag nu igen hittat - och som bor kvar i samma hus som då (för 33 år sen ...). Ingen av oss är speciellt unga längre, men så är det när åren bara rusar iväg - att man knappt hinner med i svängarna.

Sen har jag hittat en avlägsen släkting i Sydney igen, och några kontakter i Fiji (där vi bodde 1984-89). Har kollat in bilder på internet, och känner knappt igen staden Lautoka längre - som var vårt HQ.

Skjutklar

Efter solnedgången. Åbo 9 juni 2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 160/365.